Han har spelat i band och med musiker som KSMB, Strindbergs, John Lenin och Stefan Sundström.
Den 27 april kommer punklegendaren Johan Johansson tillsammans med musikerna i KSM3 till Frimis Salonger i Örebro.
– Jag har alltid hållit på med musik på ett eller annat sätt, men att det skulle bli mitt yrke – det hade jag aldrig en tanke på. Att spela var en kul grej som över tid har utvecklat sig till att bli det jag jobbar med, säger Johan Johansson.
Han började som trummis, men är idag mest känd för sitt gitarrspel.
– Tja, det var i KSMB den hände. Något skulle ju skriva låtar och att komma med ett trumkomp och presentera en ny låt fungerar liksom inte. Jag låste helt enkelt in mig i två veckor och övade gitarr som en tok. Och det är på dessa två veckor som jag har baserat mitt gitarrspel, hehe.
Blygsam och ödmjuk. Få gitarrister i Sverige har en sådan förståelse för smakfulla ackordsföljder som Johan Johansson. Detta hörs inte minst på hans debutplatta ”Flum” som faktiskt spelades in i Studio Kuling i Lillån utanför Örebro.
– Det var en ren tillfällighet att det blev just Örebro. Jonas Kuling var på bröllopsresa och Birdnest Records, det vill säga Per Granberg, hade därför hyrt studion för en billig penning i några veckor. Vi var ett helt gäng där och spelade in. Det var jag, grabbarna i Charta 77, musikerna som var med på plattan och några till… minns inte alla, det var ju nästan 25 år sedan.
Några minnen från Örebro?
– Örebro är en mycket trevlig stad som jag mer än gärna åker till. Har varit där många gånger även efter inspelningen av ”Flum”. Minns en spelning i Wadköping med Bland skurkar, helgon och vanligt folk tillsammans med Stefan Sundström, Kjell Höglund, Lasse Winnerbäck och Karin Renberg som vi gjorde efter att den egentliga turnén var över och vi var på hemväg och passerade Örebro. En fantastisk spelning och upplevelse.
Och en spelning på Röda Kvarn med typ fem personer i publiken där du började med ”Vad vill ni höra? Jag spelar under förutsättningen att jag kommer ihåg låten”.
– Ja? Alla som var där var ju där för att se och höra mig spela. Det ska de ha en eloge för. Att deppa ihop för att det kommer lite folk till en spelning, ja då är man i mitt sätt att tänka väldig oprofessionell. Bjuder jag på en bra spelning så kommer de som är där att berätta det för sina kompisar som kommer på nästa spelning och tredje, fjärde gången man är där och spelar är det förhoppningsvis fullsatt.
Har du och Stefan Sundström lagt ner era gemensamma musikaliska åtaganden?
– Njaee, vi brukar lira ihop några gånger per år. Mest blir det akustiska spelningar. Han är ju numera, som jag brukar säga – proffsekolog, och odlar tomater och sånt. Att åka på turné är kanske inte hans första prio i dagsläget, men ändrar han sig är jag på alla dagar i veckan. Absolut!
Och KSM3? Hur uppstod det här bandet?
– Av en slump. Som så mycket annat. Ett band som skulle medverka på den där Proggbåten till Finland ställde in på grund av sjukdom. Jag och Johannes (Borgström) satt och drack bira på krogen när hans telefon ringde och arrangören för proggbåten undrade om vi visste något band som kunde spela. Vi sa mer eller mindre ja på en gång utan att egentligen veta vad vi tackat ja till, men det ena gav det andra och när Hellacoptertrummisen Robban Eriksson ramlade in på puben där vi satt var vi liksom ett band. Repa fanns det ingen tid till, men det funkade bra ändå. Särskilt som Tony (Johansson) och Peter (”Ampull” Schölander) anslöt och bandnamnet gav liksom sig självt.
KSMB, FAS 3, KSM3, Michael Alonzo, Johan Johansson och Tony Johansson. Och ett fasligt bråk om rättigheter och ägare av namn. Anklagelserna om både det ena och andra har haglat värre en spottloskorna på en Sex Pistols-konsert.
–Nej, det där vill jag inte gå in på. Usch vilket bråk. Vi lirar för att vi tycker det är kul och allt vi gör det gör vi med kärlek och respekt. Allt annat vill vi bara lägga bakom oss.
Och vad händer på Frimis Salonger 27 april?
– Det blir både KSMB-låtar och grejer från FAS 3 plus lite nytt material. Kom dit! Det kommer att bli hur kul som helst!
