Författaren och litteraturkritikern Andrea Lundgren novelldebuterar med samlingen ”Nordisk fauna” där djur och natur driver berättelserna framåt. Hennes tidigare släktkrönika ”Glupahungern”, med sina inslag av magisk realism, hyllades av kritikerkåren.

Andrea Lundgren har, som det brukar heta, många strängar på sin lyra. Hon arbetar som litteraturkritiker, som redaktör på bokförlaget Vertigo, som bokhandelsbiträde och lärare i kreativt skrivande. Ändå är det skrivandet som tar tid, och måste få göra det. Det här är däremot första gången hon skriver noveller – hur skiljer det sig från arbetet med en omfattande roman?

– Att skriva noveller är lättare. Det är inte lika mycket att hålla reda på, du kan bli klar på en vecka, säger Andrea.

För även om novellen kan te sig enklare handlar en novellsamling trots allt om att finna en röd tråd i det du skriver även om de korta nedslagen i berättelsen skiljer sig. Ibland markant.

– En roman tar för mig flera år. I en novell kan man också låta läsaren få en glimt av något och sedan nöja sig. En roman går ner på djupet. Båda har sina för- och nackdelar. Men för mig var det mer som en lek att skriva noveller. Roligare!

Lundgren använder sig i ”Nordisk fauna” av det litterära greppet magisk realism, någonting som författare som Gabriel García Márquez och Vladimir Nabokov är kända för.

– Det magiska elementet kan användas för att belysa eller förstärka en aspekt av mänskligt beteende. Tänk dig att en förälskad flickvän som tålmodigt sitter och väntar på att hennes partner ska komma hem slutligen förvandlas till en liten cockerspaniel. Ofta använder jag mig av olika symboler för att närma mig existentiella områden som annars är svåra att tala om. Typ dödsångest.

Just att kunna använda sig av det magiska elementet tillför någonting som gör ett stycke text unikt – det oväntade är ofta närvarande, trots att läsaren inte inser det förrän det händer. Vilket gör den magiska realismen just det – magisk. Trots att det funnits gamla gubbar tidigare i litteraturhistorien som byggt ett helt författarskap på just magisk realism har inte Andrea själv någon särskild förebild.

– Mer gamla myter och trixiga modernister. Och träd. Alltså, riktiga träd.

Just träd, och naturen i sig, är även de återkommande element för Lundgrens författarskap. Hon härstammar från Boden och har alltid skrivit om sina hemtrakter. Är det ett sätt att komma hem?

– Vissa platser tar sig in i en. Kanske i synnerhet där man växte upp. Så när jag skriver om mina hemtrakter skriver jag snarare om min barndom än om själva miljön.

Ändå har du bott halva ditt liv långt söderut i Sverige. Skriver du om det du gör för att det på ett sätt är att komma hem?

– Det är väl det enda man egentligen vill? Att komma hem. Men den platsen finns ju inte längre, om den ens någonsin gjorde det.