Han är egentligen utbildad billackerare. Idag är han personen bakom It´s Varro och nyligen blev fotografen Andreas Varro även svensk mästare i fotografi.
Ateljén ligger vid det som i folkmun brukar benämnas som Pappersbruksallén. Den första delen av gatan heter egentligen Oskarsvägen och byter först namn när gatan passerar Bygärdesbäcken. Vi hittar Andreas Varro i lokalen som är granne med Bistronomy.
– Jag är utbildad billackerare och jobbade med det ett halvår på Lindesberg Industrilackering innan jag i fyra år var med och byggde gruvmaskiner, berättar Andreas Varro.
Allt slutade dock med att alla 50 anställda blev varslade och vid sidan av sitt ordinarie arbete hade Andreas sysslat med sin hobby – att fotografera.
– Jag hade gjort en del jobb för några biltidningar, men det var ju det här jag egentligen ville arbeta med. Fram till uppsägningen hade det varit en hobby.
Det blev flytt till Örebro, där frun redan bodde, och så startade Andreas sin fotofirma – mitt i den värsta finanskrisen 2009.
–Det blev att börja i en rejäl uppförsbacke när jag startade egen firma.
Redan under gymnasieutbildningen då han läste IT-Media i Säter fanns ett stort intresse för digital bildhantering.
– Jag har alltid haft ett intresse för det grafiska och det här med foto kom senare. Jag gillade att lattja med bildhantering bara för att det var kul. Det jag gör ska vara meningsfullt.
Andreas Varro har visioner med sitt fotograferade och då handlar det inte om pengar, utan mer om att nå konstnärliga mål.
– Pengar är inte allt, det ska kännas rätt här inne också, säger han och pekar på bröstet ungefär där hjärtat sitter.
Och det händer att han säger nej till uppdrag.
– Det handlar dels om vilka branscher jag vill beblanda mig med och jag vill inte göra bilder för sådant jag tycker är fel. Har man kul – då kommer också pengarna.
Och om någon kommer in här och vill att du plåtar deras barn och katt?
– Då hänvisar jag till någon som håller på med det. Det är inte min grej. I början var jag nog lite för snäll och sa inte nej till sådan som jag borde sagt nej till.
När det gäller företagandet så sköter Andreas exempelvis all bokföring själv.
– Jag har valt att göra så och det kanske jag skulle kunna låta någon annan göra. Inte för att jag inte vill, utan mer för att frigöra tid till annat. Det här med att Skatteverket tog bort möjligheten med bjudlunch, var väl kanske inte helt lyckat. Det är många affärer som bestäms över lunchbordet. Man kanske skulle ha kunnat löst det på ett annat sätt? Annars tycker jag kontakten med Skatteverket fungerar bra.
Vad är då fördelen med att vara egen företagare?
– Att jag bestämmer själv vad och när jag gör det. Och att jag bara har mig själv att skylla om det inte blir bra. De utmärkelser jag fått för mina bilder beror enbart på det arbete jag lagt ner för att få fram dem.
Och baksidan av att vara egen företagare?
– Att jag hela tiden måste utmana mig själv och min rädslor. De är jobbiga att övervinna, men ett måste. Som exempelvis att ta kontakt med nya kunder. Som anställd är det bara att åka ut och göra ett jobb som du får droppat i knät på dig.
Skulle du kunna tänka dig att kunna gå tillbaka och bli anställd?
– Inte om det påverkar min vision med mitt foto. Jag vill ägna mig mer åt den konstnärliga delen och mindre åt den mer kommersiella biten. Men skulle det här inte fungera, så vad är valet?
Vad har du i pipeline just nu?
– Lite reklamjobb, som jag tyvärr inte kan prata om. Sedan fortsätter jag med mina digitala bilder. Just nu håller jag på med bild åtta av 20. Målet är en utställning på Fotografiska i Stockholm.
