Marcoeffekten
Jussi Adler-Olsen
Albert Bonniers Förlag

Jag läser gärna Jussi Adler-Olsens kriminalromaner. Hans fall är ofta lite märkliga och en smula overkliga, och det är just det märkliga och otroliga som är så bra med hans böcker. Avdelning Q vid Köpenhamnspolisen har en märklig och inte helt trovärdig sammansättning karaktärer. Jag tröttnar inte på Assads kamelordspråk och språkliga missförstånd eller Roses svarta oberäkneliga sinne. Inte heller tröttnar jag på Carl Mørck, som till mångt och mycket är stereotypen för den litterära kriminalkommissarien, men vars privatliv innehåller intressanta element – som den förlamade före detta kollegan han bor med.

Avdelning Q, som utreder gamla ouppklarade fall, sitter med jobb upp till öronen. Men det som får prioritet är ett nytt fall. Femtonårige Marco är på flykt från det kriminella gäng han valt att lämna och som leds av hans farbror Zola. Marco är jagad redan innan han råkar gömma sig i en grav där Zola och company gömt ett lik. Och när de förstår att han upptäckt deras brott vill de ha hans huvud på ett fat. Marco är skicklig på att gömma sig i Köpenhamn, men får gång på gång fly när gänget hittar honom. Samtidigt som han vill varsko polisen om den mördade mannen försöker han också hålla sig undan polisen – han är ju själv både brottsling och illegal invandrare. Avdelning Q:s och Marcos vägar korsas gång på gång och Marcoeffekten är actionfylld, spännande och otrolig ända fram till slutet.