Anette Karhu är fotbollsspelaren från Garphyttan som blev ledare, styrelseledamot och en historisk ordförande inom fotbollsrörelsen samtidigt som hon tidigt började arbeta hos Elektroskandia för att med ett par utflykter till andra jobb nå rollen som logistikdirektör.

Många gånger de senaste åren, sedan Elektroskandias stora lager byggdes utmed motorvägen på norra sidan av Örebro, har jag varit nyfiken på verksamheten. Det är en byggnad som är svår att förbise då den dominerar omgivningen på ett nästan övertydligt sätt. Sommar som vinter, med klarblå himmel och ruskig dimma har jag farit förbi och spanat ut över tomten med alla lagervaror som ligger utplacerade bakom stängslet. Då återstår ändå allt som finns inomhus och som jag vill veta mer om.

På hemsidan hittade jag också ett bekant namn för de, som liksom jag, är sprungen ur den lokala fotbollsrörelsen. Anette Karhu, logistikdirektör, stod det och för er som inte befunnit er i fotbollsbubblan så har Anette haft positioner inom KIF Örebro, Örebro läns fotbollsförbund samt, fram till i vintras, Svenska fotbollsförbundet.

Men just nu är det familj och arbete som fokus ligger på – till etthundra procent. Ändå blir det över 20 minuters prat om fotboll och fotbollsrörelsens roll i samhället innan Elektroskandia kommer på tal. Det kan vara intressant att börja där i det samtalet då det också speglar den syn Anette har på sitt arbete, ledarskap och den roll hon har inom Elektroskandia.

– För mig handlar det mycket om att skapa förutsättningar för människor att kunna engagera sig. Alltifrån att spela fotboll till att vara ledare eller styrelseledamot. Det tycker jag är det intressanta med fotbollens roll i samhället och det ska man värna, menar Anette Karhu.

De som kommer från fotbollsrörelsen har också ofta ett likadant synsätt på vad som varit viktigt för dem, åtminstone de som är 1970-talister och äldre. Man är fostrad i de kollektiva folkrörelserna.

– Det handlar om att vara ett lag, att lära sig att man inte alltid kan sätta sig i första rummet. Man är en del av någonting och det är en stor vinning i sig. Det är också grunden för demokratin att vara en del av någonting större. Hur får man folk att engagera sig i till exempel fotbollsrörelsen? Kanske ska frågan bli varför man inte väljer att engagera sig?

– Men fotbollen är bra på många områden, som inkludering till exempel. Visst finns en del att göra även där, men när man identifierar en fråga så finns det en enorm kraft inom fotbollen som gör att om man vill ändra på saker så finns kraften. Det är det häftiga med fotbollen då den är så pass stor att man kan göra skillnad.

Kontoret är egentligen stängt för besökare under pandemin men jag får möjlighet att komma in, men hålla avstånd och tvätta händerna. Allt känns nytt, rent och fräscht. Jag hämtar en kopp kaffe i maskinen i foajén och går sedan och sätter mig i ett konferensrum där även Anette tar plats på andra sidan av det långa och breda bordet.

Lagret fick jag inte komma in i.

Men vem är hon då, Anette Karhu? Anette är uppvuxen i Garphyttan och definierar sig själv som en fotbollstjej även om andra idrotter, till exempel handboll, funnits med i leken.

– Jag hade redan tidigt en tanke om att det jag skulle jobba med skulle handla om idrott. Jag hade siktat in mig på GIH för att bli gymnastiklärare. Men jag hade lite för dåliga betyg så jag började jobba med annat rätt tidigt. Det innebar att jag tidigt klarade mig själv. Jag fick min lön och kunde spela fotboll som jag ville göra.

– Men jag har även läst till fritidsledare, jag har läst arbetspsykologi och ekonomi, har tagit några poäng på högskolan som numera är universitet. Men framförallt började jag jobba tidigt.

Faktum är att Anette började på Elektroskandia redan 1989 så företaget har funnits med under stora delar av hennes yrkesliv, med undantag för några utflykter.

– Jag började på lagret och fick efter ett tag möjlighet till att bli arbetsledare för ett team på lagret. Därefter lagerchef och sedan som ansvarig för logistikutvecklingen på företaget.

Därefter ville hon pröva sina vingar på annat håll och bytte arbetsplats. Först hamnade hon hos konkurrenten Onninen med den långa titeln ”Logistics director & quality/environment manager” för att knappt fem år senare byta bransch till Peab i Örebro och som arbetschef – vilket innebar vadå?

