Björn Ranelid har nått en nivå som är få förunnade – att vara en person folk har en åsikt om oavsett om de är bekanta med personens arbete eller inte. Han har skrivit 26 böcker, fått ett tiotal priser, och medverkat både i Melodifestivalen och Stjärnorna på slottet. Nu kommer han till Örebro för att vara konferencier vid arrangemanget I Nordiska Mästares Sällskap och vi fick oss en pratstund med ordkonstnären.
Det är inte ofta personen man intervjuar sjunger genom telefonen, faktum är att det aldrig har hänt mig förut. Men med Björn Ranelid i luren händer det – jag får Snoddas gamla örhänge Flottarkärlek levererad, och kan härmed meddela att denne kände och populäre författare kan sjunga alldeles utmärkt. Också.
Och det är just för ett musikevenemang en av Sveriges absolut populäraste författare kommer till Örebro 20 september. Planen är att sätta ytterligare lite glans på galakonserten I Nordiska Mästares Sällskap, en fortsättning på det projekt som, i Oskar Blys regi, påbörjades förra hösten med konserten I Italienska Mästares Sällskap. Hur det kommer sig att just Björn Ranelid ska delta har sin egen speciella och underhållande bakgrund.
Det börjar när Björn Ranelid i slutet av april 2012 letar efter en parkeringsplats i Växjö, där han ska vara hemlig gäst på ett lärarseminarium. Telefonen ringer och i luren finns en man Björn ännu inte känner. Han börjar prata om Jussi Björling och boken om den kände operasångaren som Björn själv skrivit i samband med Jussi Björlings 100-årsdag 2011. Mannen presenterar sig genom att berätta vad han själv gjort i fråga om teater, musikaler och opera. Rösten i luren tillhör Oskar Bly, som berättar för Björn Ranelid att han framträtt i tv i samband med 100-årsjubileet.
– Och så började han sjunga Hej Dunkom i telefonen. Helt acapella! Det är en folksång från Dalarna och när jag var på Jussi Björlingmuseet fick jag höra en tidigare okänd inspelning där Jussi sjöng just den sången. Oskar framförde den makalöst väl! Jag ringde faktiskt upp min fru och frågade henne ifall det gick bra att han ringde till henne också och sjöng, och så blev det, berättar Björn Ranelid.
Detta överraskande och inte helt konventionella telefonsamtal var början till det samarbete mellan Björn Ranelid och Oskar Bly som man kommer att kunna skåda frukterna av under galakvällen I Nordiska Mästares Sällskap. Björn Ranelid kommer att vara konferencier och mellan sångerna bjuda på sina egna reflektioner kring de samma.
– Jag försöker att lyfta dem som ger sig utanför de gängse ramarna, och jag tycker att Oskar Bly är ett lysande exempel på just detta. Det är ett fantastiskt projekt han har tagit sig an och det ska bli oerhört roligt att få vara med. Jag var tillfrågad att tala inför en sammankomst av europeiska glaskonstnärer den dagen men tackade nej för att kunna vara med på slottet. Jag kommer att säga en del om musiken utifrån min egen lekmannaposition, säger Björn Ranelid.
Musik har alltid varit en självklar del av Björn Ranelids liv, och hans musiksmak innehåller, som han själv säger, ”inte ett spår av von oben-attityd”. Tvärtom är den väldigt bred, även om han har hyst en passion för opera i många år.
– Jag lyssnar väldigt mycket på olika operaföreställningar på Youtube. Man kan ju hitta de mest fantastiska konserter och inspelningar där som man aldrig skulle få se annars. Men jag är väldigt generös när det gäller musik, och det kunde man höra när man lyssnade på mitt Sommar i P1-program. Där spelade jag både Elvis, Tina Turner och Bruce Springsteen, konstaterar Björn Ranelid.
Även om han påstår att han själv inte sjunger, vilket motbevisas av tidigare nämnda helt habila tolkning av Flottarkärlek, så har han faktiskt deltagit i Melodifestivalen – något han är tämligen ensam om i den svenska författarkåren. Men det blir ingen repris.
– Nej, det händer inte igen, haha. Man kan ju inte säga att jag sjöng. Jag blev tillfrågad av Fredrik Andersson om att skriva en text till hans melodi och sedan fick jag träffa Sara Li. Och vi gick vidare. Men jag har ju även varit med i både Allsång på Skansen och Sommarkrysset, säger Björn Ranelid.
Redan som barn förekom det musik i hans liv.
– Jag lyssnade mycket på Einar Ekberg tillsammans med mina föräldrar när jag var liten. Sedan tycker jag naturligtvis mycket om Jussi Björling, det är honom jag håller högst av dem alla, jag skrev ju texten till det praktverk om honom, vilket gavs ut i samband med hans 100-årsdag, och strax därefter kommer Corelli och Pavarotti. Bland kvinnorna finns Birgit Nilsson och Maria Callas. Den sistnämnda var ju inte bara en fantastisk sångerska, utan hade också ett mycket spännande liv, säger Björn Ranelid.
Att orden och språket är störst för Björn Ranelid är inget förvånande, debuten kom 1983 med boken Den överlevande Trädgårdsmästaren och under 31 år har det blivit 26 böcker, över 800 artiklar och tusentals framträdanden. Han har också rent konkret belönats för sin författargärning, utöver de miljontals läsare han har; 2008 mottog han Augustpriset för bästa skönlitterära bok.
– Mina berättelser är som flyktfåglar som söker värmen, säger han och citerar sig själv. Jag slåss för språket. Den största utmaningen är att ingen talar klarspråk. Ta bort alla de engelska låneorden, det finns fullgoda svenska substantiv och adjektiv och det är inte häftigt eller radikalt att använda ord som till exempel ”dissa”, det är uruselt, slår Björn Ranelid fast.
Han fortsätter med att konstatera att det inte handlar om de traditionella låneorden, de vi kommit att använda till följd av en teknisk utveckling som till exempel ”video” eller ”dvd”, utan de som smugit sig in i det svenska språket utan att fylla en vare sig ny eller nödvändig funktion. Men för att koppla ihop detta med litteratur och musik, finns det något naturligt band däremellan?
– O ja! Det skulle jag kunna prata om i två timmar, men jag misstänker att vi inte har den tiden. Att skriva och läsa dikter är ofta väldigt rytmiskt, precis som musik. Titta bara på Lillebror Söderlund med När skönheten kom till byn och Fridolins Visor av Karlfeldt till exempel.
På tal om böcker, ett inte helt oväntat ämne i en intervju med Björn Ranelid, kommer han senaste bok, Kärleken och de sista människorna på jorden, ut i månadsskiftet september/oktober.
– Det har skett en apokalyps, i den grekiska bemärkelsen. Det enda huset som står kvar i Stockholm är Operan, och huvudpersonerna i boken vandrar runt på ett söder som ligger i ruiner och bor i Mariabergens inre, avslutar Björn Ranelid.
