Klubben Dr Z har återuppstått. Och nu följer ytterligare en klassisk klubb i samma spår när En Bra Klubb återförenas för ett 20-årsjubileum på Kvarteret & Co lördagen den 3 december.
– Ingen spelade ju indiepop för dansgolvet på den tiden, vi var tvungna att göra en egen klubb för att ha någonstans att gå, säger EBK-grundaren Joakim Rydström som minns 00-talet som årtiondet då Örebro var en av Sveriges bästa klubbstäder.
Första veckan i november 2002 var en nästan förhistorisk tid. Bara drygt ett år hade gått sedan terrorattackerna i New York och Washington och det skulle dröja ytterligare fyra månader tills USA invaderade Irak. Inte ens två månader tidigare hade Socialdemokraterna fått nästan 40 procent av rösterna i riksdagsvalet.
Fanns Facebook, undrar du? Nej, det lanserades i mycket liten skala på Harvard året efter.Rapartisten Einár var nyfödd. Astrid Lindgren hade gått bort i början av året, 94 år gammal.Och Håkan Hellström hade precis släppt Det är så jag säger det, uppföljaren till det debutalbum som vände upp och ned på det mesta med svenskt musikliv.
Öppningspåret Mitt Gullbergs kaj paradis skulle komma att bli starkt förknippat med En Bra Klubb – eller EBK som den också kallades – som hade premiär den 2 november 2002, på numera nedlagda krogen Babar på Kungsgatan i Örebro.
– Vi spelade Mitt Gullbergs kaj paradis som första låt på dansgolvet den där kvällen och sen spelade vi den som första låt för dansgolvet alla 55 EBK-kvällar vi gjorde efter det. Den blev en trigger för att få folk att börja dansa, innan vi spelade den fattade folk att kvällen inte hunnit dra igång på riktigt, säger Joakim Rydström som grundade En Bra Klubb ihop med vännen Jonas Källgren (Nollnittons tf. redaktör, reds. anm.).
Joakim konstaterar att EBK kom mer eller mindre exakt rätt i tiden.
– Vi fångade en hel tidsanda med vad vi gjorde. Det skulle inte gå att göra samma sak idag, säger han.
Den 3 december gör En Bra Klubb sin första återförening sedan de la ner klubben sommaren 2005.
– Det blir nostalgiskt, förstås. Vi kommer inte att spela något annat än exakt den musik vi spelade då.
En Bra Klubb hade premiär när krog- och klubbscenen i Örebro blivit fattig på alternativa utbud.
– Det enda som fanns var alla som pratade om hur bra det brukade vara i Örebro, berättar Joakim och nämner onsdagskvällarna på dåvarande P2/Prisma som enda stället där man – ibland – kunde höra indiepop.
– Folk pratade mycket om alla band de sett på Contan under 90-talet eller om punkspelningar som Millencolin brukade spela på. Men för oss som precis börjat att gå ut på krogen kändes Örebro som en riktigt tråkig småstad där allt som fanns var coverband och dj:s som spelade Magnus Uggla.
Vilket stämmer ganska bra om man ska sätta Örebros uteliv i något slags större perspektiv. För det sena 90-talet hade drivits på av kreativa krafter som arrangerade livespelningar och till och med den lokala rockfestivalen Gnällbältsrocken. Och innan dess fanns, exempelvis, den smått legendariska alternativa klubben Dr Z, som ju också återuppstått i ny form.
– Men det var mörka år kring millennieskiftet, säger Joakim. Vi grundade En Bra Klubb mest av allt för att vi ville ha en klubb vi själva ville gå på.
Därefter hände något. För parallellt med En Bra Klubb öppnade den lilla krogen Mitt Andra Hem (i nuvarande Sorellas lokaler) på Stortorget som i några år skulle komma att regelbundet låta kända musiker stå bakom skivspelarna.
– Jag älskade Mitt Andra Hem, det blev ett så bokstavligt krognamn som fungerade som ett slags nav för alla som gillade bra musik i Örebro, säger Joakim.
Contan vid Centralstationen fick nytt liv och höll igång en livescen innan Satin – som då låg på Olaigatan – öppnade upp för att låta klubbarna La Luna, Klubb Idiot, Klubb Smart och Octopussy’s Garden arrangera spelningar. Och 00-talet kom därefter att blomma ut i ett rikt utbud av klubbar som Zion, Tanzwerk, Lokomotiv, Kiss Me Again and Again, Klubb Söndag, Coconut Slaying, Oh! Jays!, Club Aska och en seriös satsning på stora bokningar i Conventums olika lokaler med artister som Kent, Lars Winnerbäck och Håkan Hellström.
– Var man seriöst musikintresserad blev Örebro under det där årtiondet en av de bästa klubbstäderna utanför Stockholm och Göteborg att gå ut i.
Vad var det för tidsanda ni fångade med just En Bra Klubb?
– Jag tror att vi fångade in två saker. Dels musiken, förstås, att det var en våg av gitarrbaserad indiepop: Broder Daniel, Marit Bergman, The Strokes, Bad Cash Quartet. Vi spelade allt det där för dansgolvet varje kväll.
– Dels och framförallt fanns det något slags kreativitet kopplad till många som gillade den sortens musik, vår klubb blev en plats som sammanförde människor som kände igen sig i varandra. Flera av mina närmsta vänner idag lärde jag känna på En Bra Klubb.
Joakim menar att en klubb eller en krog med tydlig alternativ musikprofil hade en annan betydelse för tjugo år sedan.
– Eller kanske ännu mer för trettio år sedan, säger han. Idag existerar inte subkulturer alls på samma sätt som tidigare, du kan hitta likasinnade så enkelt bara genom att googla på vad du gillar. Men när vi drog igång En Bra Klubb fanns sociala medier inte ens som ett begrepp, du var tvungen att leta aktivt i närområdet efter sådana som var som du själv.
Och även musikbranschen såg annorlunda ut.
– Visst, folk fildelade och så redan då. Men P3 hade fortfarande en särställning i att vara först med ny musik, det massiva utbudet av musik som finns på Spotify existerade inte. Vi hade helt andra förutsättningar att kurera musiken på vårt dansgolv.
Var det bättre förr?
– Egentligen är väl förutsättningen för all form av framåtrörelse att det är just nu som alltid är bäst. Men när det kommer till utelivet i Örebro kommer jag alltid att vara otroligt partisk kring 00-talet, det fanns så många superkreativa människor som gjorde roliga saker.
Den 3 december, då – spelar ni Mitt Gullbergs kaj paradis som första låt för dansgolvet?
– Ja, givetvis. Annars vet ju inte folk när de ska börja dansa.
