Det här är hjärtat
Bodil Malmsten
Rönnells/Albert Bonniers förlag, 68 s.

För första gången på 22 år ger Bodil Malmsten ut en diktsamling, som enligt henne krävde att hon skrev den. Hon har en stabil plats i den svenska diktkanon, och har också förevigats i den fantastiska Eldkvarn-låten Blues för Bodil Malmsten. Hon må kanske inte vara särskilt bekant för yngre läsare, men hennes återkomst till dikten är så brutalt ärlig och avviker så från hur poesi ”bör” se ut att fler behöver upptäcka henne.

En generell uppfattning kan vara att poesi ska beskriva något vackert på ett vackert vis, och det ska flöda smärtfritt förbi. Malmsten tacklar ämnet sorg i Det här är hjärtat, och varenda ord är som en kniv i hjärtat. ”Vill lilla hjärtat komma ut och leka?” Jag grät när jag läste den strofen. Dikten är hänsynslös, sorgen efter en älskad som gått bort påtaglig. Malmstens fria verser skapar ett slags desperation, samtidigt som känslorna beskrivs pricksäkert och plågsamt verkliga. Skönt är också hur Malmsten inte verkar försöka finna svar, utan vacklar mellan acceptans och anklagan. Det finns ett universum som agerar av outgrundliga anledningar, och vi människor är inga att försöka förstå.