Rebecca Asprou är med sina 21 år förmodligen en av Örebros yngsta tatuerare och när hon i slutet av oktober i år öppnade Rebeccas Tattoo Studio blev hon garanterat den yngsta tatueraren med en helt egen studio. Vi besökte henne i de nyöppnade lokalerna och pratade om hennes framfart som tatuerare och hur det kommer sig att hon inte har några tatueringar.
Hur började ditt intresse för tatueringar?
– Jag har målat väldigt mycket hela mitt liv. När mamma skickade in oss barn på våra rum för att vi hade varit dumma så var jag inte som de andra. De var inne på rummet en stund, sedan kom de ut och sade att de var snälla. Jag satt alltid kvar i mitt rum och när de kom och kollade vad jag höll på med så satt jag och ritade. Mitt svar var att jag målade mig glad. När jag var 15 år fick jag Kat Von D:s bok i present av min bror och någonstans där triggades nog intresset för tatueringar, med Miami Ink och allt det där.
Jag har hört att en lärlingstid brukar vara ungefär tre år. Din gick väl betydligt snabbare?
– Min förra chef sade att det skulle ta fem år innan jag fick hålla i en tatueringsmaskin, men jag höll i en efter ett halvår. Då tatuerade jag visserligen på en apelsin, men det var ändå en tatueringsmaskin. Andra gången fick jag göra fem millimeter på en arm och det var en spontangrej. Jag frågade min chef om jag fick tatuera och båda han och kunden sade att det var okej. Sedan väntade jag bara på tillfället när min chef skulle säga: ”Nu kan du köra”. Jag gjorde min första tatuering efter nio månader.
Hur var det när du väl fick tatuera som lärling?
– Eftersom jag inte fick tatuera förrän jag hade en egen tatuering blev jag ju tvungen att göra en. Jag har aldrig velat ha en tatuering, verkligen aldrig. Det är ingenting för mig. Men jag gjorde den ändå, så jag vet ju hur det känns. Den sitter på foten och är väldigt väldigt liten, men jag ångrar att jag gjorde den. Hade jag inte gjort den hade jag verkligen varit unik. Många säger att man inte kan lita på en tatuerare som inte har några tatueringar, men det håller jag inte med om.
Varför tror du att han var så fast besluten att du var tvungen att ha en tatuering?
– Kanske för att han ville ha samma typ av människor i studion. Jag förstår honom också, men vi hade många och långa diskussioner om det där. Det tog verkligen emot att göra den.
Har du haft några problem med att du inte har några synliga tatueringar?
– Nej. Varför ska man döma mitt arbete utifrån hur jag ser ut? De tatueringar jag har själv säger ju inget om hur bra jag är på att tatuera. Jag älskar tatueringskulturen och allt med den, det tycker jag är hur häftigt som helst, men jag ser mig inte som en person med tatueringar. Det är ingen som har frågat mig varför jag inte har några tatueringar på armarna, så vad är grejen? Det kändes som att det spelade större roll för honom än för mig att jag var gaddad.
När föddes idén om att starta eget?
– En kollega till min dåvarande chef tyckte att jag hade en ljus framtid och lade fram massa olika idéer för mig. Det fick mig att vilja öppna min egen studio någon gång i framtiden. Eftersom det var väldigt trångt i studion där jag jobbade kunde jag inte boka in personer som jag ville. De hade sina platser och jag var lärling, så jag fick boka in mellan deras tider eller efter stängningstid. Jag kunde inte riktigt vara mig själv där. Det var så mycket regler som inte passade mig. Jag vill bestämma själv och det får jag göra nu.
Men tror du inte att du lärde dig väldigt mycket ändå under den tiden?
– Jo, jag lärde mig extremt mycket från båda två som jobbade där och jag är dem evigt tacksam, men jag är också väldigt tacksam att jag kom loss och kunde starta något eget. Fast jag trodde att halva Örebro skulle hoppa på mig då. Haha!
Varför då?
– Det finns ju ändå väldigt många studios i Örebro och jag känner mig ganska unik.
På vilket sätt?
– Jag vet att det är en tuff bransch och jag är inte som alla andra. Även om jag har träffat många av dem och pratar mycket med dem förstår jag om vissa av dem hyser agg mot mig för att jag inte har några tatueringar eller samma typ av erfarenheter som dem. Och för att jag är en ung tjej som startar något eget. Jag tror inte det finns någon annan tatuerare i stan som är lika ung som jag. Inte som har något eget i alla fall. Det är lite spännande för jag är målmedveten. Vill jag något så gör jag det.
Vill du locka hit en annan typ av kunder än dem?
– Ja, alla ska vara välkomna här. Jag vill ha det cleant och rent, lite spakänsla. Det ser ju inte ut som en typisk tatueringsstudio när man kommer in här. Vissa undrar om de har kommit rätt, men de flesta verkar gilla det. Det är meningen att 90-åriga damer ska kunna komma hit om de vill. Jag vill nå ut till en bred kundkrets och träffa så mycket folk som möjligt. Jag tror det underlättar att jag inte har armarna fulla av tatueringar. Folk blir nog inte lika nervösa.
Hur ser framtidsplanerna ut?
– Jag försöker ta en dag i taget och sköta det här proffsigt och snyggt. Det enda jag vet är att jag vill utomlands och tatuera och att jag vill åka på konvents och mässor. Sedan vore det ju häftigt att öppna en studio till.
Läs även:
Med huden som canvas – tre tatuerare talar ut
Lisa Engberg – Everlasting & Traditional Tattoo
