Annika Grälls är kullan som pluggade i Uppsala, flyttade till Örebro och har gått ifrån arkeolog till styrelseproffs, bred innovatör och utvecklare av framtidens mat via Alfred Nobel science park i Örebro. Hennes intresse för fotboll och dess utveckling, med fokus på damfotbollen, har tagit henne från KIF Örebros styrelserum in i Svenska fotbollsförbundet som ledamot i förbundsstyrelsen, ordförande i EFD elitfotboll dam och så sent som i juli 2019 är hon ”Member of marketing advisory committe” i UEFA. Dessutom var hon överledare under dam-VM i Frankrike och fick med sig ett VM-brons hem.
Vägen från lilla Nyhyttan utanför Hedemora med 25 invånare till den europeiska fotbollens maktcentrum har varit lång men gått relativt snabbt. Saker har liksom bara trillat på även om ett hårt arbete legat bakom.
– Det ena har gett det andra, som Annika Grälls säger med ett litet leende i mungipan.
Annika hade en idyllisk uppväxt i en by där alla kände alla. Hon flyttade till Uppsala för att plugga arkeologi, (hon hade även kommit in på arkitektutbildningen men tackade nej för att hon hade planer på att bli au pair), där hon ganska snabbt insåg att det inte var hennes grej. Det handlade mer om äventyret och komma utomlands då Annika redan där hade kommit fram till att hon gillade att resa vilket hon fått göra i sitt liv.
– Men jag hade sökt arkeologi, alla andra av mina kursare hade drömt om att bli arkeologer sedan de var små. Fast jag hade ingen koll om jag ska vara ärlig. Men jag började läsa och tänkte att jag kanske skulle bli någonting annat.
Annika Grälls var den enda som inte sökte jobb efter utbildningen men var den enda som fick ett jobb. Senare fick hon reda på att högst tio procent av de som utbildar sig till arkeologer får jobb inom verksamhet.
– Det var förstås fantastiskt roligt, vi höll på med utgrävningar och publiceringar. Sen fick jag i uppdrag att se om det gick att bygga upp en arkeologisk verksamhet här i Örebro. Det var också därför jag kom hit. Så jag byggde upp en verksamhet från att vara själv här tills vi var 15 tillsvidareanställda och lika många extraanställda där vi hade hand om Dalarna, Västmanland, Örebro län och Värmland.
Hur såg det jobbet ut?
– När det till exempel kommer till byggen så måste man göra arkeologiska undersökningar innan. Sen beror det på vem som får uppdraget, det är den som kan presentera den bästa vetenskapliga planen om hur man tar hand om resultaten. Konservering och ställandet av vetenskapliga frågeställningar till lägsta kostnaden. Efter det är det Länsstyrelsen som fattar besluten om vem som får uppdragen.
När allt var uppbyggt började Annika Grälls, som var chef för verksamheten, fundera om det var rätt för henne.
– Jag är ingen förvaltare, så jag visste inte riktigt hur jag skulle gå vidare från det här uppdraget. jag hade tur att kulturdepartementet hörde av sig och frågade om jag ville jobba för dem.
Annika tackade ja och fick genast ett stort uppdrag att sätta tänderna i.
– Jag fick göra en internationell konferens om vad som händer i industriorter som till exempel Manchester, Hällefors eller Degerfors, när tunga industrier minskas eller läggs ned och man ska ställa om till en annan typ av verksamhet, som kreativa näringar.
Nu är vi framme vid 2000-2001, tio år efter att Annika Grälls flyttade till Örebro.
– Så jag gjorde en konferens om nyttjandet av valsverket i Degerfors, folk tyckte inte att jag var klok, jag fick tjata i ett halvår om att få vara inne i Degerfors valsverk. Man dammsög upp cirka 20 ton industridamm för att sedan lägga ut en gräsmatta för att få kopplingen till fotbollen.
En klok koppling då många av de här orterna är bra på fotboll, eller har varit.
– Sedan hade jag Grythyttans elever som gjorde mat, dessutom satt jag i styrelsen för Örebro konstskola så då hade jag de studenterna för att få fram konferensmappar och gestaltning.
Efter detta uppdrag tog det fart och Annika fick flera förfrågningar om andra uppdrag och det ledde fram till att hon ville starta eget företag.
