”Vi har väntat ända sen i vår, delat saknaden som kommer varje år”. Så sjunger Alexander Nätterlund när hans tro i våra hjärtan spelas inför Örebro Hockeys matcher. Texten träffar mig som utlandsörebroare i hjärtat varje gång. När jag är i Behrn arena vet jag att jag snart skall ”hem” till Danmark igen, även om jag ju redan är hemma. Och jag vet att det kommer att blöda i mig.

Att skryta om vår stad ligger inte i vårt DNA

Jag har bott utomlands i snart 10 år. Men jag känner mig fortfarande som en Örebroare – staden där jag spenderade mina första ca 30 år. Och varje vår fylls jag av saknad. Örebro vaknar alltid till liv igen om våren och inget är väl vackrare än Örebros slott i vårsol. Kanske är det först när man flyttar någon annanstans som man riktigt förstår hur fin vår stad är.

Som idrottstokig är jag stolt över Örebro som idrottsstad, det har jag alltid varit. Men på andra parametrar är vi närkingar nog ganska dåliga på att framhäva Örebro. Svartån, Hjälmaren och Svampen. Slottet och alla arenor. Ett universitet av toppklass. Och alla vackra unga människor.

Humor och livet som det är

Det är en vanlig fördom att vi är gnälliga och tråkiga. Och jo visst, det finns ibland en slags melankoli i den närkingska folksjälen. Framförallt om vintern. Men den komplementeras som regel av humor och vänlighet. 
Örebroare tar livet som det är – med medgångar och motgångar. Och jag menar på riktigt att unga Örebroare generellt har god stil.

Vackra kvinnor finns här i Danmark också, men unga män är alltså snyggare hemma i Öret. Kanske har alla unga örebroare upptäckt experter i god stil för män som till exempel trendhim.se. Eller så försöker vi bara matcha alla snygga tjejer på stadens många mysiga uteställen. Snart är jag hemma en sväng igen. Jag skall ha en Wadköpingsbricka på Deiles. Sen skall jag gå runt på stadens torg och andas in stadens atmosfär. Gamla fina Örebro – staden och folket i mitt hjärta.