Går man tillbaka 3-4 år i tiden hade Wobbler en potatissallad som satte punkt för alla diskussioner om potatissallader. För oss invigda var det en stor anledning till att förlägga lunchintaget dit.

Potatissalladen var alltså en del av ett annars både generöst och varierat utbud på salladsbordet. Nåja, helt plötsligt försvann den lika fort som den kommit men den hann sätta Wobbler på lunchkartan i min umgängeskrets. Jag kom att tänka på den igen häromdagen och därför kändes det passande att testa lunchen på Wobbler igen.

Som väntat, eller befarat, har inte potatissalladen återvänt. Och dessvärre får det salladsbord man erbjuder den här dagen underkänt. Det är knepiga smaker som inte fungerar ihop, en morotssallad som är översaltad och till detta en söt vit sås som inte gifter sig särskilt bra med övrigt utbud.

Inget vidare att öppna med alltså. När varmrätten kommer in blir jag desto gladare i sinnet. Wobbler har alltid haft ett bra kök och så verkar det vara även i nuvarande regi. Jag har fastnat för den helstekta fläskfilén med svampsås, timjansrostad potatis samt bakad morot.

Gudarna ska veta att det är svårt att göra en vacker svampsås och då är smaken desto viktigare, Här har såskocken träffat mitt i prick. Under såsen hittar jag lagom rostad potatis och en köttbit som har precis rätt färg, konsistens och smak. Helhetsintrycket är en alldeles utmärkt lunchrätt och enbart baserat på denna borde fler av stadens lunchkockar komma hit och studera hur man gör bra husmanskost.

Får nu Wobbler bara till ett bättre salladsbord har jag inget att klaga på. Helt enkelt ett klockrent lunchval.