– Då är man övergripande ansvarig över X antal byggen, med platschefer under sig. Det handlar om att hålla ihop det samt att det även ingick att försöka hitta nya projekt. Det var lärorikt, men jag stannade inte så länge.

Två år och tio månader för att vara exakt, om man ska tro Anettes Linkedin-cv. Därefter var hon tillbaka hos Elektroskandia och då är vi framme vid slutet av 2018.

– Det är en lite brokig väg men mestadels har jag jobbat inom logistik och lager. Det är lite min grej, även om jag inte är en specialist, utan jag har lärt mig genom att jobba under årens lopp. Jag har även haft förmånen att få göra olika saker men det som är genomgående från åtminstone 25-årsåldern är ledarskap på ett eller annat sätt.

– Det har varit den stora drivkraften utan att jag har gått omkring och tänkt att jag ska bli chef. Det är mer så att det har passat mig bra och det har gått bra. Mycket handlar om att jag varit intresserad av det här och lärt mig genom jobbet och de uppgifter och roller som jag haft under resans gång. Samt en hel del internutbildningar förstås, påpekar Anette Karhu.

Mitt i allt detta har förstås även fotbollen gått som en röd tråd genom Anettes liv med tränar- och ledarskapsutbildningar. Moderklubben är Garphyttans IF och vägen gick via IFK Kumla innan hon hamnade i Karlsunds IF (numera KIF Örebro reds. anm.) runt 1989-90. Spelarkarriären som målvakt blev ganska kort då skador förstörde de drömmarna.

– Det gjorde att jag blev ledare i ganska ung ålder då jag ville vara kvar i sammanhanget. Först som målvaktstränare, därefter tränare och ännu lite senare styrelseledamot.

Det är också fotbollen som utvecklat och format Anettes personlighet.

– Om jag skulle se tillbaka på mig själv som äldre tonåring så skulle jag inte ha kunnat gissa att jag skulle bli ledare och chef. Jag var väldigt blyg och tillbakadragen. Men fotbollen gjorde att jag mognade och hjälpte mig så att jag fick prova mig fram. Tillsammans med mina arbeten så har de här sidorna av min personlighet utformats.

– Dessutom är det tack vare fotbollen jag fått mina bästa vänner så den har varit väldigt viktig för mig under alla de här åren.

Apropå ledarskap så är Anette Karhu även historisk som den första kvinnliga ordföranden i Örebro läns fotbollsförbund.

– Det började med att jag engagerade mig när Örebro län skulle arrangera en damlandskamp där Sverige skulle möta Tyskland. Vid en middag efter det så pratade jag med Raul Björk som var avgående ordförande och han hade en idé om att jag skulle kliva in på hans position. Så blev det också.

Efter att ha suttit i Kif:s styrelse, där mycket handlade om att skapa förutsättningar för överlevnad, en tuff tid som tog mycket kraft i anspråk, så blev möjligheterna inom Örebro läns fotbollsförbund annorlunda.

– Jag kände att det fanns en annan möjlighet att ägna sig åt utvecklingsfrågor utan att bli dränerad av att prata pengar hela tiden. Att på en mer övergripande nivå i lugn och ro arbeta med utveckling, det lockade mig. Det var också anledningen till att jag även tackade ja till att bli Svealands representant i Svenska fotbollsförbundets styrelse. Att få en plattform där jag kunde påverka på ytterligare en nivå. Jag gillar ju att jobba med påverkan och ta diskussionerna för att systematiskt arbeta mig framåt.

Det var egentligen inte fotboll och dess rörelse jag kom för att prata om men i och med att det varit en så stor del av Anettes liv så är det förstås oundvikligt. Men det är dags att fokusera på Elektroskandia och dess verksamhet. Så jag ber Anette Karhu att berätta.

– Elektroskandia är sprunget ur ASEA i Västerås. Men när de delade på sig så blev ASEA en tillverkningsindustri medan Elektroskandia blev grossiströrelsen. Till en början fanns lagret i Stockholm men 1967 fick man tag i en bra tomt i Örebro och flyttade hit till Bistagatan där man utvecklade centrallagerverksamheten.

Huvudkontoret återfinns numer i Stockholm medan man har butiker i 49 orter runt om i landet. Elektroskandia är även en del av Sonepar-koncernen – ett av de största elgrossistföretagen i världen. I koncernen ingår idag mer än 145 företag i 48 länder, spridda över fem kontinenter.

