Ibland vill man bara försvinna
Kim Veerabuthroo Nordberg
Albert Bonniers förlag, 295 s.

Det finns många fallgropar när det kommer till biografier – speciellt över rapartister. Smickrande och mindre tilldragande karaktärsdrag presenteras hos huvudpersonen, allt för att undvika förvandlingen från biografi till hyllning. Detta gäller stundtals för Ibland vill man bara försvinna. Det som däremot gör boken till en oerhört njutbar läsupplevelse är språket och dispositionen.

Det finns inga tydliga kapitel, ingen kronologisk redogörelse där små detaljer från Dogges barndom hamnar i centrum av berättelsen. Istället presenterar Veerabuthroo Nordberg historien om Dogge, Stockholms förorter, kickerseran, hiphopens intåg i vårt avlånga land och varför Dogge valde att bli poster boy för en av Sveriges största elektronikkedjor på ett sätt som väcker dokumentära känslor. Jag får känslan av att jag läser manuset till en dokumentär i P3, eller ett passionerat K-special om The Latin Kings ogripbare frontman. Den här boken borde alla läsa.