Allt blir inget
Martin Kellerman
Albert Bonniers Förlag, 400 s.

Mitt bland solkyssta stekare, bakåtslickade seglare och semesterfirare i Stockholms skärgård befinner sig det omaka kusinparet Kea och Max på väg ut för att tillbringa sommarlovet med att segla. Florian bor på Ragnarö med sin sjuka farmor. Han odlar marijuana som han tänker sälja lukrativt för att sedan leva resten av sitt liv i stillhet och lämnar endast ön för införskaffandet av förnödenheter, tillfällen då kontrasterna mellan hans självbild som slusk och det rena och vita hos stekarna blir som allra mest tydlig.

Snabbt utvecklas romanen. Karaktärernas innersta ges till känna genom en entusiastisk men litet motvillig berättarlust hos författaren. Naiviteten blir plötsligt någonting väldigt mycket mörkare – det blir tydligt att det finns någonting i skärgården, bortom sol, bortom bad och bortom oskyldiga ungdomsfyllor. Ett svart triangeldrama blir mer och mer tydligt.

Stämningen i Martin Kellermans författardebut är oftast ångestladdad. Greppet att berätta historien i jag-form genom huvudkaraktärerna ger språket en dynamisk gungning och tillför en glöd till berättandet. Det är en läsupplevelse som trots sitt friktionsfria språk bjuder in till en spännande och oförutsägbar händelseutveckling.