Har du inte hört talas om Charlie Lou behöver du nog inte skämmas ögonen ur dig. Den före detta örebroaren (som till vardags heter Karl Lundberg) har trots allt endast tre officiellt släppta låtar på sitt cv (finns bland annat på Spotify). Men lovorden han fått för dem lovar desto mer för framtiden.

2014 släppte han sin debutsingel ”Ropar över taken” och berömmet lät inte vänta på sig. Hans 80-talsinfluerade synthwave-musik drev den ångestfyllda och naiva texten framåt på ett sätt som fick kritikerna att nämna både Mauro Scocco och Kent i var och varannat andetag.

Sedan blev det tyst. Charlie flyttade till Stockholm och började på folkhögskola där han mest koncentrerade sig på att spela. Men han slutade aldrig att skriva under den där tiden och resultatet av det har han valt ut och samlat på en kommande ep.

– Jag kommer från en musikfamilj där båda mina föräldrar är musikutbildade i grunden. Jag var nog fyra år när jag började med musik och då var det fiol. Så på det viset har jag väl ändå ett gediget cv. Musik har blivit min sak att göra, det som är viktigt, och det var väl därför jag slopade skolan lite grann. Alltså, jag tog mig igenom den men inte så mycket mer.

Fokuset under skoltiden handlade istället om musik i olika bandkonstellationer. Men några år efter skolan behövde han en annan musikalisk form att uttrycka sig i.

– Jag har egentligen sysslat med musik i någon form hela livet. Charlie Lou-projektet påbörjade jag för kanske fem år sedan. Jag hade låtar jag hade skrivit men inget sammanhang att släppa dem i.

Att han använder sig av synthar och trummaskiner säger han vara helt naturligt.

– Jag kan inte spela så mycket annat än synth. Den är så naturlig för mig som den kan bli, jag älskar allt man kan göra med den. Och så gillar jag de där 80-talstrummorna som kör ganska rakt på.

Det fanns en tid då synthmaskinerna var skällsord för många musiker, men så för några år sedan fick bland annat synthwave-genren ett uppsving och idag är det mer accepterat att experimentera med syntharna vilket inte minst märkts på artister som Kent och Hanna Järver.

Just Hanna Järver ligger nära till hands när man vill hitta något att likna Charlie Lous musik vid. Och parallellerna är många. De är båda från Örebro, de har släppt eller ska släppa en ep med tydligt synthwave-sound, de kommer från musikaliska familjer och är lika gamla.

– Vi är ju från samma generation. Vi gick till och med i samma klass ett tag, avslöjar Charlie.

Det kanske är något med den årskullen från Örebro?

– Ja, precis.

Var kommer dina influenser från?

– Det finns ju en sån där ”guilty pleasure” som jag tagit med mig från yngre dagar och det är Toto. Annars är det mycket den brittiska scenen med Peter Gabriel och Kate Bush. Men jag gillar också mycket svensk pop från de senaste tio åren. Det som inte var skrammel-indie från Göteborg, ha ha.

Vad kan du berätta om den kommande ep:n?

– Jag går in i studion i dagarna för att göra klart produktionen. Det kommer att bli mycket synth med 80-talskänsla. Och stadiga trumbeats.

Några spelningar på gång?

– Det finns inget inplanerat än. Tanken är väl att jag ska göra klart ep:n först men sedan vill jag ut och spela. Jag satsar väl på hösten och framåt. Men visst börjar det bli trist att sitta i studion, man vill ju ut och stå framför en levande publik.