Han har skrivit Tänd ett ljus som numera obligatoriskt ingår i varje Lucia-och julfirande. I sommar beger sig Niklas Strömstedt ut på turné och till Örebro och Slottet Live kommer han fredagen 15 juli.
– Nej, det blir inte alls samma innehåll som i min krogshow Storhetsvansinne på Hamburger börs. Sommarturnén gör jag med ett inrepeterat kompband och med låtar från hela min karriär. Alltså inte bara nyskrivet outgivet. Har man lyssnat på min musik så känner man säkert igen en hel del låtar, säger Niklas Strömstedt.
I början av 1980-talet släppte Niklas två album. 1981 kom Skjut inte … det är bara jag, och 1983 kom Andra äventyr. Särskilt den andra skivan är starkt influerad av Jackson Browne och kan närmast beskrivas som soulpop på svenska.
– Njae… något från de plattorna blir det nog inte. Kanske Lefvande Lust från andra plattan, men jag har inte riktigt bestämt mig än för vilka låtar vi kommer att spela på turnén. Kanske Drömmer i Färg eller Svart-Vitt kunde platsa, men det är tveksamt.
En 36-årig karriär som musiker har det i varje fall blivit för Niklas Strömstedt. Skivlistan kan göras lång och låtlistan ännu längre. Han har samarbetat med Lasse Lindbom och Ulf Lundell och bildat grupper som Triad och GES. Ett Luciafirande utan Tänd ett ljus vore nästan otänkbart och ett minnesprogram om bronslaget från VM 1994 utan låten När vi gräver guld i USA vore helt otänkbart.
Det florerar en skröna om att Niklas var DJ samma kväll som Ulf Lundell uppträdde på dåvarande innestället Atlantic i Stockholm, och att det efteråt blev det efterfest och jam. Efter jammet skulle Niklas ha blivit tillfrågad om han vill hänga med på resten av turnén och spela klaviatur i Lundells band. Året var 1979.
– Nej nej! Det där stämmer inte alls. Jag kände Lasse Lindbom som i sin tur kände Ulf Lundell och när Uffe frågade efter någon som kunde spela klaviatur så blev jag rekommenderad av Lasse. Sedan fick jag komma och spela och efter det var jag en del av bandet. Det som däremot stämmer är att jag var DJ på ett ställe som hette Atlantic i Stockholm. Men någon efterfest och jam med Lundell… nej, det har inte hänt.
Niklas Strömstedt är uppfödd på en musikalisk blandning av artister som exempelvis James Taylor, Elton John, Jackson Browne, Stevie Wonder och Eagles.
– Beatles utgjorde gräsmattan där jag växte upp men även annan brittisk 60-talspop som The Who och Kinks fanns på menyn. Det här var ju långt före Spotify och i blandbandens tidevarv. Nu kan man ju ha helt sinnessjuka låtlistor med allt från Ramones till Ravel. Det jag lyssnar mest på idag är Drake, och så gillar jag Justin Timberlakes nya. Sedan går det ju inte att bortse ifrån att Eagles platta Long Road out of Eden är en fantastiskt bra platta.
Hur går då själva låtskrivandet tillväga? Själva hantverket? Vad är det som triggar igång och blir låtar? Handlar det enbart om inspiration eller är det ett slitsamt 8-17-jobb?
– Det där med att skriva låtar går i vågor. Jag kan få inspiration till nya låtar från allt möjligt. Det kan vara från en bok jag läser, eller en film eller andra saker från mitt eget liv eller något man råkar överhöra på bussen. Vissa perioder så måste man bara skriva låtar och då jobbar jag mellan 10 till 15 med att bara skriva musik. Då kan det bli uselt från dag ett till 25 för att plötsligt, dag 26, bli något riktigt användbart.
Är du en multiinstrumentalist, kan du spela allt?
– O nej, inte alls. Jag kan spela piano och lite gitarr. Bas funkar också och lite mandolin. Det är allt.
Så om någon ringer och frågar dig om du vill lira trummor i ett hobbybluesband?
– Då passar jag på det. Hehe. Det skulle inte låta bra alls. Nej nej, inga trummor för mig.
Vad hade hänt om du inte hade fått det där jobbet i Lundells kompband? Hade du gått i dina föräldrars fotspår och blivit journalist eller hade det blivit musik i alla fall?
– Eller så hade jag fortsatt spela fotboll. Som 17/18-åring lirade jag i AIK och kanske hade det blivit en tur ut i Europa, varför inte Barcelona, och sedan tillbaka till AIK eller kanske ÖSK, hehe. Nej, jag hade nog blivit sportjournalist. Så är det nog. 1977-78 jobbade jag faktiskt på Veckorevyn med att skriva.
Texten till Lyckolandet var 2015-års absolut bästa protest mot SD och andra faktaresistenta troll på den yttersta högerkanten. Det kändes lite som att ”nu får det vara nog”. Vad var det som fick dig att stampa ned foten?
– Det sa sig självt. Ursprungstexten innehåller textraden ”mankind of brotherhood” och det var de orden som ploppade fram och då föll det sig helt naturligt. Det handlar om allas lika värde och det är egentligen inte så mycket att snacka om – vi tillhör alla mankind of brotherhood. Så är det bara. Sedan får de tycka vad de vill på yttersta högerkanten politiskt, men det är aldrig något jag kommer att ställa upp på.
I den låten, och på TV4 i Så mycket bättre, lirade du på en Gibson Trini Lopez från 1966. Är du en sådan som samlar på gamla gitarrer?
– Jepp, det stämmer. Just den gitarren är fantastisk att spela på – den röda Gibson Trini Lopez. Jag har en blå också. Vet faktiskt inte hur många gitarrer jag har exakt, men det finns en sunburst Gibson 335:a från 1962, en strata från ´61, några Telecasters och Rickenbacker och så en Gretsch Country Gentleman som jag gillar att spela på. Jag gillar gitarrer.
Den 15 juli spelar du på Slottet live. Vad har du för intryck av Örebro?
– Jag var där en hel del på 80-talet och på Contan som då ägdes av en kompis till mig. Jag har bara bra minnen av Örebro, men nu var det länge sedan jag spelade där. På 80-talet gjorde jag och Lasse Lindblom en hel del gig ihop på Contan. I början av 2000-talet var jag där och spelade. Kan det ha varit Slottsfestivalen det hette? Jag minns inte riktigt.
Du skrev Christer Björkmans vinnarlåt i Melodifestivalen 1992, I morgon är en annan dag, och deltog själv 2008. Kan du tänka dig att delta igen?
– Nej, aldrig. Inte en chans.
Inte ens om det är en bra låt?
– Nej! Det spelar ingen roll hur bra låten är.
Du har också fungerat som programledare i tv-programmet Tack för musiken. Kan du tänka dig fler sådan uppdrag?
– Jo, det vore skoj, men då handlar det om att vara i rätt sammanhang. Får jag ett sådant erbjudande så kommer jag att tänka igenom mitt svar noga. Jag ser mig inte som programledare utan mer som en samtalsledare.
När återförenas GES?
– Haha, kanske om vi hamnar på samma äldreboende och det finns en replokal i källaren. Det är inget vi har diskuterat. Alla har ju sina grejer på gång och mycket att göra. Det är kul att lira ihop, men någon återförening lär det inte bli.
Hur ser det ut framöver. Vad ligger i pipelinen just nu?
– Först sommarturnén. Sedan tar vi min krogshow Storhetsvansinne till Göteborg och när det är klart där är vi i början av 2017. Just nu har jag fullt att göra minst ett år framåt.
