Hon hoppade av jobbet som konsultchef för att prova vingarna som stand up-komiker. Idag jobbar Svea Sigmond med humor på heltid och inte minst i rollen som ståuppare får hon fortsatt användning för sina studier i beteendevetenskap.
Jag har hört hennes namn nämnas men ännu inte sett eller hört henne uppträda. Google- och Youtube-sökningar genererar en del träffar men förvånansvärt lite av hennes uppträdanden från scen. Så vi börjar där, med vilken typ av humor hon representerar.
– Det är ganska mycket samhällssatir men också en del självreflektioner. Jag skämtar en hel del om kroppen, säger hon men tillägger också att hon inte ryggar för att hålla en ganska rå ton på scen.
I grunden är hon beteendevetare och har jobbat både som rekryterare och som konsultchef. Och hon medger att utbildningen kommer till viss nytta även nu, även om hon inte valde den med en humor-karriär i åtanke.
– Jag tänkte inte att jag skulle jobba med stand up, istället hade jag siktet inställt på att jobba inom HR och med organisationsutveckling utomlands, men intresset för stand up har funnits med länge, berättar Svea Sigmond.
Ja, när vaknade det intresset?
– Det var när jag gick på gymnasiet och den första omgången av “Stockholm live” sändes (program i SVT som sändes åren 2004, 2005 och 2007, reds. anm.). Jag har alltid tyckt att det är roligt med tramshumor och det är också något väldigt avskalat med stand up som jag gillar. Det är inte så pretentiöst som exempelvis teater, även om jag älskar teater.
Svea berättar vidare att hon bodde en tid i Australien och då slog intresset ut i full blom.
– När jag bodde där började jag gå och kolla på stand up. När jag sedan kom hem började jag kolla upp olika klubbar och kände – “shit, det här passar verkligen mig”. Det är något befriande med att bara gå upp på scenen och dra olika skämt man inte riktigt behöver stå till svars för så länge folk har skrattat, ha ha.
Och till slut tog du steget och avslutade den anställning du hade för att testa detta. Hur vågade du?
– Det tog lite tid men jag tänkte att jag säkert kunde få ett nytt HR-jobb ganska snabbt igen om det inte fungerade, det löser sig – vilket det också oftast gör. Men jag tänkte jättemånga gånger fram och tillbaka innan jag tog steget.
Svea var såklart sugen på att testa sin humortalang i större omfattning, men det fanns även andra motiverande tankar. Som friheten som kommer av att vara sin egen.
– Man går till ett jobb och producerar något för någon annan men det är något helt annat att göra något för en själv. Jag visste inte om jag skulle kunna försörja mig på det här, så det var inte självklart innan, men det kändes helt rätt efteråt, slår hon fast.
Det råder ingen tvekan om att Svea inte låter rädslan som stoppar många andra komma i vägen för hennes utforskande av livet. Som när hon berättar att hon skulle åka till Chile en period och inte kunde någon spanska. Hon räknade med att studierna var på engelska men det visade sig att allt var på spanska. Det blev en tuff resa, men som hon påpekar ett par gånger under vårt samtal så brukar saker ändå “lösa sig” för henne.
– Jag tror att ibland är det bra att inte tänka för mycket, säger hon med all den vishet som erfarenheten av att återkommande hoppa in i nya situationer ger.
Att slå sig in på en humorkarriär är måhända lite lättare idag än förr. Möjligheterna till uppdrag är både fler och mer varierade, så när inte de rena stand up-bokningarna fyller kalendern finns exempelvis företagsuppdrag, tv/radio-uppdrag och nya underhållningsformer som “On air”. Det sistnämnda konceptet har funnits i Stockholm ett tag och introducerades i Örebro i oktober förra året. Svea har jobbat som programledare på “On air” i Stockholm ett tag.
– Det är ett bra komplement för man är hela tiden igång med underhållning utan att behöva stå på scen och dra skämt.
Dessutom har Svea Sigmond jobbat bakom kulisserna på Kanal 5-programmet Breaking news, i stort sett bakom i alla fall. Och Svea minns det som en intensiv tid.
– Under den perioden gigade jag ingenting. För Filip och Fredrik var jag produktionsassistent och det var intensivt för de vet precis vad de vill ha för humor. De använder väldigt mycket rekvisita. Sedan var jag också redaktör och manusförfattare för Jessica Almenäs program; det var lite annorlunda men fortfarande intensivt. Men det var en rolig miljö, det man hittar på under morgonen kan man se på tv på kvällen och det är en rätt skön känsla. Det blev jag trött på inom HR – jag förstår att saker och ting tar tid, det tar tid att komma till beslut men jag vill se något hända ’nu’!
Och du fick synas i tv-rutan i Breaking news när du slog ett svärd i huvudet på Peter Magnusson. Du som tidigare rekryterare; är det en bra sak att ha på sitt CV?
– Ha ha, det beror kanske på vem man skickar det till men det visar kanske att jag inte är blyg? Och som alltid med CV så handlar det om hur man framställer sig själv!
Reklamtexter för din stand up säger att du inte räds för att sparka åt något håll. Finns det några gränser du drar dig för att gå över?
– Nej, det finns inga gränser.
Jag omfraserar; finns det något ämne eller någon grupp du inte skämtar om?
– Jag försöker att inte tänka så. Om man ‘skonar’ någon grupp så betyder det att man inte behandlar dem som jämlika. Min erfarenhet är att det inte finns någon grupp som inte klarar att skämtas om. Jag har rest mycket och har lärt mig att humor kan vara bra både för att ‘bonda’, men också ibland avväpna en situation. Men sedan vill jag bli så bra jag kan bli på skämtskrivande och då misslyckas man ibland såklart. Det gäller att veta när och hur man ska skämta om någon. Förstår du vad jag menar?
Jag tror det, det handlar lite om fingertoppskänsla?
– Ja, visst kan det bli fel men jag försöker verkligen att tänka igenom det. Det måste exempelvis finnas en poäng med att sparka nedåt. Men att man inte kan skämta om vissa grupper eller ämnen; det är livsfarligt att tro att det är så!
Du var inbokad på Örebro comedy club samma kväll som Karsten Torebjer (eventet är dock flyttat). Om du blickar framåt, skulle du själv kunna tänka dig att uppfinna en karaktär på det viset?
– Lite grann har jag tänkt på det, men kanske mer på imitationer. De är roliga. Men jag har inte tänkt på ‘alter egon’ så mycket.
Svea Sigmond förklarar att hon, trots heltidshärjandet som komiker, fortfarande behöver lära känna vem hon är uppe på scenen. När hon vet det är hon dock öppen för att kanske introducera en karaktär. Till skillnad från Patrik Larsson, som hittade det fulla danska mediet Karsten Torebjer, så sneglar Svea Sigmond i så fall snarare mot – sin mamma!
– Jag har tänkt lite på att ta fram min mamma mer, jag har ändå studerat henne i snart 33 år. Jag har pratat om henne och många har sagt att det känns som de känner min mamma genom det. Och hon har dessutom stöttat mig i det här så då får hon ju vara en del av det.
Så efter all stöttning får hon ’en del av kakan’ genom detta?
– Ja, jag har redan tagit fram henne lite då och då i uppträdanden, så hon kanske blir en sådan karaktär som jag kan använda..?
Fotnot: Svea Sigmond var inbokad på Örebro comedy club i mitten av april men kvällen har nu skjutits på framtiden.