Det började med en vision på ett papper 2003 och blev en framgångssaga. Via hårt arbete och en satsning på kvalitet, funktion och design så är Zilenzio nu på god väg att erövra världen.
Någon vecka innan den här intervjun gjordes tilldelades Marie Lindqvist-Pahlstad och Jenny Helldén priset IWEC – International Women´s Entrepreneurial Challenge 2017. Priset delas ut på en stor internationell konferens i Redmond, Seattle, USA i november.
(Någon vecka efter att denna intervju gjordes blev Marie Lindqvist-Pahlstad och Jenny Helldén även utsedda till årets yrkeskvinnor i Örebro län, reds. anm.)
Marie Lindqvist-Pahlstad strålar när hon möter mig i Zilenzios högkvarter som är inhyst i en stor enplansvilla i gamla Hjärsta. Inte ens den rotfyllning hon gått igenom precis innan vårt möte drar ner humöret. Det enda orosmolnet är hur det ska gå medfotograferingen. Jag förklarar att den kommer att ske vid ett annat tillfälle och Marie pustar ut medan vi hämtar lite kaffe och sätter oss i ett litet rum en trappa upp på den ombyggda vinden. Självklart inleder jag med att gratulera Marie och företaget till priset och vill förstås samtidigt veta mer om det.
Kan du berätta om priset och vad det betyder för er som företag mer konkret?
– Det känns lite overkligt för det är gigantiskt, det kan verkligen bli jättestort. Man tycker att man jobbar på i sin lilla vardag. Sen behöver man lite tur också för att nå ut. Det här kan vara den knäppen som behövs. Framför allt gentemot den amerikanska marknaden. Där kommer vi få mycket publicitet.
Berätta mer om IWEC, konferensen och hur ni hamnade på radarn.
– Mässan är en internationell mässa för kvinnligt företagande över hela världen. Chamber of Sweden, Svenska Handelskammaren, nominerar två företag i vilka branscher som helst. Efter att ha fyllt i en massa papper med information om vårt företag så gick vi vidare för att slutligen vinna. Den 11:e november åker jag och Jenny till Seattle på en tredagars konferens med avslutande galamiddag och prisutdelning.
Vilken boost!
– Ja, det kommer vara flera kända kvinnliga talare från hela världen. Bland annat Drottning Noor av Jordanien. Konferensen kommer hållas på Microsofts huvudkontor så har vi tur kommer vi även att få träffa Melinda Gates, Bill Gates fru, hon är tydligen väldigt engagerad i kvinnligt företagande. Överhuvudtaget kommer det att vara ett enormt nätverk så jag måste läsa på vilka som är där och trycka upp en massa visitkort. För det kommer förstås att bli en hel del minglande.
Är du nervös? Du ska ju hålla tal också.
– Nej, inte än. Man kör ju bara på. Men det klart att jag kommer att bli det. Dagarna innan när väskan ska packas. Och kanske när man läser deltagarlistan.
Är ni redo för detta om det tar fart?
– Ja det är vi. Vi har blivit nominerade till priser lokalt förut men då kändes det lite tidigt. Däremot känner vi nu att vi är ordentligt på gång. Det bubblar därute och i oktober för två år sedan anställde vi dessutom en export manager. Han utgår från Uppsala, bland annat för att han ska ha nära till Arlanda.
Marie grundade Zilenzio tillsammans med Jenny Helldén 2004 och jag ska återkomma till det, men först vill jag veta lite mer om personen Marie. Hon säger att om jag ställt den frågan 2004 så hade hon sagt “en tjej som brinner för sin familj”, hon hade fyra barn hemma då. Två egna och två bonusbarn. 2006 gifte hon sig med Jonas Pahlstad. Det var mycket hus, hem och barn. Mycket har förändrats på vägen men fortfarande är barnen och familjen prioritet ett. Förstås, betonar Marie. Men nu är det även mycket jobb.
– Det känns som att man somnar och vaknar med företaget i hjärnan. Tänker hela tiden, var är vi, vad ska vi göra sen.
Marie skrattar lite och fortsätter:
– Men fortsatt är familjelivet i fokus, och att må bra. Jag tränar mycket för att orka med jobbet och försöker fånga de små stunderna som uppstår. Man hinner inte så mycket mer. Att driva företag är en livsstil.
Jag förstår att det är detta som är Marie just nu. Företaget och familjen. De två går in i varandra eftersom maken Jonas numer jobbar med inköp på företaget.
Hur började allting? Jag vet att ni båda jobbade på VIG – Växtinredningsgruppen tidigare.
