Det har spåtts komma i flera år nu men det verkar som att vi först i år kan skriva in i historieboken att spelbranschen börjar anpassa sig till kundernas önskemål. Det jag syftar på då är förstås prenumerationstjänster á la Netflix och Spotify – en rimlig månadskostnad för att få tillgång till ett stort utbud av spel. Nackdelen är att någon annan äger kulturen – inte du.
Det här har visserligen funnits i olika varianter till konsoller redan men nu har detta alltså nått datorspelarna på bred front.
Microsoft har kört kampanj några månader redan för att etablera sin tjänst, som för övrigt är integrerad med både Windows 10 och Xbox one. Testa en månad för 10 kronor eller tre för 45 kronor per månad har erbjudandet för deras PC-spel varit. Jag är inne på min tredje testmånad och även om min användarupplevelse inte varit helt buggfri (långt därifrån) så är det intressant.
Nu under september lanserar jätten Ubisoft sin egen tjänst ”Uplay plus”. Då snackar vi full tillgång till hyperpopulära spelserier som Assassin’s creed och Far cry. Här utlovar man både gamla klassiker och pinfärska nya spel, ofta kompletta med dlc:er och extramaterial, dessutom upp till tre dagar innan officiella lanseringar. Är man ett ’die hard’ Ubisoft-fan låter det naturligtvis fantastiskt, gillar man bara spel känns det lite begränsat. Då ser Microsofts erbjudande intressantare ut.
Å andra sidan ska man inte underskatta kraften i Ubisofts katalog. HBO drar en hel del prenumeranter enbart på kvaliteten i sitt eget utbud, även om man sedan, klokt nog, kryddar det med andra titlar. Ska jag våga mig på en killgissning är det den vägen Ubisoft kommer att behöva gå, men det återstår att se. Kan datorspelarna ta de pengar de lägger på nya spel och sedan lägga dem på prenumerationstjänster lär de ha råd med alla som poppar upp.
Priserna då? Ja, Microsofts ”Xbox game pass for PC” (korkat namn) ser ut att kunna landa på cirka 99 kronor medan Uplay plus ser ut att lägga sig runt 145 kronor. Med det ser ju Microsoft ut att ha en liten fördel men man behöver också snabbt räta ut buggarna och komma ur beta-stadiet.
Konkurrenter finns det redan i form av Electronic arts som haft sin ”Origin access”-tjänst ett tag. Där kostar det drygt 40 kronor för fattigmansversionen och 149 kronor om du vill ha spelen med extra allt. Dessutom sägs det att den nya spelaren på arenan – Epic games – har något liknande på gång.
Ska man se krasst på erbjudandena har kanske Humble bundle ändå den mest prisvärda prenumerationen sedan några år. Där betalar du knappt 120 kronor och får då behålla spelen som aktiveras på Steam. Men därefter ser nog Microsofts version mest intressant ut, lägg därtill att för några kronor ytterligare så får du även tillgång till motsvarande tjänst på din Xbox one. Om man nu har en sådan.
”I framtiden är det ingen som ’äger’ ett spel längre och det finns ingen som tycker att det är något konstigt”
Att de här tjänsterna har varit på väg att utvecklas har vi vetat länge, men det som verkligen ska bli intressant att se är hur mer traditionella spelbutiker som Steam och GOG svarar på detta. Kommer de med sina egna prenumerationstjänster blir de nog svårstoppade för övriga aktörer. Tänk dig stora delar av Steams utbud för, säg 199 kronor, och du slipper lämna den invanda miljön med dina vänner. Jag undrar om inte Steam skulle vinna det kriget? (Fast jag skulle nog trots det vara GOG trogen.)
Men oavsett vilken tjänst du väljer i framtiden så är det en ny framtid och det kanske definitiva steget bort ifrån illusionen av att vi äger våra spel. Fördelarna för konsumenterna i den här framtiden är förstås stora och nackdelarna – att någon annan äger kulturen – är det ingen som bryr sig om längre. I en tid av streaming och prenumerationstjänster har de stora bolagen äntligen fått vad de velat i årtionden. I framtiden är det ingen som ’äger’ ett spel längre och det finns ingen som tycker att det är något konstigt med det.
När GOG för några år sedan gjorde ett misslyckat PR-stunt trodde jag att det skulle vara startskottet till en diskussion bland världens spelare. Butiken låtsades att de gått omkull och tusentals spelare fick panik eftersom varenda spel de trott att de köpt för att äga (livet ut?) var på väg att försvinna. Efter ett par dagar visade det sig att GOG skojade och egentligen bara ville skapa uppmärksamhet kring att deras tjänst togs ur beta-stadiet.
Men upprördheten gav inga större ringar på vattnet. Något år senare var saken glömd och begraven. Och jag är helt övertygad om att en hel del högt uppsatta inom spelföretagen skrattade hela vägen till banken. Och nu ser vi effekterna av det. I framtiden hyr vi våra upplevelser och någon annan äger kulturen, vi sitter helt i händerna på säljarna. Det är en osund balans för alla, men ingen bryr sig.
Thomas Helsing skriver återkommande i Nollnitton och här på Totally Örebro om trender och intressanta företeelser från spelvärlden.
