The Order: 1886
Ready at Dawn
(PS4)

Det var länge sedan jag blev så överväldigad av ett spels grafik. Senast var det när jag hade spelat Uncharted på min PS3 med scartkabel på en tjock-tv och tyckt att det var snyggt. För att sedan byta till HDMI på en sprillans platt-tv. Jag satt bara och gapade. Men nu har det hänt igen. Jag visste att det här spelet var snyggt, men så snyggt?! Skaparna Ready at Dawn visar verkligen vad PS4:an går för. Filmsekvenserna går sömlöst ihop med spelandet, på ett sätt jag aldrig sett förut. Men hur är då berättandet och berättelsen som driver allt framåt, kanske ni undrar? Jag skulle säga att det är helt ok. Spelet utspelar sig i en steampunk-variant av 1880-talets London och handlar om Sir Galahad, en av riddarna runt det runda bordet. Efter att den heliga graalen har funnits så erbjuds riddarna några droppar av det heliga vattnet, vilket ger dem ett betydligt längre liv plus förmågan att läka snabbare. Vilket är oerhört praktiskt när man slåss mot varulvar och andra ruskiga ting som hemsöker Londons gator.

Spelet kan beskrivas som en ”covershooter”, där det gäller att i eldstriderna söka sig mellan skydd för att effektivt kunna skjuta de fiender som alltför ofta kommer i ganska stora mängder. När jag har sett andra recensioner på detta spel så har det tagits emot med ganska ljumma utlåtanden. Många har byggt på att spelet är relativt kort – det tar 6-8 timmar att spela klart det. Men jag tycker att det är ganska lagom. Det blir inte att jag upplever det som att skaparna har lagt till delar bara för att dryga ut det hela, vilket jag tycker mig finna i andra spel, utan spelet blir istället en tajt och otroligt vacker resa in i Londons mörka baksida.