– Jag arbetade i nio år på VIG, började där när jag var runt 21-22 år. Jenny jobbade i tre år. Vi arbetade båda med sälj, jag som någon sorts säljchef. Jenny pluggade till revisor samtidigt som hon jobbade på VIG. Till slut kom jag till en punkt där jag kände att jag ville byta jobb och fick ett erbjudande. Jag berättade för Jenny att “nu slutar jag” och då sa hon “om du slutar så slutar jag”. Därefter sa vi upp oss. Men under den sista tiden på VIG så kände vi båda att marknaden efterfrågade en tyst skärmvägg som verkligen fungerade. Den där tanken växte hos oss: Tänk om det skulle fungera. Att få fram en skärmvägg som på riktigt tar bort ljudet.
Det gjorde det uppenbarligen.
– Vi tog kontakt med Pontus Thorsson, professor i akustik, och frågade om det var möjligt. Han funderade under ett par kvällar och sen ringde han tillbaka helt lyrisk och sa att visst är det möjligt. Det gjorde att vi tog beslutet att köra igång. På tre veckor skrev vi en affärsplan och beviljades lån på banken. Från tanke och idé till beslut på tre veckor. Sen blev vi satta i karantän.
Karantän?
– Vi berättade för ägaren av VIG vad vi skulle göra och blev satta i karantän. Det var i december 2003. Jag har nog aldrig bakat så många lussebullar och så mycket julbak som då. Mycket julpyssel med barnen. Men vi bestämde att “nu tar vi den här månaden med våra familjer”. Vi gjorde ingenting annat, för det fick vi inte.
Sen körde ni gång?
– Vi fick låna möbler och hyrde källarlokaler hos Öbo som kontor. Sen satte vi oss ner och började googla på Gula sidorna, sökte upp Kinnarp i Linköping till exempel och sa ”hej, vi har tagit fram en ljuddämpande skärm som verkligen fungerar”. Sen ställde vi ut på möbelmässan, vi delade monter med en annan tjej, två utställare på två gånger tre meter. Vi brukar säga att vi började i en städskrubb. Med oss hade vi tre golvskärmar utan fötter och kopplingar. Det hade vi inte hunnit plocka fram. Men vår skärm blev en stor snackis, det var kö till vår monter. Mycket beroende på en turbulens som uppstod efter att vi suttit i karantän. Det hade spridits rykten. En massa negativa saker som faktiskt blev till reklam för oss, många ville kolla vad vi hade gjort. Direkt där på mässan fick vi våra första beställningar
Vem tillverkade skärmarna? Gjorde ni det?
– Det första året gjorde Jenny och jag allt tillsammans med Frendins Snickeri i Fjugesta. Han var med från början. Vi satte ihop skärmar, limmade, köpte in tyg, besökte kunder, fixade ordrar, levererade, emballerade. På ett år omsatte vi fem miljoner kronor och betalade av våra lån på totalt 800 000 kronor hos banken och Almi. Det gick fort.
Det måste ha varit väldigt lärorikt att göra allting själva?
– Vi lärde oss massor. Det var en stor fördel när vi åkte ut på våra första kundbesök och pratade ljud och akustik. Då var inställningen ibland att: ”Hörni småtjejer, kan ni verkligen någonting om det här?” Och vi kunde verkligen allting. Varenda skruv, konstruktionen. Vi blev snabbt experter och lärde oss allt om akustik.
Du sa att det gick fort att få upp omsättningen och börja sälja.
– Ja vi fick in ordrar väldigt fort så det blev väldigt mycket jobb direkt. Jag minns att vi klagade hos Håkan Pettersson som då var vår mentor och han sa “Men hallå tjejer, om ordrar är ett problem så får ni börja anställa”. Då började vi rekrytera.
Ligger ni bra i pris trots de höga kraven?
– De första åren tjänade vi inga pengar trots omsättningen. Vår revisor ringde efter ett halvår och sa, jättebra att ni säljer men nu måste ni börja tjäna pengar också. På ett halvår vände det när vi lärde oss att räkna ut marginalerna.
Kunder reagerade inte negativt då?
– Nej det gjorde de inte. Vi fick vara ärliga och säga att vi måste börja tjäna pengar på det här. Jag måste få ut en lön. Dom sa bara “ja, ja, det är klart att du ska ta betalt”. Vi hamnade rätt bara genom att vara ärliga.
En helt annan sak. ”Snow”. Ni använder det namnet på materialet i skärmväggarna. Vad är kopplingen?
– Det finns ett samlingsnamn som heter mineralull. Vi använder stenull, det måste ha en viss tjocklek och densitet för att det ska absorbera pratljudet. Pontus har lagt ner mycket jobb på innehållet. Sen när han utbildade oss så sa han plötsligt att det är samma som med snö. Den stenull ni tagit fram har samma absorption som snö. Då var det lätt, för när man kliver ut en morgon efter ett snöfall under natten så är det dämpat. När vi sedan pratade med Note Design Studio, som hjälper oss med marknadsföring, hemsida och grafisk profil, så sa dom att det här måste vi trycka på. Det fattar ju alla! Granen som står i snön. Svensktillverkat och snö. En perfekt symbol.
