Saints Row IV
Deep Silver Volition
(PC, X360, PS3)

Frihet. Det är vad sandlådespel handlar om. Det verkar så uppenbart. ”Sandbox” syftar ju på en öppen yta där du, spelaren, är fri att göra som du behagar. Det är din lekplats, och de enda reglerna du behöver följa är dina egna.

Trots det är sandlådespel ofta begränsade. Du är en del av någon annans värld. Nog för att du kan spatsera runt på gatorna i GTA-staden Los Santos och utföra diverse olagligheter, men du blir snabbt påmind om att det här inte är din personliga lekstuga. Det finns lagar du måste följa. Lagar som förvisso kan brytas, men som håller spelaren, och hens gärningar, i schack.

I Saints Row IV finns inga gränser. Du är så fri som ett spel av denna genre kan tillåta. Visst, skapar du tillräckligt mycket tumult i stan så kommer snuten så småningom att försöka jaga rätt på dig. Men då är det polisen som tränger sig in i din värld – inte tvärtom. Här har du makten att bokstavligen förinta allt som du kommer i kontakt med, eller bara smita undan. Inget trassel.

Inte sedan Spider-Man 2 har jag haft sådana frihetskänslor som jag har med Saints Row IV. Att skutta genom Steelport likt Stålmannen och glidflyga genom den urbana djungeln är något av det roligaste jag har gjort i ett spel i år. För vissa kommer popkultursreferenserna och den överdrivna humorn inte att falla i smaken, vissa kommer att påstå att spelet lika gärna hade kunnat vara DLC. Oavsett vad man anser, trots de smärre bristerna spelet faktiskt har, så går det inte att förneka att när Saints Row IV är som roligast – då är det ett av de bästa sandlådespelen pengar kan köpa.