Beyond: Two Souls
Quantic Dreams/Sony
(PS3)

Det här med att kombinera film och spel har alltid varit lite av ett problem. Många har försökt och misslyckats, men ett av de mest – av positiva anledningar – kända namnen är David Cage. Cage har gjort sig ihågkommen med titlar som Fahrenheit och Heavy Rain, vars främsta attribut är en välskriven story med djupa karaktärer.

Tillsammans med Quantic Dreams har Cage nu ett nytt spel på marknaden: Beyond: Two Souls. En dystopisk berättelse återberättad av huvudkaraktären Jodie Holmes, spelad av Ellen Page. Jodie är en flicka som sedan födseln har varit länkad med en entitet vid namn Aidan, som är osynlig och som följer henne var hon än går. Spelet utspelar sig i en ickelinjär ordning och som spelare hoppar du mellan olika stadier i Jodies liv under 15 års tid.

Beyond: Two Souls kan lättast beskrivas som en interaktiv berättelse, mycket av spelet består av redan förutbestämda händelser, och spelaren är mer en betraktare än en aktiv deltagare. Cage väljer att utnyttja quick time events för att ge illusionen av kontroll och lyckas nästan hela vägen. Dock blir kontrollschemat till slut mer ett irritationsmoment än ett förhöjande av spelupplevelsen. Enda gången det kändes som att jag hade full kontroll var när jag fick styra Aidan och leka spöke.

Quantic Dreams har starka titlar bakom sig, vilket skapar höga förväntningar. Tyvärr räcker de inte hela vägen här, känslan av att inte ha full kontroll förstör spelupplevelsen sakta men säkert. Storyn är dessutom bristfällig och på grund av det sporadiska hoppandet i Jodies liv byggs aldrig ett djup upp i någon av karaktärerna.