Hanna Järver, popsensationen från Närke, spelade nyligen på Pustervik i Göteborg och så vi bad vår korrespondent (typ) på plats att haffa tag i henne precis innan spelningen.

Den numera till Stockholm utflyttade örebroaren Hanna Järvers första EP, ”Närke”, katapultade henne rakt in i mitten av den svenska popscenen. Sällan har väl en debut hyllats så unisont, och för hennes första fullängdare ”So Long” har det inte gått speciellt mycket sämre. Hennes spelning på västkusten var därmed efterlängtad. Förra gången var det dubbla gig på Oceanen som gällde och nu har hon alltså steppat upp.

Hej Hanna! Från dubbla Oceanen till Pustervik. Går det bra nu?


– Hej! Haha, det är alltid svårt att svara på den frågan. Känslan kring hur det går kan variera från dag till dag, den är inte så verklighetsförankrad tror jag utan mer baserad på flyktiga känslor. Men jag har bra feeling idag!

Hur är Hanna Järver live?

– Ibland får jag höra att jag är charmig. Det är nog för att jag är lite blyg kanske. För mig är det viktigt att live är live, annars blir det inte kul. Jag har testat att köra med tracks och det, men det är inget för mig. Att spela med bra musiker är ju det roligaste som finns liksom. Kosta vad det kosta vill (typ).

Hur är det att få så bra recensioner? Har du fått hybris?

– Ingen hybris på grund av recensioner tror jag. Däremot fick jag en enorm frihetskänsla kring albumsläppet som genomsyrade allt i livet ett tag (och nog resulterade i lite hybris också). Jag var väldigt stolt över att ha rott iland skivan efter en lång och kämpig process. Jag har liksom inte så mycket tålamod egentligen.

Man kan ta örebroaren ur Örebro, men kan man ta Örebro ur örebroaren?


– Jag hänger faktiskt väldigt lite i Örebro just nu, har inte så många kvar där. Men halva mitt umgänge här i Stockholm pratar närkingska. Jag bygger studio med tre östgötar för tillfället, så min egen dialekt är just nu en konstig hybrid.