Knife sisters
Transcenders media
(PC)

Inledningen är ett klassiskt grepp inom berättande. Leo vaknar upp med huvudvärk en dag. Hen har inget minne av vad som hänt mer än att hen har en dålig känsla i magen. Sedan förflyttas vi bakåt i tiden för att följa, och i viss mån, styra Leos steg fram till den där dagen.

Leo är en icke-binär person, det vill säga hen identifierar sig varken som man eller kvinna, och den här berättelsen fokuserar mycket på hens relationer – och inte minst sexlivet. Spelaren får ta del av både mer oskyldigt vaniljsex såväl som mer kinky varianter, men det intressanta med det är att det inte är så intressant. Istället handlar det verkligt intressanta i spelet om valen som spelaren behöver göra, och de är flera.

Du kan, precis som spelets designer Bobbi, skriva romaner om minoriteter och utsatta personer men det är svårt att få oinsatta att verkligen förstå de utmaningar, problem och känslor som exempelvis HBTQ-personer bär på. Här tvingas du inte bara reflektera över det, de behöver också göra aktiva val vilket kräver en helt annan nivå av inlevelse. Sällan har jag spelat en interaktiv visuell novell som varit så effektiv.

Men det finns en del problem också i narrativet, småsaker som skapar onödiga frågor i huvudet. Leo är 19 år men emellanåt känns hen betydligt yngre än så samtidigt som hen lever ett liv i paritet med en ung vuxen. Visst, Leo är precis som de flesta unga människor fylld av frågor och osäkerhet men karaktären växlar mellan ett erfaret beteende och en naivism på ett sätt som gör spelupplevelsen lite märklig.

Men bortsett från det hittar jag inga brister i övrigt. Knife sisters är ett angeläget och viktigt spel och jag skulle vilja se det användas i arbeten där man jobbar med unga vuxna, särskilt utsatta sådana. I en av mina favoritfilmer säger huvudpersonen att ”vara ung är ibland värre än att vara död”. Jag tror att det här spelet kan vara ett viktigt verktyg för att motverka det.