Bio Roxy i Örebro öppnade sina dörrar under fyra dagar för en festival som vågar utmana och överraska. Light to Dark Film Festival bjöd på ett program fyllt av skräck, Sci-fi och fantasy. Givetvis var Totally Örebro på plats.
I genrefilmens värld finns det plats för det oväntade – och ingenstans är detta tydligare än på Light to Dark Film Festival. Under fyra dagar bjöd festivalen på ett program fyllt av skräck, Sci-fi och fantasy, som lockade både filmälskare och nykomlingar till charmiga Bio Roxy i Örebro.
Festivalen, som nu firar sitt andra år, har redan etablerat sig som en plats där intressanta berättelser och oväntade teman får ta plats. Här möts internationella filmskapare och lokala entusiaster för att fira genrefilm i alla dess former.
Dessutom bjöd personalen på en avslappnad atmosfär, där samtal mellan besökare och arrangörer uppmuntrades. Mellan filmerna kunde gästerna njuta av gratis kaffe, te och vatten, samtidigt som det lilla, men mysiga kaféet, var en perfekt plats att koppla av. För att skapa ännu mer gemenskap arrangerades även lekar före filmerna, där publiken fick gissa kända filmcitat. De som hade rätt belönades med godis – ett uppskattat inslag som satte en lekfull ton på festivalen.
Dag 1: Skratt, Skräck och Rivna Papper
Festivalen öppnade starkt med en mix av surrealism och experimentella tolkningar. Estniska Chainsaws Were Singing, en action-skräckmusikal, satte tonen med sin absurda humor och slapstick. “Looney Tunes på steroider” var en av reaktionerna från publiken som både skrattade och förvånades av filmens våldsamma energi. Ett helt annat men lika fascinerande inslag var The Timekeepers of Eternity, en nytolkning av Stephen Kings Langoljärerna. Regissören Aristotelis Maragkos använde rivna pappersbilder för att skapa en surrealistisk och drömlik känsla. Filmen gillades för sin visuella djärvhet och dess förmåga att kombinera nostalgi med nytänkande. Kvällen tog en skräckfull vändning med australiensiska The Red (Rippy), där en blodtörstig zombiekänguru satte skräck i en småstad. Filmen, med sin mix av folklore och skräck, visade att även det mest galna koncept kan bli en minnesvärd upplevelse.
Den franska kortfilmen Transylvanie avslutade dagen med en gripande historia om identitet och ensamhet. Genom den tioåriga vampyrentusiasten Ewa fick vi se en gotisk och rörande berättelse som höll publiken i ovisshet: Är hon verkligen vampyr – eller söker hon bara acceptans?
Dag 2: Punkrock, Tidsresor och Dystopiska Visioner
Dag två bjöd på allt från rymdaction till djupgående karaktärsdrama. Kortfilmen Lupe Q and the Galacticorn Cake tog publiken med storm med sin explosiva blandning av Sci-fi och punkrock. Med färgstark stil och en rejäl Scott Pilgrim–vibe var denna kortfilm en fin berättelse om kulturell stolthet. Villains Inc, en satirisk superhjältefilm, bjöd på mörk humor och samhällskritik. Filmen följde antihjältar som fick superkrafter via droger, och deras kamp för att navigera i en värld där hjältemod blivit en produkt. Publiken uppskattade särskilt de kvicka dialogerna och skarpa skämten. Dystopiska teman fortsatte i Gravediggers, där två män försökte överleva i en postapokalyptisk värld härjad av syraregn och kannibaler. Filmen blandade skräck med filosofiska reflektioner om överlevnad och mänsklighetens mörker.
För de som föredrog något mer melankoliskt levererade finska Elf Ring en magisk och gripande berättelse om åldrande och mänskliga relationer. Med sin mytiska atmosfär och visuella skönhet blev filmen en tyst men minnesvärd favorit.
Kvällens mest vågade inslag var Cinderella’s Curse, en blodig nytolkning av Askungens saga. Med praktiska effekter och mörk humor bjöd filmen på en skräckfylld och visuellt slående upplevelse. För den romantiska själen var Timestalker en höjdpunkt. Med Alice Lowe i huvudrollen fick vi följa Agnes, en kvinna som återföds genom olika tidsepoker men alltid förälskar sig i samma man. Lowe balanserade humor och hjärta i denna tidshoppande berättelse om kärlek och förlust.
Dag 3: Stuntkonst, Surrealism och Kosmiska Mardrömmar
Den tredje dagen öppnade med en fascinerande panel där stuntmannen Paul Weston delade historier från sin långa karriär inom film. Med anekdoter från sin karriär i filmer så som Star Wars och James Bond bjöd han publiken på en unik inblick i arbetet bakom kameran. Efter panelen fick publiken njuta av en variation av filmer, där varje visning bjöd på något unikt.
Bookworm, regisserad av Ant Timpson, var en charmig och surrealistisk berättelse som följde elvaåriga Mildred. Hennes liv förändrades när hennes frånvarande far, en misslyckad magiker, återvände och tog henne med på en campingresa i jakten på den mytiska Canterbury-pantern. Med en blandning av humor och mystik bjöd filmen på en rörande skildring av relationer och förlorad oskuld, vilket gjorde den till en av kvällens mest omtalade filmer. På kvällen stod Voidcaller i rampljuset – en Lovecraftinspirerad thriller som utforskade kosmisk galenskap och existentiell ångest. Med sin surrealistiska estetik och hypnotiska atmosfär blev filmen en av festivalens mest diskuterade verk.
Dag 4: Prisceremoni och En Festlig Final
Den sista dagen satte svensk film i centrum med visningar av kortfilmer som visade landets breda kreativitet.
Prisceremonin blev en höjdpunkt, där festivalens bästa bidrag hyllades:
- Bästa Nationella Kortfilm: Nalle av Jimi Vail Peterson
- Bästa Film: M
- Bästa Underground Film: Cinderella’s Curse
- Bästa Internationella Kortfilm: Transylvanie
Kvällen avslutades med fest på Coco Thai. Med liveband, tv-spel och mingel fick filmskapare och besökare chansen att fira festivalens framgång tillsammans.
En Festival Att Minnas
Light to Dark Film Festival handlar om mer än bara filmer – det är en mötesplats för kreativa sinnen och passionerade filmälskare. Bio Roxy, med sin nostalgiska atmosfär och välkomnande personal, förstärker festivalens charm och intimitet. Med gratis drycker, trevliga samtal och ett mysigt kafé där besökare kunde ladda upp mellan visningarna blev detta en festival som värmde både hjärtan och sinnen. För den som söker något bortom det vanliga är detta ett evenemang som inte får missas.
Text & bild: Gabriel Bel