Zilenzios produkter är alltså helt och hållet svenskproducerade?
– Vi har produktion i Fjugesta och i Tranås. Sedan har vi produktion i norra Polen, men i en svenskägd fabrik med svensktalande personal. Den ägs från Stockholm och är godkänd av Möbelfakta som åker och gör stickkontroller då och då. Vi måste värna om svenskproducerade produkter för svensk möbelindustri är så unik. Hela Småland är fullt av små privatägda jättefina produktenheter. Familjeföretag som sysslar med hantverk som man blir stolt över när man går omkring och tittar. När jag är ute och säljer har jag alltid med mig prover, så att jag kan visa funktionen, förklara hur mycket arbete som ligger bakom. Att det verkligen är ett hantverk. Då brukar reaktionen ofta bli: “Att inte skärmen kostar mer?”
Miljöaspekten är viktig nuförtiden. Hur jobbar ni med det?
– Vi följer branschorganisationen Möbelfaktas rekommendationer, vi är Möbelfaktacertifierade. Deras krav bygger på kvalitet, miljö och socialt ansvar. Vi trycker mycket på att det är svensktillverkat. Skandinavisk design och miljötänkandet. Sedan är det sociala ansvaret väldigt viktigt. Att man kan visa att det inte finns barnarbete och att de som tillverkar våra produkter har vettiga arbetstider och får avtalsenliga löner. Det är så oerhört mycket import i branschen, från Asien till exempel. Till ytan väldigt fina möbler men tillverkade av barn nedkletade med miljöfarlig färg och så vidare. Svensk möbelindustri konkurrerar tyvärr mot det. När det är svenskproducerat så vet du att det är okej. Sånt borde vi som konsumenter tänka på.
Ni hade en rivstart 2004. Var är ni nu och hur ser framtiden ut?
– Vi har ett riktigt uppsving just nu. Man kommer till olika trappsteg. Upp till 30 miljoner i omsättning klarade Jenny och jag själva men när vi närmade oss 40 miljoner så började vi känna ett visst motstånd. Vi har legat på mellan 35-40 miljoner i några år men under 2017 räknar vi med att landa på 55-60 miljoner.
En stor ökning. Vad beror den på?
– För cirka ett år sedan tog vi beslut om att tillsätta en extern styrelse och att jobba aktivt med det. Vi tillsatte en extern styrelseordförande som har hjälpt oss att sätta upp en helt ny struktur på bolaget. Han fick även tillsätta en organisation som gjorde att jag aktivt tog ledarrollen, Jenny tog hand om ekonomin och så tillsatte vi Linus Dahlberg som säljchef. Med den nya styrelsen, ny säljchef och min tydligare ledarroll så har det tagit fart. Nu går vi mot nästa steg som beror lite på var exporten tar vägen.
Så det är den internationella marknaden som gäller nu?
– Ska vi klara våra budgetmål så måste vi ge oss på övriga världen. Vi har satt som mål att ha 100 miljoner i omsättning 2024. Då fyller vi även 20 år som företag. Vi tror på det. I Sverige och Norge är vi redan marknadsledande. I Europa är det tuff konkurrens men många är så fokuserade på design. Vi har fortsatt fokus på funktionen. Så länge vi har fokus där så blir vi bäst på ljudabsorption.
Men tittar man på er hemsida och er katalog så känns det som att ni även jobbar mycket med design?
– Ja, men det ligger externt och är relativt nytt. Vi jobbar tight ihop med Note Design Studio och även en del med Norm Architects. Kända formgivare som vunnit flera priser. Vår nya broschyr är så snygg och bilderna sprids på nätet, via det får vi beställningar från hela världen. Det är galet. Man undrar hur de har hittat oss och då svarar de “på Twitter” eller på någon blogg. Allt är dessutom på engelska numera. ”Zilenzio selling silence” är det vi vill sprida.
Jag tar Marie på orden och börjar packa ihop mina saker. Men innan jag går vill hon lägga till ett par saker.
– Pelle, du undrade varför det gått så bra? Det är produkterna. Att efter leverans så har vi så nöjda slutkunder. Det är nyckeln till framgången. Samtidigt vill jag lägga till att det inte alltid varit guld och gröna skogar. Det har varit många sömnlösa nätter när man undrat vad man håller på med. Om man backar bandet så skulle jag aldrig vilja göra om allting även om vi haft otroligt kul på vår resa dit där vi är idag. Men nu ser vi framåt.
