God of War – Ascension
Santa Monica Studio/Sony
(PS3)

Spelvärldens argaste och kanske våldsammaste protagonist är tillbaka: Kratos i God of War. Vid det här laget är det inte konstigt om Olympens hallar ekar tomma. Efter sex spel så har Kratos dräpt de flesta från grekisk mytologi för mig kända gudar. Och det märks att spelskaparna också är medvetna om detta då vissa motståndare nu verkar vara hämtade från hinduismen och egyptisk mytologi. Inte för att det spelar så stor roll, men för mig väcker det frågan om serien inte börjar bli lite trött. För det börjar bli lite förutsägbart. Visst – man köper God of War just för vad det är: ett spel där du på spektakulära sätt får slakta fiender på löpande band innan du möter en gigantisk boss, allt i en otroligt vacker och kreativt skapad miljö. Och låter det som något du söker så är detta absolut ett spel för dig. Men för mig blir det lite enahanda, jag har aldrig varit ett fan av ultravåld.

För det är just våldet som är spelets främsta kännetecken. Ett bra exempel är att varje motståndare har sin egna ”finish scene”, där man under någon sekund får se otroligt brutala avrättningsscener där Kratos tillexempel sliter huvudet av en fiende. För mig blir det bara obehagligt och väcker frågan om vad som är gränsen för vad som fortfarande är underhållning. Att spelet är ämnat för en publik över 18 år blir tydligt extra eftersom utvecklarna Santa Monica Studio inte är blyga för att placera in barbröstade kvinnor titt som tätt.

Nej, jag är inte övertygad. Visst var hela konceptet med en ensam man som, efter ha upptäckt att han endast har varit ett verktyg i gudarnas händer, söker hämnd spännande när det var nytt. Men idag känns det lite uttjatat.