Regi: Marcus Carlsson
Manus: Marcus Carlsson
Medverkande: Ingebjørg Buen, Johanna Strömberg m.fl.
Genre: Drama
Speltid: 1 tim 25 min

Det var en tämligen tom biosalong som väntade regissören Marcus Carlsson under Live at Hearts näst sista dag, men så har han redan hållit i en visning tidigare samma vecka. Jag får hoppas att det var fler som tog chansen att se ”Kärlek & vilja” då, för den förtjänar en publik.

Första halvan av filmen tillhör Isabell. Hon jobbar på en bar i en liten svensk stad, festar och har svårt för att låta någon komma nära. Efter ett tag avslöjas den kanske största konsekvensen av hennes leverne; hon har en liten dotter som hon inte vill ta ansvar för. Den andra halvan följer vi Jessica som först verkar rätt normal. Hon flyttar in i lägenheten vi får anta att Isabell bott i, men ganska snart blir vi varse att hon har psykologiska problem. Expojkvännen finns fortfarande där men får allt svårare att hantera hennes allt mer irrationella beteende.

Till en början är karaktärerna i de både berättelserna lika anonyma som de människor du möter som hastigast varje dag på väg till jobbet eller dagis. Men så avslöjas lager efter lager. Ju längre filmen pågår desto djupare in mot karaktärernas kärna kommer vi och undan för undan finner jag nyanser jag inte ens kunde ana bara tio minuter tidigare.

Precis som i 2013 års ”Din barndom ska aldrig dö” visar Marcus att han har en osviklig näsa för att framhäva riktiga kött och blod-karaktärer på vita duken. Ingebjørg Buens smärta som hon så skickligt kommunicerar känns lika ”ta på”-verklig som Johanna Strömbergs kyliga isfasad. Tjejerna i filmen är två sidor av samma mynt, två människor som skriker efter hjälp på diametralt olika sätt. De skjuter problemen framför sig och försöker fly från ångesten utan att lyckas. Jag har träffat de här tjejerna i verkligheten, det är därför jag kan imponeras över realismen som Marcus plockat fram tillsammans med skådespelarna.

”Kärlek & vilja” har ingen tydlig handling, och det är inte glasklart heller för mig exakt vad det är Marcus vill berätta men han levererar tillräckligt för att jag ska kunna skapa mig en idé om det. För i en tid när så många svenska produktioner, med erkänt duktiga skådespelare, misslyckas med att leverera repliker på ett trovärdigt sätt så visar Marcus hur det ska göras. Svensk filmindustri behöver ta hand om och vårda honom. Låt hans omvända arbetssätt (han skapar karaktärerna tillsammans med skådespelarna innan han skriver manus) bli ett studiematerial på filmutbildningar. Det är nämligen svårt att inte känna något inför de här karaktärerna. De kan vara din syster, din granne eller tjejen i kassan på Coop. ”Kärlek & vilja” är ännu en stark film från Marcus Carlsson och jag hoppas den finner sin publik.