Sonic
#65
Sampler Media AB

På tidningen Sonics redaktion har man inte brytt sig så mycket om att göra ett snyggt magasin. Layouten är tråkig, färglös och enkel. Omslagspojke för vinternumret är en leende Olle Ljungström framför en beige bakgrund. Som sagt: utseendet är inte det viktiga. Innehållet, däremot, andas kärlek för musik. Det finns ingen självklar genreinriktning – flera musikstilar får plats i Sonic. Nya hip-hop-hopp från Stockholms förorter får ungefär lika mycket utrymme som retrorecensioner av album med Michael Jackson, Beach Boys och Velvet Underground. Musiktidningar slutade jag läsa någon gång runt millenieskiftet, ungefär samtidigt som jag slutade att köpa skivor. När all musik och information om musik fanns att finna på nätet fanns det liksom ingen anledning att gå och köpa en musiktidning av papper. Men förra året hade jag en liten revival vad gäller inköp av fysiska cd:s – en logisk följd av att min bilstereo inte är mp3-kompatibel och skivsamlingen förlegad. Och det är nu nice att bläddra i en musiktidning igen, för tipsen om ny musik att gilla. Som prenumerant av Sonic får man en cd med musik från artisterna det skrivs om (en jättebra anledning att teckna ett abonnemang om man har en gammal bilstereo). Tyvärr följer inte cd:n med lösnumret. Däremot bjussar Sonic på en Spotifylista som man hittar på deras hemsida – en hemsida som är lika tråkig, men innehållsrik, som tidningen.