– Men byggnaden vi sitter i är ny sedan 2017 och jag har jobbat i företaget i cirka 20 år totalt med de här kortare pauserna. Elektroskandia är en elgrossist där vi köper in elmaterial, till exempel det som sitter i väggar, men även kraftelsmaterial. Vi säljer även Cylindas vitvaror och distribuerar ut det till våra återförsäljare, berättar Anette Karhu och fortsätter:

– Så vi har det här stora lagret dit vi köper in varorna och säljer det vidare till våra kunder vilka då är allt från den lilla firman med elinstallatörer till stora nationella företag som till exempel Bravida. Men vi säljer även till kraftbolag som Vattenfall och Eon. På telekomsidan har vi till exempel Telia och vi vänder oss även emot industrin och liknande så det är väldigt brett. Mot privatpersoner är det nog Cylinda som är det mest kommersiella i övrigt är det mestadels mot företag.

Lagret är gigantiskt, inklusive utedelen där de skrymmande produkterna återfinns bakom höga staket, och det mesta verkar finnas här.

– Kraven på service är hög så vi ska i princip ha allting här när kunden beställer via webben, telefon eller mejl och så levererar vi dagen efter överallt inom landet vare sig de är på ett bygge i skogen eller i sina egna lokaler.

– Jag är ansvarig för centrallagerverksamheten och transportupplägget gentemot våra kunder samt lite underliggande delar med logistiktjänster där kunder kan ha sina egna kundunika artiklar på lager hos oss. Vi har även packningstjänster samt att det finns möjlighet att köpa en tjänst där vi har kunders lager i container på plats där företaget återfinns och då fyller vi den med produkter som kunden definierat att man behöver. Vi sköter även inventering och påfyllning också.

– Därutöver har vi ett fastighets- och underhållsgäng i den här lokalen där de sköter om fastigheten men även all den automation som vi har. De ser till att allt rullar och går som det ska.

Jag ser framför mig ett stort lager med enbart teknik och maskiner som sköter om alla leveranser. Ett sådant där modernt lager jag sett på teve och som inte kräver mer än ett par personer som håller koll på processen men det stämmer inte helt – eller alls faktiskt.

– Vi har ganska mycket folk ändå måste jag säga. Men visst, vi plockar vad vi kallar för orderrader. En order innehåller X antal rader med olika produkter och när vi räknar hur många rader vi plockar varje dag så blir det runt 19-20 000 stycken. Av alla dessa så plockas runt 70 procent i automation, resten är mer skrymmande gods. Vi har ju en stor utegård med otympliga varor så det går åt en del folk ändå. Vi har mellan 180-190 lagerarbetare, lite beroende på vilken tid på året det är. Totalt på logistiken är vi 235 stycken. Men då är det tjänstemän som reklamationshandläggare, chefer och utvecklare i det antalet också. Det är detta jag är chef över.

Elektroskandias lager byggdes, som sagt, klart 2017 men i den digitala utvecklingen går det snabbt så nyinvesteringar inom vissa delar kan komma fort och en sådan är transportstyrningssystemet.

– Det handlar om att vi dels ska ha kontroll på flödet, allting som vi transporterar. Men även allt ifrån fakturor till sändningsdata, alltså vart har vi skickat godset och har det kommit fram, det innehåller även spårning så vi scannar olika platser i flödet och på det sättet kan vi hela tiden tala om för kunder var godset befinner sig. Vi vill öka transparensen gentemot kunderna så att de och vi har koll på hur varorna rör sig. Sedan levererar vi det dit där kunden har sagt att den vill ha varorna vare sig de själva står och tar emot det eller att vi lämnar det på en plats och fotar det. Det finns gods som vi kör ut med gps-koordinater ute i skogen till och med.

Avslutningsvis, vad gör då en logistikdirektör under sina arbetsdagar? Ja, hon ska ha kontroll över allt det vi nu pratat om, men rent konkret: Hur ser det ut?

– Nu under Coronan så har mycket varit annorlunda där jag som så många andra jobbat hemifrån ganska mycket. Men min roll handlar väldigt mycket om att samordna, styra riktningen, vad är det vi ska göra?, får vi det gjort?, prioriterar vi utefter företagets inriktning?, säger Anette Karhu och fortsätter:

– Vi har ju en långsiktig strategi och dit ska vi nå men med delprocesser på vägen. Då handlar det väldigt mycket om att få det dagliga att fungera och det måste vi ha förutsättningar för, så det är mycket organisatoriska frågor men även utveckling. Nu har vi förvisso ett nytt fint lager men det innebär inte att allt fungerar klockrent hela tiden – saker händer och förändrar sig, förutsättningarna ändrar sig så vi måste hela tiden ligga lite före i planeringen. Dessutom har vi hela tiden krav på oss att bli mer effektiva.

