Thomas Helsing skriver återkommande i Nollnitton och här på Totally Örebro om trender och intressanta företeelser från spelvärlden. 

Ett nära nog 40 år gammalt spöke visade återigen sitt fula tryne igen. Nyligen fladdrade en artikel från brittiska Independent förbi i mitt Facebook-flöde. Några forskare från Oxford presenterade ytterligare en i raden av undersökningar som pekar på att spel inte leder till våld eller våldsamt beteende. Inget nytt under solen alltså.

Då och då kommer det någon forskningsrapport som visar på svaga samband och det brukar i regel följas av några nya rapporter som tillbakavisar eventuella samband. Och så där håller det på. Problemet den här gången är bara att det vetenskapliga underlaget inte var särskilt bra.

De brittiska forskarnas slutsatser baseras på intervjuer med spelarna själva och har man följt exempelvis forskningen inom kost och hälsa vet man att de rapporterna som ofta får kritik där är de där man låter deltagarna själva skatta sina intag av vad det nu gäller. Det här har varken Independent, svenska spelsajten Gamereactor eller någon av de andra som gladeligen lyft fram nyheten brytt sig om. Ingen av dem har heller länkat till den faktiska forskarrapporten.

Som jag nämnde har man låtit intervjua 1 004 brittiska ungdomar mellan 14 och 15 år om deras spelvanor och för att få ytterligare data fick även deras vårdnadshavare svara på frågor om barnens eventuella aggressiva beteende. Det är slutsatserna forskarna har dragit av dessa intervjuer som nu plockats upp av en del tidningar.

I ena ringhörnan samlas nu de som är inbitna spelare och tycker resultatet är självklart, de är ju inte våldsamma så det fattar ju alla att man inte blir våldsam. I den andra ringhörnan står de som i regel befinner sig väldigt långt ifrån spel, som betraktar dem med misstänksamma och okunniga ögon. För dem ”känns” det fullt logiskt att det finns ett samband.

Problemet med den här studien är att spelanhängarna inte kan använda den på grund av att den vilar på väldigt bräcklig grund. Och spelmotståndarna kan i sin tur använda just det argumentet som bränsle för att deras teorier är korrekta. Däremellan har vi media som gladeligen basunerar ut rapportens slutsatser för några extra klick. Utan att behöva ta ansvar för vad de faktiskt förmedlar.

Så att kabla ut detta under rubriken att det inte finns något samband mellan spelvåld och verkligt våld är minst sagt problematiskt. I slutänden är vi alla förlorare, oavsett om vi älskar vår spelhobby eller vill skydda våra barn från vad vi misstänker är skadligt.

Forskningsrapporten i sin helhet hittar du antingen via sökning på www.royalsocietypublishing.org eller direkt via den här länken..

Om spelvåldsdebatten

Spelvåldsdebatten har funnits ungefär så länge vi haft tvspel men började ta fart i samband med videovåldsdebatten i början av 1980-talet. Den går exempelvis att spåra tillbaka till en talkshow på amerikansk tv 1982 där frågan diskuterades och en av gästerna uttryckte oro över att dåtidens barn skulle bli så hjärntvättade att de inte längre såg en människa utan ”prickar” den skulle döda.

Oron och den känslomässiga kopplingen har alltså inte förändrats nämnvärt på 40 år. Men kanske kunde man hoppats att vi kommit längre i både forskning och debatt?

Läs också: Wadjet eye games går från klarhet till klarhet