Han är stolt över att tillhöra samernas folk, men även över att tillhöra indianernas folk. 
– Det har gjort mig till den jag är idag, säger Jon Henrik Fjällgren när vi samtalar om dåtid, nutid och vad som kommer att hända under konserten på Hjalmar Bergmanteatern den 17 januari.

När Jon Henrik Fjällgren var sex månader gammal adopterades han från en indianby i Colombia till Mittådalens sameby i Härjedalen.
– Kärleken till musiken har alltid funnits i mitt liv, ända sedan jag vid tidig ålder började spela piano. Som 14-åring höll jag min första konsert i Funäsdalens kyrka, med kungen och drottningen närvarande. För mig, som under en stor del av uppväxten gått igenom svårigheter, har musiken blivit ett sätt att finna styrka. Inspirationen till mina jojkar kommer ofta när det har hänt mycket i mitt liv, när jag är fylld av känslor.
Genom musiken kan han på så sätt uttrycka sådant som inte går att beskriva med ord. Så var det med Daniels jojk. Jojken är en hyllning till bästa vännen Daniel, som gick bort för flera år sedan.
– När jag efter hans bortgång satt utanför hans stuga och sökte tröst var det som om han svarade mig med jojken, och på så sätt hjälpte han mig att gå vidare. 
 År 2014 fick Jon Henrik chansen att delta med Daniels jojk i teveprogrammet Talang och där upptäckte han även att många uppskattade och berördes av musiken. 
– Jojken är ett sätt att sprida det samiska arvet vidare och tack vare framgången har jag idag möjligheten att dela med mig av och sprida min kärlek till den samiska musiken.
Att leva på fjället kan vara väldigt vackert, men det kan samtidigt vara väldigt tungt och innebära många olika utmaningar. Som renskötare tillbringas en stor del av tiden ensam med renarna, som även är bästa vännerna.
– Vissa dagar och kvällar är naturen magisk, med hundratals olika färger och nyanser. Andra dagar är det så grått att det inte går att se skotern längre fram i spåret. Det går inte att veta i förväg hur dagen kommer att bli och på fjället kan allting hända.
De första veckorna i livet spenderade Jon Henrik i en indianby och på ett barnhem i Colombia. När han adopterades hette han Montoya, men fick snart det svenska namnet Jon Henrik Mario Fjällgren.
– Trots att jag har bott i Sverige nästan hela mitt liv är mitt colombianska arv en viktig del av den jag är, någonting som märks i både min rytm och i min musik. Utöver den samiska musikstilen känner jag en stark koppling till indiansk musik. När jag dessutom, under min tid i Let’s Dance, fick uttrycka mig genom dansen var det som om jag lärde känna mitt ursprung bättre.

Vad var det som fick dig att börja med musik?
– När jag gick i skolan var jag väldigt retad och mobbad. På fritids fanns det ett piano och det var just detta piano som blev min räddning och där jag kunde få ut alla min energi. Istället för att bete mig dumt och slåss eller liknande.
Kan du spela något mer instrument förutom piano?
– Jo, jag spelar gitarr, bas, trummor, olika flöjtar, dragspel… får jag bara lite tid på mig med varje instrument så brukar jag kunna fundera ut hur man gör med det. Jag har ännu inte stött på något instrument som jag inte klarat av att lära mig att spela.

Vad kommer vi att få höra på Hjalmar Bergmanteatern den 17 januari?

– Ja…, en del säger att mina konserter är som att gå på bio. Det kommer att bli en sällsam resa genom mitt liv tillsammans med musik och berättelser. Det är nästan för komplicerat att försöka beskriva i ord. Det bästa är att komma på konserten och själv få uppleva det.
Som same så är renskötseln en viktig del av livet. Så även för Jon Henrik.

Vem tar hand om dina renar när du är ute på turné?
– Dels min far, men även min systers man tar hand om renarna. Just nu är alla renar ute på fjället

Hur många renar har du?

– Det frågar man aldrig en same…

Okej… jag har förstått att en sames rikedom räknas i antal renar.
– Stämmer och det är aldrig något man avslöjar. Alltså hur många renar man har.

Efter den här frågan försvinner samtalet i väg en stund till den svenska fjällvärlden och i huvudsak till Ammarnäs med potatisbacken och kanotpaddling på sjön Tjulträsk.
– Det är väldigt fint i Ammarnäs. Jag har varit där flera gånger.

Under våren kommer du även att medverka i Melodifestivalen. Vad är det som gör att du vill vara med där?

–Det är mina fans som vill ha mig där och se mig där och det är därför jag ställer upp i Melodifestivalen nu för fjärde gången.

Du har inte tröttnat på att medverka i Melodifestivalen?

– Absolut inte! Det är lika kul varje gång och varje gång känns som jag är där för första gången. Det ju en ny låt varje gång och så får jag tillfälle att sprida samisk kultur och mitt kulturarv.

Din producent kommer från Örebro. Vad har du för relation till Örebro?

– Jag har varit en hel del i Örebro och i studion för att spela in min musik.

Var hänger du när du är här?

– Det har ju mest blivit studion, så jag har inte direkt något favoritställe som jag återkommer till. Det känns fortfarande som om det finns massor att upptäcka i Örebro. Jag får bara ta mig tid att göra det.

Vad händer efter den här turnén?

– Det kommer att vara fullt schema hela första hälften av 2023 och en bit in i hösten. Först Melodifestivalen och så kommer jag även att vara med i tv-programmet Stjärnorna på slottet. Så det kommer att vara fullt upp.

Har du något mer på gång? Släppa ny musik exempelvis?

– Jag har massor av nya låtar på lager. Allt handlar bara om att hitta rätt tillfälle att släppa en eller flera. Det kommer. Jag lovar.