Totally Örebro fick en pratstund med den jubilerande författaren som för tio år sedan revolutionerade kriminalromanen och satte Stockholms undre värld på den internationella kartan.
Det talas ofta om hur Snabba cash tog ett nytt grepp på kriminalromanen och lade grunden för Stockholm noir. Var det din tanke när du satte dig ned för att skriva boken?
– Både ja och nej. På ett sätt var jag inte särskilt medveten om vad jag höll på med, jag bara älskade att skriva. Men på ett annat plan minns jag att jag ville ta allt som utgör den skandinaviska deckarens grunder och göra det tvärtom. Inga utredande poliser, inget mord som inleder storyn, inga historiska parallellberättelser.
Filmatiseringarna av dina böcker har i stort sett blivit lika stora succéer – vad tycker du om dem?
– Jag gillar filmerna, även om det alltid finns oerhört mycket från boken som inte kommer med. Det viktigaste med dem är att de behåller känslan av autenticitet. En stor faktor i detta är att man valde endast okända skådespelare; inte en jävel visste vem Joel Kinnaman var innan Snabba cash. Castingen var grym tycker jag, alla tre huvudkaraktärerna kändes rätt.
Kan du sakna att skriva om Jorge, JW och Mrado, eller känns det skönt att de är ett, på ett eller annat sätt, avslutat kapitel?
– Både och. Det tog mig sju år att skriva Stockholm Noir-trilogin, och varje dag tänkte jag på de tre huvudkaraktärerna. De blev som mina bästa vänner, så det var absolut tufft att lämna dem. Samtidigt kände jag att jag ville vidare, att jag måste utmana mig själv igen.
Vilken författare har inspirerat dig mest, och varför?
– När jag skrev Snabba cash var jag oerhört inspirerad av James Ellroy och Dennis Lehane. Ellroy på grund av hans språk och mix av fiktion och fakta och Lehane för de ständiga moraliska frågorna och etiska övervägandena.
Har det varit ett hinder i ditt skrivande att det första du fick utgivet var en sådan succé?
– Nej det kan man inte påstå, däremot har det gett upphov till en hel del prestationsångest. För att komma bort från det försöker jag glömma bort läsarna så gott jag kan och hitta till mitt inre driv och lusten att skriva.
Nu när du jobbar mindre och mindre som försvarsadvokat, söker du efter inspiration på annat håll?
– Ja, på ett sätt. Jag tittar mer på teveserier.
Skrivandet kan ju bli ganska abstrakt. Kommer du alltid jobba som försvarsadvokat i någon form, just för att ha kvar en arbetsplats, tydliga arbetsuppgifter och fasta tider?
– Jag har verkligen känt så, att jag trivs med att ha vad jag brukar kalla ett riktigt jobb. En arbetsplats, givna tider, kollegor. Under de senaste tre åren har jag emellertid trappat ner och idag jobbar jag endast ca 25 procent. Jag vet inte om jag kommer jobba som advokat alls tre år från nu. Fast jag älskar jobbet.
Kommer du vilja ta ett steg bort från Stockholm noir-genren och skriva något helt väsenskilt från det du hittills gjort?
–Inte omöjligt. Jag går och värper på en idé, men vi får se.
