Landslagsspelaren Josephine Tegenfalk tror på stora chanser till guld för Örebro volley i år. Vi har träffat henne och klubbens mångårige ordförande Olle Anfelt för att prata om gulddrömmar och ekonomiska förutsättningar för att driva elitverksamhet.

Josephine Tegenfalk är lagkapten i Örebro volley. Med sina 31 år är hon en av lagets mest rutinerade spelare. Tegenfalk kom till Örebro för sex år sedan, men allt startade i Vallentuna där hon växte upp.

– Jag hade testat alla möjliga sporter innan utan att fastna för någon och när jag som 13-åring hängde med en kompis till första träningen på volleyboll hade jag inte ens hört talas om sporten. Men jag fastnade direkt, berättar Josephine.

Uppväxten var stundtals väldigt tuff för Josephine. Sin biologiske far har hon nästan inte haft någon kontakt med och när hon var i tidiga tonåren hamnade hennes mor i ett svårt missbruk.

– Det var väldigt turbulent men efter några år fick hon i alla fall komma in på ett behandlingshem. Volleybollen blev som en tillflyktsort för mig. När jag kom dit kunde jag bara släppa allt det jobbiga som hände hemma.

Vallentuna var under denna tid en maktfaktor inom sporten. Mellan 1993-2009 tog sig klubben som minst till semifinal varje år. Så Josephine fick en utbildning i god omgivning. Ett SM-guld har det blivit under den långa karriären, dock inte i Örebro-tröjan. Guldet vann Josephine 2012 när hon representerade Lindesberg. I år kan det dock vara dags för Örebro volley att bärga klubbens första guld sedan 2008.
– Vi har goda chanser att ta guld i år! Vi visade vilken potential vi har när vi nyligen vann Grand prix-helgen i Uppsala där Sveriges fyra bästa lag gör upp. Bland annat besegrade vi äntligen Engelholm – ett lag vi hade 22 raka förluster mot innan.

Örebro volley slutade tvåa i Elitserien och den 15 mars inleder man kvartsfinalspelet mot Hylte Halmstad hemma i Idrottshuset. Segern i Grand prix var den första på 13 år. Utan tvivel känns det som att laget är bättre än på många år. Josephine Tegenfalk är lagets passare. Det betyder att hon har positionen som sätter upp anfallen, lite som en ’quarterback’ i amerikansk fotboll.

– Precis, jag brukar själv använda den referensen när jag ska förklara min roll för andra. Jag ska veta vilka utvägar vi ska använda. Var och när bollen ska passas. Har koll på våra styrkor kontra motståndarens svagheter.

Så du lägger upp en taktik inför varje boll?

– När vi står på vår sida och väntar på att de ska serva på oss, då lägger jag upp ett spel och förklarar hur vi ska göra för att kunna avgöra. Sen om bollen är igång och går flera gånger över nät (det kallas rally!) handlar det om att sätta våra offensiva spelare i så bra lägen som möjligt.

Vid sidan av volleybollen studerar Josephine heltid på Örebro universitet. Sommaren 2019 tog hon sin kandidatexamen som biomedicinsk analytiker och nu läser hon vidare för att även klara av masterexamen.

– Jag kände efter att jag tagit kandidatexamen att jag ändå inte var färdig med volleybollen. Jag vill ha det där guldet med Örebro och har mer att ge.

En typisk dag för Josephine börjar med ett lättare träningspass klockan nio. Ofta kör hon även ett pass på gymmet efter detta. Därefter åker hon hem och ägnar sig åt studier och/eller har fritid innan ett nytt träningspass på ett par timmar under sen eftermiddag väntar. Sen får hon ta kväll.

Hur är det att spela era matcher i Idrottshuset?

– Det är en jättefin arena som är väldigt annorlunda i utformningen om man jämför med andra arenor i Sverige. Idrottshuset känns som mitt andra hem.

Är du tävlingsinriktad i allt du gör?

– Redan i skolan märkte jag att jag ville vara bäst i alla ämnen. När jag var yngre jämförde jag mig mycket med andra, men jag har insett med tiden att man kan bara jämföra sig med sig själv och sina egna prestationer och göra det du kan så bra som möjligt.