– Riksantikvarieämbetet ville att jag skulle vara kvar men jag ville verkligen starta eget även om jag inte hade en aning om hur det var att driva ett eget företag. Men jag startade eget med en av mina anställda som hade jobbat med konferensen. Vi tog namnet Skillnad AB.
Här var det första gången som jag träffade Annika Grälls i ett kontor vid Näbbtorget i Örebro där hon och kollegan Tomas Ekman skapade kreativa projekt.
– Vi hade en affärsidé om att ha roligt och inte upprepa oss. Vi ville göra saker som utmanade och utvecklade oss. Det var jättehäftigt och vi vann en massa priser. Vi har gjort runt 20-25 böcker till exempel, vi gjorde reklammaterial, event, inredningar – det var väldigt varierat.
Vilka priser har ni fått?
– Gourmand world cookbook award för ”Gastronomi i Örebro”. Den boken vann vi även en Gullvivan för bästa design alla kategorier. Boken ”Bernadotte – mannen, myten, maten” var även nominerad till Svenska designpriset för årets vackraste bok alla kategorier. Man hade plockat ut de tio snyggaste böckerna i landet.
Fanns det en målsättning om att vinna priser?
– Nej, vi hade en ambition om att inte växa för mycket, vi ville jobba med kreativa saker, utvecklas oss och ha kul – det var målsättningen.
Det har varit mycket mat för Annika, och det kommer mer, men när det kommer till böcker så handlade det även om fotboll.
– Vi gjorde ju boken ”Fotbollsfrisyrer” vilken handlade om genus och fotboll och varför vi behandlar tjejer och killar olika. Men också en bok med Pia Sundhage om ledarskap, ”Degerfors jubileumsbok”, ”ÖSK:s jubileumsbok” – vi har jobbat med nästan alla elitlag i regionen.
Under den här perioden fick Annika förfrågningar om att sitta både i KIF Örebro och ÖSK:s styrelse och då valde hon KIF Örebro beroende på att hon tyckte att det fanns betydligt fler utmaningar och större utvecklingspotential inom damfotbollen.
Annika Grälls blev engagerad och biten av fotbollen. Under sin uppväxt var det ishockey och Leksand som hon följde och själv simmade hon och höll på med skytte. Men det blev alltså fotboll där även dottern spelade i KIF och det var även en av anledningarna till boken om genus och fotboll. Hon upptäckte stora skillnader i hur verksamheten drevs.
Hon ville slå hål på myterna om hur tjejerna var och vände sig mot forskningen för att se vad den sa. Och det visar sig att det handlar mer om de vuxnas fördomar och förväntningar än om barnen. De formas in i det här. Det slutade med att Svenska Fotbollsförbundet gav ut boken och den kom till valberedningar och kommittéer. Det ledde fram till att Annika blev invald i EFD, Elitfotboll dams styrelse, distrikts- och föreningskommittén och till ordförande för värdegrundgruppen. Då släppte hon även uppdraget inom KIF Örebro. Någonstans känns det som att det var en brytpunkt där för Annika där det var dags att byta riktning.
– Efter nio år med Skillnad så kände jag att det var dags att göra någonting annat. Det finns så mycket annat som är kul. Men med anställda så är det svårt, så vi sa till våra anställda att jag och Tomas ville göra någonting annat men vi visste inte vad. Jag tycker om att man då och då funderar och utvärderar om man gör det man vill göra; gör det mig lycklig? utvecklar det mig? Då kan man komma tillbaka sen och säga att ’ja detta är rätt’ eller ’nej jag vill göra någonting annat’.
Då kom nästa erbjudande perfekt för Annika i det som hela tiden verkar gå in i varandra som ett förutbestämt schema men som naturligtvis kommer sig av hårt arbete och resultat.
– Jag fick ett erbjudande av Carl Jan Granqvist om att arbeta med honom. Veckan efter ringde Lars-Åke Lagrell och frågade om jag ville göra en idéskiss till ett upplevelsecentra om fotboll på Friends arena.
Vilka erbjudanden! Hur tänker man då?
– Då tyckte jag riktigt synd om mig själv… två så fantastiska erbjudanden och jag ville inte tacka nej till något av dem. De går säkert att kombinera, tänkte jag eftersom jag insåg att inget av dem kommer att komma tillbaka.
Här skrattar Annika Grälls rejält.
– Under ett halvår arbetade jag kopiöst mycket. För sådana här uppdrag får man bara frågan om en gång. Till exempel uppdraget åt Friends, det finns ett färdigt koncept men arenabygget blev ju dyrare än beräknat och utrymmet där detta var tänkt för användes till annat.
