Jag möter upp Jake McGuire vid Behrn arena mellan matcherna mot Djurgården och Varberg i slutet av augusti. Han är det som i folkmun ibland kallas reservmålvakt i Örebro SK men i verkligheten är han så mycket mer och inte minst säger han sig vara redo för att starta när tillfället infinner sig.
Laget har just genomfört ett tufft träningspass men Jake ser trots det avslappnad och lugn ut.
– Det var en tuff match för oss, såklart. Men stämningen i laget är bra och vi har lagt det bakom oss nu, hävdar han.
Jake är uppväxt i Chino, en liten förort till Los Angeles med runt 90 000 invånare. Från ung ålder handlade allt om fotboll och han hade inte svårt att få det tillgodosett.
– Från det att jag var cirka fyra år har det alltid handlat om fotboll. Jag spelade i olika ungdomslag och man spelar alltid med något lag. Jag var med i två-tre lag samtidigt fram till jag var 14 år, berättar han och nämner kvarterslag, skollag och stadslag som exempel.
När han fyllde 15 smalnade engagemanget av och blev mer elitinriktat.
– Då togs jag upp i ett MLS academy-lag. Det var ett stort steg att ta att faktiskt bli vald av en professionell klubb, så det var då jag började satsa på att bli proffs.
Vid den här tiden fanns ett speciellt utbildningsprogram inom det amerikanska fotbollsförbundet som innebar att de som blev uttagna till landslaget flyttade till Florida och tillbringade ett helt år med att träna och spela.
– Jag blev uttagen och flyttade dit och bodde där. Då var jag bara med landslaget, inget klubblag, och det accelererade verkligen min utveckling. Vi spelade matcher varje helg, ibland mötte man lokala akademilag och ibland klubblag eller landslag i olika turneringar.
Efter det där året åkte han tillbaka till sitt akademilag för att avsluta de sista två åren av high school. Även här gick han en annorlunda väg.
– Skolan jag gick på var en så kallad ‘charter school’. Det är en lite friare typ av skola där de ger en uppgifter och sedan får man göra dem efter egen planering i stor utsträckning. Därför lyckades jag styra skolarbetet till eftermiddagarna och kunde träna varje morgon. Det var en rätt stor sak.
Om utvecklingen gått spikrakt uppåt dittills för Jake McGuire så stötte han på ett rejält hinder efter high school. Han övertygades gång på gång av sin MLS-klubb att vänta för att samla erfarenhet i college.
– Första gången sparkades tränaren och andra gången gick klubben i konkurs, säger han och ler lite snett.
– Jag tappade ett par år på det där men det löste sig till slut, konstaterar han.
Och lösningen blev till slut en flytt till Sverige där han först hamnade i Gefle IF och sedan i Örebro SK, en klubb som kompisen Brendan Hines-Ike nyligen spelat för och kunde berätta om.
– Jag ville flytta utomlands och tänkte alltid att Sverige var ett bra första steg inom Europa för mig. Brendan spelade här och har berättat mycket för mig och det han sa lät bra.
Blev du förvånad över något när du kom hit?
– Vädret var varmare än jag trodde och det var ingen snö förra vintern. Men jag gillar verkligen att det är så många soltimmar här.
Och det fotbollsmässiga?
– När jag kom hit till Örebro märkte jag att man har ett större fokus på taktik här. I Usa fokuserar man mer på det fysiska. Hemma har vi inte möten varje dag om taktiken, där pratar man mer om att gå ut och vara den tuffaste spelaren på planen.
När det gäller relationen till Oskar Jansson så vill inte Jake prata så mycket om lärdomar från sin äldre och mer erfarne kollega. Hans ser dem definitivt som två jämlikar vilket kanske är delvis ett utslag av den klassiska amerikanska kaxigheten men sett till hans erfarenheter så finns det även fakta att backa upp det med. Jake McGuire lyfter istället fram konkurrenssituationen dem emellan och hur den pressar dem att hela tiden matcha den andre.
– När han gör en bra räddning sätter det press på en att matcha det. Vi kan göra bra saker båda två och det sporrar oss båda. Jag tror vi båda lär oss genom att ha en bra tävlingsmiljö.
Ingen falsk blygsamhet och ingen överdriven ödmjukhet. Jake McGuire är uppenbarligen inte här för att se och lära – han har siktet inställt på att ta en startplats och han menar att han kommer att vara förberedd när chansen dyker upp.
– Som proffs så har man sin roll i laget, min är just nu mer stöttande när jag inte spelar men jag håller mig alltid redo. Så att ta steget över till att bli förstemålvakt kommer inte att bli några problem. Mitt självförtroende har inte påverkats av att inte få spela, för det bästa man kan göra är att ha en positiv inställning och vara förberedd hela tiden. Något kan hända före eller under matchen. Och om det händer något då så är jag inte nervös för jag vet att jag förberett mig rätt.
Han betonar att han inte hoppas att något ska hända med Oskar i form av skador eller liknande. Istället kommer han med ett annat exempel på hur han skulle kunna ta över den där startplatsen.
– Oskar har ju inte långt kvar på kontraktet och då kan det öppnas upp för mig att ta över. (Den här intervjun gjordes några veckor innan Oskar Jansson offentligt deklarerade att han avsåg att lämna klubben efter säsongen, reds. anm.).
Vad är din största styrka som målvakt?
– Reflexräddningar. Och att jag är ganska bra på spelet med fötterna. Man rör bollen med fötterna mycket oftare än med händerna. Det var delvis därför ÖSK tog in mig.
Och svaghet?
– Min svenska, ha ha.
