Hemmet
Mats Strandberg
Norstedts, 338 s.

Mats Strandberg har inte helt oriktigt kallats för Sveriges Stephen King åtskilliga gånger, och menar själv att han försöker få till bättre slut än King. Något som åtminstone stämmer på den kanske något slappa liknelsen är hur Strandberg lyckas få in en krypande, generell känsla av obehag i sin litteratur. Han förstörde färjeresor för alla som läste hans senaste bok Färjan, och den här gången kommer han ge en känga åt Sveriges alla ålderdomshem, som antagligen kommer se en nedgång i intagna seniorer den närmsta tiden.

Skämt åsido har Mats Strandberg skaffat sig en unik position i Sverige, där han får sina böcker filmatiserade titt som tätt — filmatiseringen av Cirkeln samt den kommande Färjan — utan också redan innan Hemmet gavs ut fått grönt ljus att skriva filmmanus till en framtida filmatisering av även den boken. Och det passar Strandbergs litterära tillvägagångssätt. Sättet han får in klassfrågan, precis som sin amerikanske kollega Stephen King, gör Strandbergs Hemmet till en intressant och omfattande obehaglig läsupplevelse.