Samarbetet med Carl Jan då?
– Det handlade om upplevelsen av måltiden och hur man kan skapa utbyte mellan forskning och näringsliv. Vi gjorde projekt med besöksnäringen så att man skulle kunna handla med sig matsouvenirer från regionen. Vi samverkande med Nobelmuseet i Stockholm där ambitionen var att göra om historiska nobelmiddagar till street food som man skulle kunna servera på det nya nobelcentret och ge alla möjligheten att få äta nobelmiddag, men till en peng som passade alla plånböcker.
De olika uppdragen fortsatte att gå in i varandra och Annika Grälls fick en förfrågan från Örebro universitet om att jobba där och därefter uppdraget på Alfred Nobel science park, där hon fortfarande arbetar och det som enligt henne själv är hennes så kallade ”vanliga” arbete.
Vid sidan om det så har fotbollsuppdragen rullat på där hon som tidigare nämnts är ledamot i förbundsstyrelsen i Svenska fotbollsförbundet samt som ordförande i EFD och senast Uefas marknadskommitté.
– Jag har egentligen bara halkat runt, skrattar Annika.
Men det är kanske så när man hamnar i sammanhang som tar en vidare?
– Jag är också sån att jag hellre säger ja än nej och jag är samtidigt lite för nyfiken. Ofta när jag får en förfrågan, som när jag fick frågan om att bli ordförande i Friskis & svettis, så blir jag först jätteglad. Men så tänker jag att man måste ha en plan för vad man vill åstadkomma. Att när jag går in så ser det ut så här och när jag går ut ska vi ha nått de här målen. Så gör jag med de flesta uppdrag.
Det låter som att du är en klassisk projektarbetare?
– Ja det är jag nog. Sen gillar jag att skapa koncept som till exempel Food tech. Där var det många som var skeptiska för de ville ha Dagens industri start up där man tittar på de nya innovativa bolagen. Men ser man på livsmedelsbranschen… nästan allting annat är digitaliserat, hur vi gör bankärenden och laddar ner musik, men mat- och livsmedelsbranschen är sist in, så vad händer när den börjar digitaliseras?
– Då gick jag upp och pitchade min idé för Dagens industri och sa att jag vill jättegärna jobba med er för att ni når beslutsfattare. Oftast när du startar ett bolag och har en idé så är det kunskap eller kapital du behöver för att förverkliga den. Då behöver du kontakter och/eller pengar.
De visste inget om Food tech men tyckte att det lät häftigt så vi skrev ett treårsavtal med möjlighet att bryta efter ett år om de inte kunde leverera vad vi kommit överens om. Då var det häftigt att Gunnel Stordalen blev ’keynote speaker’ då hon inte gör föredrag i Nordeuropa överhuvudtaget. I år hade vi Prins Carl Philip istället och den utvecklingen är superkul.
Food tech är för övrigt ett event som innehåller föreläsningar, paneldiskussioner och pitchtävlingar om utvecklingen av framtidens mat till exempel.
Formar du alltid ett lag när du kör igång dina projekt?
– Ja jag vill hitta människor som är bra att jobba med och som kompletterar varandra så att vi tillsammans kan göra bra saker. Många av de konstellationer som jag jobbat med har gett mycket energi och det är jätteroligt. Det är en ynnest kan jag tycka.
Annika Grälls har gjort så mycket, gör så mycket och är inblandad i så många sammanhang att jag måste göra en liten avstämning här, känner jag. Det är inte alltid lätt att ringa in en rastlös och nyfiken själ som vill testa sig själv och sina idéer mot omvärlden. Så jag frågar Annika vad som just nu är hennes huvudspår.
– Alfred Nobel science park är mitt levebröd, jag jobbar heltid där. All min fritid går sedan till fotbollen. Jag var den enda under VM som hade semester och då var jag ändå överledare. Alla andra gjorde det i sin tjänst. Men det är ju superkul så det känns ändå bra. Jag kan känna att jag är i en period i livet där det fungerar och det är ju tidsbegränsat.
Överledare i all ära men det känns som att du är mer inne i fotbollen som den business-kvinna du är. Det handlar om marknadsföring och att dra in pengar till damfotbollen. Har jag rätt i det?
