Hon är uppvuxen i Adolfsberg och gick på Risbergska skolan. 2016 tilldelas Josefine Lindstrand en Jazzkatt som Årets kompositör.

Det är en avspänd Josefin jag träffar utanför Espresso House på Våghustorget. Veckan ser dock fullmatad ut. Tisdag utdelning av Jazzkatten från Sveriges Radio, onsdag konsert på Scalateatern under Stockholm Jazz Festival tillsammans med saxofonisten Thomas Backman och på fredag är det konsert med Whispering på Scandic Grand i Örebro.

– Det är skönt att vara ”hemma” igen i föräldrahemmet. Då slipper man hotellnätter, säger Josefin och ler.

Gårdagen bestod av repetitioner tillsammans med Whispering på Kulturskolan.

– Det ska bli spännande att få framföra mina kompositioner tillsammans med Whispering. Jag har tidigare samarbetat med Norrbotten Big Band som medverkar på min senaste platta.

Kommer det att låta annorlunda?

– Det gör det. Andra musiker, andra människor och då låter det – hur konstigt det än kan tyckas – annorlunda. Även om det är mina kompositioner och även om jag har varit med på repetitionerna så kommer det att låta annorlunda mot inspelningarna tillsammans med Norrbotten Big Band. Det är lite av en tolkningsfråga. Olika sound. Jag gillar när andra musiker kommer med sina idéer och ger input.

Jazz är i dagens musikvärld en ganska smal genre. Det spelas sällan jazz på radion och det blir heller inga hits eller konserter på stora arenor. Sveriges Radios jazzradio utdelar årligen ett pris – Jazzkatten – för Årets nykomling, Årets jazzmusiker, Årets jazzgrupp, Årets guldkatt och Årets kompositör. 2016 års Jazzkatt som Årets kompositör tilldelas Josefine Lindstrand.

– Jag är glad bara över att ha blivit nominerad. Det blir liksom en bekräftelse på att man är på rätt väg, en klapp på axeln att man gör något bra.

Innebär en Jazzkatt fler konserter? Fler sålda plattor?

– Jag vet inte. Man kan alltid hoppas. Det mest konkreta är att man automatiskt får skriva ett verk till nästa års Jazzkatt.

Josefine är uppväxt i Adolfsberg och hon gick gymnasiet på Risbergska med examen 2000. Idag kan hon leva på sin musik och hon har gjort det sedan 2007 då hon slutade studierna vid Rytmiskt musikkonservatorium i Köpenhamn.

– Jag kan göra det främst för att jag gör annat än bara spela min egen musik. Nu i sommar har jag spelat keyboard och körat med Darin på hans turné. Vi besökte bland annat Peace & Love i Borlänge och så spelar jag tillsammans med Petra Marklund.  Och så har jag börjat få in lite beställningar på verk för kör. Jag har skrivit för Erik Westbergs Vokalensemble i Piteå.

Vad har du själv för förebilder?

– Jag lyssnar på allt möjligt. Just nu är det faktiskt Radiohead som gäller. Jag var på deras konsert i Berlin. En fantastisk konsert. När vi repade i söndags med Whispering sa de att det hörs på min musik att jag hämtar inspiration från pop och rock. Jag lyssnar också mycket på Jan Johansson och Lars Gullin och den norske trumpetaren Arve Henriksen.

Vad får vi då höra på fredag på Scandic Grand med Whispering?

– Det blir sju låtar från min platta While we sleep.