I februari eller mars nästa år ska filmen ”Taiki een Japanese Wolf” ha premiär på holländsk tv. Totally Örebro fick erbjudande om att följa med en dag under inspelningen vid Hjälmarbaden och givetvis nappade vi på idén.
Knagglig grusväg och så en låst vägbom över till en smal bro. Plats Hjälmarbaden. Hur ska detta gå? Ringer till produktionsassistenten Cherise Kneefel som inte svarar. Typiskt.
Några bilar som inte har svenska registreringsskyltar närmar sig över bron och stannar. Är de holländare? Jodå. Lyckas göra mig förstådd med vem jag är och vad jag gör där.
– Follow me in your car and I’ll drive you there, säger en av personerna.
Var ska detta sluta? En holländsk filminspelning om en japansk varg som spelas in i en svensk skog? Vad är det egentligen för typ av film? Frågorna hopar sig i min hjärna när vi närmar oss ett antal bilar och lastbilar som står parkerade längs med grusvägen.
Mina farhågor skingras snabbt av det tre äpplen höga energiknippet och tillika produktionsassistenten Cherise som bjuder på kaffe samtidigt som hon påpekar att det kan ta en stund innan jag får vara med vid inspelningen. Just nu håller de på att ta några täckbilder av en bil som kör över en bro.
– Do you wanna drive there?
Tja, varför inte? Vi hoppar alla in i en SUV och beger oss tillbaka till bron. Vid ratten sitter nu den svenska inspelningsassistenten Karin Schill.
– Jag hamnade här mest av en slump. De behövde någon som kunde svenska. Det underlättar att ha någon på plats som kan språket och som kan kommunicera om det skulle uppstå problem.
Men väl framme vid bron blir vi tillsagda av filmteamet att återvända. De ska just packa ihop för att förflytta sig ut i skogen. Åter till utgångsplatsen för filmteamet.
I det holländska inspelningsteamet ingår 35 personer. Alla har sin speciella tilldelade uppgift. Det finns till och med en vagn utrustad med ett fullt fungerande kök för att hålla alla nöjda, glada och mätta. Två personer står i vagnen och skivar potatis och utanför, vid vägkanten, sitter Anna och Evan Am-Zoll i varsin solstol. De är stand in för huvudpersonerna i filmen.
– Jag får hoppa in när han som spelar Bruno, huvudpersonen i filmen, inte orkar längre. Mest blir det när de ska filma en hand eller hans rygg eller som nu när han ska sitta i en bil som ska filmas. Då får jag göra det istället. Jag ska bli skådespelare, säger Evan.
Det här är den sista inspelningsdagen av 16 i Sverige. Nu återstår det tre dagar med kompletterande filmning i Holland och så ska allt klippas. Det här är första filminspelningen som Evan och mamma Anna deltar på.
– Nej, vi ska inte med ner till Holland. Idag är det slut för vår del när inspelningsteamet lämnar Sverige.
Dagens tio timmar inspelning blir cirka tre minuter färdig film. I bästa fall.
Varghunden kommer vandrande längs grusvägen med sin husse. Hunden lystrar till namnet Katie och är av rasen tjeckisk varghund. Husse heter Peter Van Der Velde och flyttade på grund av sitt arbete till Sverige för drygt fyra år sedan. Och han pratar alldeles utmärkt svenska.
– Ungefär 80 procent av orden är lika i svenska och holländska. Sedan handlar allt bara om uttal. Det här är både min och Katies första, och sista, film. Hon är snart tio år och vi hamnade här därför att jag har ett sommarhus utanför Storfors där även filmbolagets ägare har ett hus och han visste att jag hade Katie.
Yrvädret Cherise kommer farandes med en bricka fylld med kaffekoppar.
– Hey! Come with me!
Bara att lyda och hänga på. Vi spatserar rätt ut i spenaten längs en mycket smal men upptrampad stig. Allt visar sig leda till den nya inspelningsplatsen. Huvudpersonen Bruno sitter i ett träd och nedanför står Katie/Taiki.
– Jag studerade i Sundsvall för 16 år sedan, säger regissören Mirjam De With på knagglig men full begriplig svenska och fortsätter:
– Jag är svag för Sverige och försöker alltid inkludera landet i mina filmer om det går.
Idén till filmen ”Taiki een Japanese Wolf” kommer ursprungligen från en japansk nyhetsartikel där en far ska ha straffat sin son genom att lämna honom vid vägkanten och kört iväg. Pojken var sedan borta i fem dagar i ett område där det både finns vargar och björnar.
– Just den nyhetsartikel har jag sparat i min klippbok med idéer och jag blev både förvånad och glad när produktionsbolaget erbjöd mig att göra en film på just det temat. Nu har en del ändrat sig under filmens gång, men grundhistorien finns där.
En film om en japansk varg i en svensk skog?
– Ja, vi kan inte spela in filmen i Holland just på grund av att skogarna där inte är några skogar. Det går inte att gå vilse – det är bara några få träd och därför valde vi Sverige för att få till just den där ”rätta farliga” skogen.
Vi vandrar mot inspelningsplatsen under samtalets gång. Väl där blir jag placerad vid en monitor som ska övervaka vad som spelas in. I t-shirt, sandaler och shorts inser jag att hela inspelningsteamet har både mössor med myggnät, handskar och heltäckande klädsel. Varför? Orsaken stavas mygg. Minnena, det vill säga 23 myggbett på vänster fot och några fler på höger fot, kliar fortfarande efter tre dagar. En hjälpsam person ur teamet erbjuder mig en flaska med en vätska mot fästingar. Utan den hade utgången av denna filminspelning blivit ännu värre.
Och inspelningen? Den tror jag gick bra. Scenen togs om ett antal gånger. Regissören Mirjam instruerade både hund och huvudrollsinnehavaren i vad de skulle göra.
Nu återstår det bara att invänta premiären av ”Taiki een Japanese Wolf”.