– Som ordförande i Elitfotboll dam är det mitt huvuduppdrag kan jag känna. Att hitta nya vägar. Vi tappade tv-avtalet till exempel och hade kunnat lägga oss ner och dö i besvikelse. Men vi startade och byggde en egen plattform istället. Vi gör Obos damallsvenskan tv tillsammans med Spring media så vi kan producera och sända alla våra 132 matcher och bygga värde utifrån det.
”Tittar man på intresset för ligorna herr och dam så ökar damligan med 89 procent och herrligorna är ofta en mättad marknad medan vi har någonting helt nytt som växer fram.”
Har det fungerat?
– Helt plötsligt har vi fått mycket mer exponering, bland annat i SVT och Sportspegeln och vi nådde en helt ny publik med den exponering som vi fick. Vi lyckades få avtal med både SVT och Cmore för ett antal matcher, men på vår plattform kan du se alla om du har abonnemang. Vi säljer våra matcher till 50 länder. Senast var det Mexiko som köpte rättigheterna för tre år. Tittar man på intresset för ligorna herr och dam så ökar damligan med 89 procent och herrligorna är ofta en mättad marknad medan vi har någonting helt nytt som växer fram.
Du syns mycket i de sociala medierna med dessa budskap, vilket är en medveten strategi antar jag?
– Ja, jag kommunicerar de här värdena och vill lyfta dem i mina flöden. Många associerar mig med fotboll så det är ett bra sätt att kommunicera både för de som finns ute i föreningarna, klubbarna, men också så att företag får upp ögonen för det. Företag tar också kontakt och vill ses helt förutsättningslöst för att diskutera de här frågorna.
– Vi är också i en spännande tid. De nordiska länderna, Finland, Norge, Danmark och Sverige vill ha VM-finalen 2027, Göteborg fick dessutom damfinalen i Champions League 2021 och man har även tagit en strategi i Uefa om hur man ska utveckla damfotbollen. Därför känns det jättekul att jag fick den här platsen i Uefas ”Marketing advisory committee” för jag tror inte Sverige har haft någon representant där tidigare.
Vad jobbar ni med för frågor där?
– Vi förvaltar varumärken som Champions league, Europa league, EM för herr och dam – och det är gigantiska varumärken som omsätter enorma belopp. Utifrån mitt damperspektiv så finns det en häftig del i det här. I och med att man splittrat ansökan för herr och damfinalerna i Champions league så finns en jättemöjlighet att bygga det här kommersiella värdet för damerna. Partners som specifikt vill synas i de sammanhangen. Att jobba med det är jättekul, att trycka på och få saker att hända.
Jag måste avslutningsvis komma tillbaka till det här med matutveckling och ditt arbete på Science park. Berätta om vad du och ni konkret gör.
– Science park ägs av Örebro kommun, Karlskoga kommun, regionen och Örebro universitet. Om man tar den stora tanken så handlar det om hur vi ska kunna försörja en växande befolkning. Vi nyttjar cirka 70 procent av vår matproduktion idag men skulle behöva fördubbla det för att klara befolkningen 2050. Då behöver vi jobba mer med innovation och hur vi ställer om till mer hållbart. Vi slänger 25 procent av all mat. 30 procent av alla växthusgaser kommer från matproduktion och det är en stor miljöbov.
Det har skrivits och pratats mycket om gråärtan. Varför är den så viktig?
– Gråärtan är en hälsosam och klimatsmart gröda som vi odlade förr i tiden och som vi skulle kunna odla igen, om vi kan skapa efterfrågan. Vi har gjort tester att göra skolmat på gråärta och skulle vi få igång produktion så skulle vi kunna skapa många mervärden för miljö, människor och ekonomi. Mycket handlar också om att vi vill försöka hjälpa företag utifrån forskning och samverkan med det offentliga samhället att utveckla nya hållbara produkter. Det är fantastiskt roligt att jobba med det här och ständigt se vad vi kan utveckla.
Det finns en hel del till att berätta om Annika Grälls och hennes projekt, till exempel arenamaten och ingången till Barcelona FC som stupade på att organisationen byttes ut. Eller idén med sju sorters kakor som hon var och presenterade i New york och Hong kong, eller Bshrd där man kan ge bort sin hotellfrukost för att minska matsvinn och hjälpa utsatta, men tiden räcker inte till allt. En sak är dock klar och det är att vi har långt ifrån hört det sista från Annika. Men jag sätter stopp för min intervju precis här.