Totally Örebros litteraturskribent David Johansson har funderat lite kring när en historia tar steget från bok till film.

Det finns någonting vanskligt över att göra en bok till film. Gudarna ska veta att det gjorts tidigare i historien, med oändligt varierande resultat. Den första bok jag visste hade gjorts till film stod i min pappas bokhylla, Papillon av Henri Charrière från 1969. Jag minns att boken var helt vit med stora svarta bokstäver, och hur min pappa berättade att det gjorts en film på boken med Steve McQueen och Dustin Hoffman.

Första gången han berättade det hade jag ingen aning om vilka det där var, och heller egentligen inte vad boken handlade om. Lyckligtvis visade det sig att filmen var otroligt bra, och boken är fortfarande ett mästerverk. Men hur mycket går egentligen förlorat när en bok ska översättas till film? Detaljer, känslor, iakttagelser som är svåra att föra över till filmduken. Samtidigt kan man gå åt det rakt motsatta hållet och göra som Peter Jackson, som vred ur boken Bilbo som en våt trasa och vaskade fram tre stycken långa filmer ur en ganska kort roman. Resultatet blev katastrofalt och ingen har nog förlåtit Jackson för att han förstörde deras barndoms ultimata fantasysaga.

Den svenska konstnären och datorspelsutvecklaren Simon Stålenhag har väckt internationell uppmärksamhet med sin science fiction-konst, som vanligtvis porträtterar retrofuturistiska miljöer där stora robotar helt plötsligt kan komma gåendes över ett rapsfält där två pojkar på cykel står och beundrar den mekaniska besten. Det är konst som väcker otroligt många tankar och idéer och att lyckas göra det från en enda bild är en konst i sig.

Simons bok ”Passagen” har nu blivit såld till Hollywood och dessa dystopiska science fiction-tunga målningar kommer förmodligen göra sig oerhört bra även i rörlig form. Det är bröderna Joe och Anthony Russo och deras Russo Brothers Studio som köpt rättigheterna. Tilltänkt regissör är Andy Muschietti, som senast regisserade filmadaptionen av Stephen Kings ”Det”.

– Det har kommit flera bud på filmen så de har fått stå på kö. Att jag valde just de producenterna är för att de var väldigt intresserad av boken, inte bara av bilderna i den. Vi är en stor grupp som skriver manus tillsammans. Vad gäller det estetiska finns ju visionen redan där, så det behövs ingen sceince fiction-visionär som ska regissera, berättade Stålenhag för Dagens Nyheter när nyheten offentliggjordes i slutet av 2017.

Simon Stålenhags konst är unik, originell och mycket spännande – särskilt om Hollywood förlägger handlingen till Sverige även i sin version. Vi har sett framtidsdystopiska filmer och serier förläggas till USA, Sydamerika och Ryssland, men att robotar, som kanske rest bakåt i tiden till 1980-talet, så som Stålenhags estetik skvallrar, och härjar omkring i Sverige, känns ovanligt och inte riktigt någonting vi sett förut.

Och då kanske man också kan bevisa att det inte behövs en tjock tegelsten som förlaga.