Fanny Härgestam är journalist, bosatt i Paris och har en särskild inriktning på Nordafrika i sitt arbete för bland andra Sveriges Television och Sveriges Radio. Hennes reportagebok Det här är vårt tid (2014) följde kvinnorna i Tunisien efter revolution, och nominerades till Stora Journalistpriset samma år. I december 2016 blev Fanny uppringd av förlagschefen på Natur och Kultur, som hade ett minst sagt intressant erbjudande.

Hans Rosling närde en önskan att skriva sina memoarer, och Fanny blev tillfrågad att skriva dem tillsammans med den inflytelserika och omtyckta professorn och folkbildaren.

– Han [förlagschefen, reds anm] berättade också att Hans var döende i cancer och att uppdraget måste gå snabbt, säger Fanny.

Var det självklart att inleda ett samarbete?

– Ja, för min del var det självklart. Jag var mycket hedrad av att bli tillfrågad, och uppdraget kändes stort för mig både professionellt och personligen. Projektet var också en stor sak för Hans. Att få berätta om sitt liv var viktigt för honom och någonting han verkligen ville göra. Det kändes oerhört fint att han var villig att anförtro sig just åt mig, berättar Fanny.

Arbete med boken lades upp så att Fanny började samla material till att skriva genom att intervjua Hans om hans liv medan han levde.

– Vi började arbeta omedelbart efter att vi hade träffats första gången – och vi träffades bara en enda gång. Hans hade ett existerande dokument med anteckningar, minnen och vissa textbitar som jag gick igenom när jag kopplats in. Detta använde jag bitvis som stöd i intervjuerna, som vi hade över telefon nästan dagligen.

Det var essentiellt att få till så mycket intervjutid som möjligt medan Hans Rosling levde. Det var inte förrän han gått bort som Fanny började skriva.

Vad är det mest spännande du lärt dig om Rosling?

– Att han privat var precis som han var offentligt – ivrig att få berätta om världen, nyfiken, rolig, extremt kunnig och passionerad. Jag har aldrig förut träffat en sådan person förut. Att sitta ner med honom eller prata med honom på telefon, också när han var dödligt sjuk, var i princip som att sitta i TV-soffan när han gjorde ett framträdande. Han var också en mycket mångfacetterad person. Hans Rosling blev ju känd för allmänheten som föreläsare, men det var relativt sent i livet som han blev det. Före det hade han varit inne på många andra professionella banor. Han började som läkare och blev sedan forskare, vidare därifrån till lärare, och till slut världsberömd föreläsande professor. Bokens röda tråd är just denna resa.

Kanske en svår och till viss del orättvis fråga, men vad var det som gjorde Hans Rosling så speciell och unik?

– Så som jag ser det var det Hans förmåga att kombinera sin nyfikenhet och sitt genuina intresse för människor med sin fantastiska pedagogiska färdighet och sin kunskap om världen. Allt detta tillsammans blev mycket kraftfullt när han tog ordet.

Hans Roslings memoarer ”Hur jag lärde mig förstå världen” släpptes i november 2017.