Att lyfta fram några ögonblick eller viktiga skeden från 110 år är en omöjlighet, såvida man inte skriver en bok. Men den boken skrevs redan till 100-årsjubileet. Det kan dock vara värt att påminna om att Örebro SK alltid varit en förening som fyllts av stolthet, hjärta och passion.
Klubben hade en trög start innan man nådde finrummet och fick stå ut med mycket. Men det är heller inte lätt att driva en förening när det blir tvister om träningstider, återkommande pengaproblem eller som den gången när kassören lämnade stan med hela klubbkassan.
Inget kan dock mäta sig i uppmärksamhet med den beryktade säsongen 1970. Snacket inför säsongen präglades av osäkerhet på vilken nivå laget skulle kunna prestera på. Man hade tappat en tung trio rutinerade namn i form av Yngve Hindrikes, Kenneth Karlsson och Olle ”Totten” Gustavsson. Serien var jämn och inför den sista omgången – mötet med likaledes utsatta IFK Göteborg – var avståndet till botten så litet att man inte fick förlora.
I mitten av andra halvlek gjorde ÖSK 1-0 genom Janne Mossberg vilket fick känslorna att svalla i publiken. Runt 14 000 personer hade tagit sig till matchen och många av dem var förstås Göteborgsanhängare. Plötsligt träffades ÖSK:s Göran Kummelstedt i huvudet av en ölburk och matchen fick avbrytas medan han plåstrades om. Med nio minuter kvar dömde domaren Sven Jonsson bort ett Göteborgsmål för hands vilket ledde till att delar av publiken stormade planen.
Det var unika scener som utspelades på Eyravallen. En hundpatrull på plats lyckades till sist bringa ordning men det tog åtminstone trekvart. Matchen blåstes igång igen men ÖSK höll undan och kunde andas ut. Det allsvenska kontraktet var bärgat och istället var det blåvitt som fick vända hemåt och förbereda sig på degraderingen.
– Det tog hus i helsike. Folk hade ju suttit på löparbanorna tidigare under matchen. Nu vällde de in på planen och tog sikte på målstolparna. Inne i domarrummet blev jag uppringd av Sigge Bergh från Svenska Fotbollförbundet. Han var desperat: ”Försök för i helvete att få igång matchen igen”. Böter eller poängavdrag var ju inte aktuellt på den tiden. Enda alternativet hade varit omspel, sa domaren Sven Jonasson till Svenska dagbladet i en intervju 2004.
I efterhand har matchen kallats för den första huliganmatchen i svensk fotboll och är måhända inget av de vackraste minnena men det hör likafullt till klubbens historia.
Finns det någon storhetstid inom klubben hamnar troligen 1990-talet främst. Tillbaka i finrummet i svensk fotboll skämdes inte de svartvita för sig. De inledande åren på 1990-talet säkrades europaspel under dessa år. Men det var också under den här tiden man kunde välkomna en viktig lirare för nästa höjdpunkt i klubbens historia – polacken Miroslaw Kubisztal.
Efter två år med kamp om medaljer och sedan två år med kamp för överlevnad skulle ÖSK komma tillbaka med besked inför säsongen 1994. Sven Dahlkvist övertalades att ta över tränarsysslan och klubben värvade in mittfältsmotorn Arnor Gudjohnsen från BK Häcken. Han hade haft stor show på Eyravallen året innan vilket säkert spätt på sportklubbens ansträngningar att få honom till Örebro.
Efter en rad 0-0-matcher mot Malmö anklagades sportklubben för att spela dödgrävarfotboll. 1994 blev dock ett ordentligt svar på tal. När säsongen var över hade ÖSK producerat 62 mål på 26 matcher och stod på +32 i målskillnad vilket inget annat lag kunde överträffa. Än viktigare var att guldet fortfarande hägrade när den sista omgången skulle spelas.
Det stod 1-1 i matchen mellan Malmö och Göteborg när 1990-talets stora målkung i ÖSK, Miroslaw ”Kuba” Kubisztal, nickade in 1-0 till de svartvita efter en fin frispark från Arnor Gudjohnsen. Där och då var sportklubben förbi Göteborg i tabellen och därmed svenska mästare. Efter 86 långa år hade guldet aldrig varit närmre. Under en dryg timmes tid kunde örebroarna för en stund våga tänka, hoppas och andas SM-guld, men ibland är idrotten både märklig och grym.
Kanske blev ÖSK:s styrka i det här läget deras slutliga fall för när de ökade på till 2-0 var det som om Malmö tappade orken. Med ÖSK i en säkrare ledning innebar det att Malmö var än längre ifrån guldet. En stund senare lyckades de inte hålla emot och Göteborg kunde stänka in sitt ledningsmål till 2-1. Därmed var guldvittringen tillbaka hos änglarna och det spelade mindre roll att ÖSK gjorde även 3-0.
I efterhand kan undertecknad i alla fall känna bitterljuva känslor när minnena gör sig påminda. Ett silver är inte fy skam och det laget ÖSK hade 1994 gjorde avtryck i hela fotbollssverige – en verkligt gyllene årgång.
Visst finns det fler händelser som sticker ut från ÖSK:s 110 år på den svenska fotbollskartan. Jag skulle kunna skriva flera artiklar om klubbens europamöten. Tvångsdegraderingen där klubben fick en oväntad anhängare i Aftonbladets Lasse Anrell som alltid avslutade sina krönikor med orden ”för övrigt anser jag att Örebro bör spela i allsvenskan”. Eller varför inte den spelmässigt magiska säsongen 2011 när finske Sixten Boström fick ÖSK att spela triangelspel så att resten av Allsvenskan bara stod och skakade på huvudet.
Med ännu mer tid och utrymme skulle jag dessutom kunna göra en kärleksfull beskrivning av när ÖSK:s kanske långsammaste dribbler genom tiderna, Roni Porokara, fick den blivande landslagsbacken Mikael Lustig och försvinna ut från planen och köpa korv i en sällan skådad dribblingsmanöver.
Du har med all säkerhet dina egna ögonblick som etsat sig fast. Spelarna som kommit och gått, de fantastiska målen, de imponerande arbetsinsatserna. Det är dags att fira dem och de segrar som faktiskt tagits. För är det något man kan ta med sig från dem så är de gemensamma nämnarna stolthet, hjärta och passion.
Örebro SK firar sina 110 år i samband med matchen mot Djurgården den 28 oktober.