Hur gör man det? I en lekmans öron låter det som att den nya anläggningen är så högeffektiv som den bara kan bli med vissa små justeringar förstås.

– Vi pratar inte om att människor ska springa fortare, vi investerar i verksamheten så att det blir smartare med bra systemstöd, tittar på flöden och se om det går att göra på något annat sätt för att få det att bli bättre. Så min arbetsdag innebär jättemycket möten. Det är så jag jobbar; möten med min organisation så att vi jobbar med våra interna utvecklingsprocesser. Sen är det ganska mycket interaktivitet med den övriga organisationen som sälj och inköp. Det handlar om att få allt att fungera hela tiden.

Pandemin har påverkat verksamheten en hel del, men hur har den påverkat?

– Vi köper grejer utomlands förstås, den stora delen kommer utifrån, och som ett spår av Coronan så är det bristsituationer och leveransproblem som uppstår. Det gör att situationen är lite speciell just nu då vi köper hem extra mycket vilket innebär att vi måste få plats med det. Men jobbet är varierat, det är högt och lågt. Mer operativt ibland, andra gånger mer strategiskt med framtids- och utvecklingsfrågor.

Ytterligare en sak som man jobbar mycket med på Elektroskandia – och där Anette finns med – är information och kommunikation, framför allt internkommunikation.

– Jobbar man på lagret så vill vi skapa bra förutsättningar för dem och vi menar att man får lojalare och framför allt mer engagerad personal om de får veta mycket om vad som händer i företaget och varför vi tar vissa beslut. Det går även in i arbetsmiljöfrågorna där vi vill ha en frisk personal som mår bra och kommer till jobbet. Det är som sagt en bred palett av frågor som jag är chef över eller behöver engagera mig i.

För mig låter det här orimligt mycket att hålla koll på. Å andra sidan har Anette Karhu jobbat inom företaget i 20 år, tagit steg för steg och sett och verkat inom de flesta områden så vem skulle vara bättre rustad för uppdraget? Men ändå, tänker jag…

– Visst är det mycket att hålla reda på men sen måste man omge sig med bra folk. Det är precis som i ett fotbollslag, man är ett lag och för mig är det väldigt viktigt då jag inte är den vassaste spiken i lådan när det kommer till alla detaljer. Där omger jag mig med personal som kan sin sak och det är de som sätter förutsättningarna. Sedan är jag med och ifrågasätter där jag förstås har tillräckligt med kunskaper för att kunna knåda det här men det bygger på att vi är ett team som jobbar och som ska någonstans tillsammans.

Anette Karhu kom alltså tillbaka till Elektroskandia i oktober 2018, efter den senaste utflykten till Peab. Hon ”slapp” därmed den första inkörningsperioden av det nya lagret som stod klart 2017.

– Det var rätt stökigt i början med nytt datasystem, nya lokaler och ett nytt sätt att jobba, så det har varit en process från början för alla inblandade. När jag kom tillbaka så var det mycket med att få allt att lira, att släcka bränder för att nu kunna blicka framåt och se vad nästa steg skulle bli. Om Elektroskandia ska fortsätta utvecklas och bli lite större på marknaden – vilket är planen – så får ju det konsekvenser för oss. Det påverkar lagret och logistiken. Vi blickar flera år framåt och vi har en ambition att växa och kanske bygga ut det här lagret. Man kan säga att logistikutvecklingen, processutvecklingen pågår hela tiden och där finns det folk inom organisationen som jobbar med det dagligdags. Jag ansvarar för att peka ut riktningen och hjälper till att prioritera och lyfta frågor som måste upp på ledningsnivå.

Från golvet för att hålla koll på det dagliga jobbet och upp till högsta ledningsnivå med viktiga utvecklingsfrågor. Det låter som ett krävande men väldigt roligt arbete som Anette Karhu har, även om digitala möten från hemmet dominerat arbetslivet under pandemin.

– Jag ser verkligen fram emot att pandemin släpper för vi har haft lagret isolerat men nu kan jag gå ut dit, hålla avstånd men ändå träffa personalen. Fortfarande är det dock inte som vanligt, avslutar Anette innan hon släpper ut mig och sätter sig bakom sin dator igen. Kanske för ett nytt möte?