Affärslivet innefattar ofta en mängd olika möjligheter, men en möjlighet innebär i allmänhet också att det finns en andra sida av myntet: risk. För att tillvarata den affärsmässiga möjligheten på ett bra sätt måste även den affärsmässiga risken hanteras.

– Vi jurister beskylls ofta för att vara riskaversiva, men den bilden är inte rättvis och ofta felaktig. Vi vill att våra klienter ska ta risker. Men vi vill att klienterna ska förstå när de tar en risk och ge dem verktyg att hantera risken, säger Robert Asplund vid Advokatfirman Lindahl.

I affärssammanhang finns det många olika typer av risker som aktualiseras. Förutom olika typer av ekonomiska risker finns det exempelvis risker som handlar om bolagets renommé och varumärke. Olika risker kräver olika lösningar.

Försäkringar

Ett uppenbart sätt att hantera risker är att försäkra risken. Utbudet av försäkringar är stort, men samtidigt är det svårt att bedöma vilket försäkringsskydd man behöver – och även vilket försäkringsskydd man har(!) – om man inte har mer ingående kunskaper om försäkringar. Regelbunden kontakt med en försäkringsrådgivare som har god inblick i sin kunds verksamhet är ofta nödvändigt för att man ska kunna upprätthålla ett bra försäkringsskydd.

Utöver det grundskydd ett företag bör ha i form av försäkringar för sin verksamhet finns det ibland möjlighet att försäkra vissa specifika risker.

– Det är inte ovanligt att försäkringslösningar kan lösa besvärliga riskdiskussioner när vi förhandlar i olika affärer för våra klienter, säger Robert Asplund.

En försäkring mot miljöansvar kan till exempel lösa frågan om det är köparen eller säljaren av en fastighet som ska svara för att det finns historiska miljöbelastningar på en fastighet som ska överlåtas.

Avtal

Det främsta verktyget i affärsjuristens verktygslåda för att lösa affärsmässiga risker är att hitta lämpliga avtalsregleringar som allokerar risken på ett lämpligt sätt och även begränsar risken så att den blir försvarbar i förhållande till affärens värde och den förmåga klienten har att hantera risken. Ett avtal innehåller ömsesidiga rättigheter och skyldigheter. I ett avtal är de flesta risker hänförliga till dels den egna förmågan att fullgöra de skyldigheter man har enligt avtalet, dels motpartens förmåga att fullgöra sina skyldigheter.

Om en avtalspart inte fullgör sina skyldigheter enligt avtalet föreligger i allmänhet ett avtalsbrott. Men vilka risker är då förknippade med ett avtalsbrott? Svaret är självfallet beroende på vilken typ av avtal det är fråga om och av hur parterna reglerat frågan i avtalet. Det generella svaret är dock att ett avtalsbrott i kommersiella sammanhang medför en skyldighet för den part som bryter mot avtalet att ersätta den andre partens skada som uppkommit till följd av avtalsbrottet. Men det finns undantag från denna generella regel, till exempel då avtalsbrottet beror på omständigheter utanför partens kontroll.

– Många i affärslivet tror att det endast finns ett ersättningsansvar om avtalet mellan parterna innehåller en uttrycklig reglering om ansvarsfrågorna. Tyvärr blir många förvånade när de får höra att det i själva verket är tvärtom: om avtalet inte innehåller några ansvarsbegränsningar så innebär det oftast att den avtalsbrytande parten har ett 100-procentigt ersättningsansvar för sitt avtalsbrott, säger Robert Asplund.

Det är nämligen så att om inte det enskilda avtalet reglerar en viss fråga, exempelvis ersättningsansvaret vid avtalsbrott, så tillämpas allmänna kontraktsrättsliga regler. De reglerna innebär oftast att den avtalsbrytande parten har en skyldighet att kompensera sin motpart ekonomiskt så att denne hamnar i samma ekonomiska situation som om avtalsbrottet inte hade inträffat.

I kommersiella sammanhang är inte ansvaret, enligt de allmänna kontraktsrättsliga reglerna, beloppsbegränsat, utan kan vara helt obegränsat och omfatta alla typer av skador. Särskilt omfattande kan så kallade indirekta skador bli. Indirekta skador är till exempel skador bestående av förlorad omsättning och vinst.

– Den som har sålt en mutter värd en krona till en processindustri riskerar med andra ord att få betala enorma belopp om muttern är felaktig och orsakar ett långvarigt driftstopp i köparens produktion, förklarar Robert Asplund.

Att hantera den typ av risker som omnämns i exemplet kräver inga komplicerade avtalsmässiga regleringar. Ofta räcker det med att en säljare i sina avtal friskriver sig från alla så kallade indirekta skador för att risken ska vara hanterad på ett rimligt sätt. Det viktiga är dock att en sådan ansvarsreglering verkligen kommer med i det avtal som reglerar den aktuella affären.

– Ett praktiskt och enkelt sätt att få med en lämplig ansvarsreglering i det enskilda avtalet är att använda sig av de standardavtal som finns i de flesta branscher. Men sådana standardvillkor måste införlivas i avtalet på ett korrekt sätt och för att säkerställa det bör man i företaget ha en enhetlig process för avtalsslut och vilken dokumentation som ska finnas i de olika faserna i processen. Kontentan är alltså att de avtalsmässiga riskerna inte kan hanteras genom att förbigå dem med tystnad. De behöver hanteras aktivt, avslutar Robert Asplund.