The Royal Concept gjorde en spelning på en jeansbutik i Göteborg i början av oktober i år. Ett planerat spontangig, en promotionspelning för nya EP:n Smile, som fick fans och förbipasserande att fylla butiken ända ut på Magasinsgatan. Efter spelningen tog jag och TRC-killarna David och Philip oss bort till provrummen för att växla några ord med varandra.
På Smile har ni med en låt som heter Fashion och idag spelar ni i en klädbutik. Hur modemedvetna är ni?
David: Inte det minsta. Inte jag i alla fall. Är du modemedveten Filip?
Filip: Det ser du väl. Jag chansar bara.
David: Låten handlar om att det inte spelar någon roll för fem öre. Det är klart att det är kul med kläder men vi är helt urusla på det. Vi måste fråga polare, mammor, pappor och flickvänner om saker funkar ihop. Filip har det lätt för sig, han kör alltid på kostymgrejen. Det är svårare för oss andra.
De modeaktiga förutsättningarna denna kväll är att David har på sig en blommig svart skjorta, med vit t-shirt under, medan Filip kör på blå skjorta och kavaj.
Det började ganska tidigt att bubbla om The Royal Concept. På deras första EP roterades D-D-Dance flitigt på bland annat P3. Bandet gjorde även en bejublad konsert på Way Out West 2012, ett halvår innan det stora genombrottet kom när singeln On Our Way satte bandet på kartan. Låten användes i alla möjliga sammanhang: reklamfilmer, Apple-events och i tv-spelet FIFA.
Hur följer man ens upp en succé som On Our Way?
D: Vi var så trötta på den låten, så det var inga problem att skriva något annat. Det var mest skönt. Ingen av oss kände att vi var tvungna att skriva en sådan låt till även om jag tror att skivbolaget verkligen ville det. Samtidigt är det jävligt skönt att komma med något annat. Det finns ju folk som är proffs på att skriva den typen av låtar, men vi har inget intresse av det.
Vad har ni gjort sedan förra albumet?
F: Vi har varit ute och spelat ganska mycket, mest i USA och Japan. Sedan har vi försökt skriva under tiden.
D: Efter Goldrushed-skivan turnérade vi i nästan två år. Två hela somrar och festivaler, samtidigt som vi försökte skriva. Vi märkte att det inte blev så bra så vi tog en vår helt ledigt och åkte till Los Angeles och skrev där. Vi jobbade med Tony Hoffer, en gammal idol för oss, som producerat skivan.
Hur fick ni kontakt med honom?
D: Genom gemensamma kompisar. Sedan fick han höra våra demos och sa han att han kunde tänka sig att spela in det.
Kom ni med färdiga låtar till honom, eller satte han sin prägel på er musik?
F: Vi kom med färdiga låtar och i princip halvfärdiga produktioner. Sedan använde han sin magi för att piffa upp.
D: När vi har spelat in tidigare så har det varit ”nu låter det” och så kör man. Sedan pillar man efteråt. För honom var det tvärt om. Han kunde pilla i sex timmar för att bara rigga upp instrument och sätta mickarna rätt. Han var extremt detaljerad i inspelningen. Sedan lät det typ skitbra när vi spelat in det. Annars brukar det bara låta skit, så får vi sitta och pilla efteråt. Det var den största skillnaden, hans extrema noggrannhet. Vi kan inte sådant, vi chansar bara.
Var det något mer rent ljudmässigt som han tillförde albumet?
D: Vägra använda midi var en grej. Det var bara audioinspelning på allt. Vi är vana att man kan rita in en melodislinga, men han ville ha det analogt på riktigt. Jag tror att han ville ha vissa fel för att få det att kännas mer organiskt i sitt sätt.
Var Sony öppna med att ni fick göra vad ni ville? Hade ni mycket press på er, eller kunde ni jobba tills ni var klara?
D: Vi hade en deadline som täcktes av budgeten. Sedan gällde det att få Tony emotionellt engagerad även utanför timelinen, annars tror jag inte det blir bra ändå. Vi försöker alltid jobba med folk som känner att det skulle kunna bli något bra av det.
Själva processen att skriva låtarna, när började ni med det?
D: Filip skrev ju låten Smile.
F: Ja, grundidén i alla fall. När jag kom med den så lät den väldigt annorlunda. Sedan var det David som paketerade den.
D: Skillnaden mellan den här skivan och de andra är att förr var det jag som kom med en idé som vi jobbade på. Denna gång har Filip och de andra kommit med idéer som vi bearbetat tillsammans. Så det har varit en mer demokratisk platta.
F: Smile var den första låten vi skrev och den fick sätta kursen för de andra låtarna. David skrev en del låtar som föddes ur den låten.
D: Jag tror att vi filtrerade de andra låtarna via det soundet, så att de passade Smile. Sedan hade vi lyckan att vara på turné och testa låtarna på folk. Så det går att hitta en del tidiga Youtube-klipp där vi spelar Smile för två år sedan.
Varför var det just Smile som fick bli titelspår på EP:n?
D: Jag gillar den verkligen och gör det fortfarande. Det var lite det att Filip spelat in den, och kom med sin första låt för oss. Det var så kul för alla. Den lät så annorlunda från hur vi lät tidigare och det pirrade till på alla för att den var så härlig.
F: Den är albumtitelmässigt lite roligare än Fashion.
D: Eftersom att vi har svårt att svara på frågor om fashion.
Ni lyckades få med även den låten i FIFA. Hur lyckades ni med det – det är er tredje låt som kommit med?
D: Det måste vara någon på spelproducenterna i Electronic Arts som gillar oss. Det är faktiskt ganska mycket svenska grejer som är med, det måste vara någon på EA som gillar svensk musik. Dom är snabba på att hitta indiegrejer från just Sverige som knappt breakat här. Själv upptäckte jag både Blur och MGMT genom att spela FIFA.
Visst är ni större utomlands än just i Sverige?
D: Det är klart – vi har lite mer publik i andra länder och det vore kul om det kunde bli så även i Sverige. För det är kul att spela hemma. Det är svårt med mellansnacket om man inte pratar på svenska.
F: Vi måste vara med i Så Mycket Bättre, sedan kan vi slappna av.
Ryan Adams släppte tidigare i höst en egen version av Taylor Swifts album 1989. Vilken hade varit den perfekta plattan att göra en coverversion på om man var The Royal Concept?
D: Vi älskar ju Graceland med Paul Simon. Det är en skiva som vi lyssnar på väldigt ofta. Men vi skulle vilja göra en jazzplatta. Kind of Blue med Miles Davis får det bli. Kanske inte så bra ur marknadsföringssynpunkt, men vi hade älskat det. Haha.
The Royal Concept kommer till Sverige för några spelningar i slutet av året. Bland annat till Örebro, de gästar Satin 18 december. I början av nästa år åker de till Kroatien för att skriva färdigt sitt andra album, som förhoppningsvis släpps innan 2016 är över.