Hur tycker du att det ekonomiska stöd ni får från kommunen är?

– Vilket stöd? Vi får extremt lite stöd. Vår verksamhet bygger till väldigt stor del på sponsorer från näringslivet. Dessutom lägger vi ner ett hästjobb för att nå ut så mycket som möjligt i sociala medier. Det är fortfarande många som inte vet att vi är så jäkla bra som vi är, om man får vara lite kaxig.

Känns det orättvist att ni inte får bättre förutsättningar, eller är det inget du tänker på?

– Skulle jag tänka på det för ofta skulle jag bara bli irriterad och knäpp. Så jag försöker inte lägga mycket energi på det då det ändå inte känns som jag kan göra mycket åt saken. Men det är jättetråkigt.

Hon beskriver sig som en ’late bloomer’ som kom med i landslaget först vid 25 års ålder, men sedan dess har hon varit bofast där. Internationellt, jämfört med de allra bästa, ligger Sverige en bit efter men man hoppas kunna nå kommande EM. Bland annat har laget numera en av världens absolut bästa spelare i 20-åriga – och 194 centimeter långa – Isabelle Haak. Sämre spelare kan Josephine ha att serva med sina passningar.

– Hon är volleybollens Zlatan! Hon spelar i Turkiet i vad som klassas som världens bästa klubblag och är verkligen svinbra. Jag passar henne och sen får hon sköta jobbet att slå in den, avslutar hon.

Örebro volleys ordförande heter Olle Anfelt. Han har haft det uppdraget i stort sett varje år sedan 1996. Olle flyttade till Örebro 1980, då som spelare, och efter egna karriären blev han övertalad att ta över som tränare och därefter blev han ordförande. En ännu kraftig skånsk dialekt bringar inga tvivel om var Olle har sitt ursprung men de många åren i Örebro har såklart gett honom stenkoll på klubben.

– Damerna tog steget upp i Elitserien 1986 och har varit där sedan dess. Man kan säga två saker, volleyboll är inte jättestort i Sverige och damidrott kämpar med små medel, vilket även gäller oss.

Jobbet som ordförande är slitsamt men kärleken till klubben gör att han hänger i år efter år. Han skulle vilja vara mycket mer inblandad i det sportsliga men tiden räcker bara till att sköta det ekonomiska och administrativa.

Publiksnittet vid hemmamatcherna ligger kring 300 personer och de mest högprofilerade matcherna under säsongen lockar mellan 700-1 000 åskådare. Likt Josephine ger Olle inte mycket för elitidrottsstödet som föreningen får från Örebro kommun.

– Nej, nej, vi är missnöjda. Kommunen stöttar två idrotter och det är fotboll och ishockey, övriga sporter är kraftigt marginaliserade.

Har du förståelse för att det är så?

– Det är ett val som kommunen har gjort. Det finns förvisso en del kommuner som helt tagit bort allt stöd till elitidrott så Örebro kommun är egentligen ganska generösa med sin summa som helhet. Problemet är att stödet i stort sett bara ges till tre stycken och det är ÖSK Fotboll, Örebro Hockey och Kif Örebro. Ska man sköta en elitverksamhet idag så har vi samma krav på oss som fotbollen och hockeyn har. Bara att spela i Elitserien kostar 150 000 – 200 000 kronor för anmälan och administration, slår Olle fast.

Under 2019 fick Örebro volley 19 000 kronor i stöd medan exempelvis stödet till Kif Örebro var en miljon. Alltså mer än 50 gånger så stort. Kommunen anser att den exponering man får av att stötta Kif Örebro är så mycket större.

– Det är väldigt svårt för mig att förstå hur de resonerar när de gör så stora skillnader mellan lag. Men det är ju helt tydligt att de inte tycker att vi är intressanta.

Anser du att ni behöver pengarna mer än vad ÖSK och ÖHK gör?

– Självklart ska man inte underskatta att över en miljon kronor är viktigt även för deras föreningar men sett till helheten klarar de sig utan de pengarna. Men vi gör det inte.