Destiny 2
Bungie
PC, PS4, Xbone

Det allra största problemet med uppföljaren till 2014-spelet Destiny är att… det inte är 2014-spelet Destiny. Inte för att Destiny 2 är sämre än sin föregångare, snarare tvärtom. Det första steget i Bungies och Activision tio år långa samarbete var en innehållsfattig, berättelsefattig och repetitiv upplevelse som endast räddades av expansionen ”The Taken King”.

Hade Destiny 2 varit det första spelet i serien hade det första intrycket kanske varit mer positivt. Innehållsmässigt överträffar det inte, men åtminstone finns det en mer engagerande berättelse. Du vet varför du gör vad du gör, du vet vem skurken är och du förstår tillräckligt mycket av det som händer för att hänga med i svängarna. Problemet är att ”det är ett riktigt spel nu” inte är någon positiv kritik direkt. Det säger bara hur dåligt det föregående spelet var.

Destiny 2 är för lite för sent. Att bege sig ut i rymden tillsammans med sina vänner och spendera ändlösa mängder ammunition på fientliga utomjordingar är jättekul, emellanåt, men det lilla som Destiny 2 har åtgärdat räcker inte för att äventyret ska kännas nytt och spännande.