Straight outta Compton
Regi: F. Gary Grey.
I rollerna: O´Shea Jackson jr, Corey Hawkins, Jason Mitchell, Neill Brown jr, Aldis Hodge, Paul Giamatti.
(Bio)

Premiär 11 september

När NWA släppte Fuck da Police 1988 var det en röst som inte hade hörts tidigare – en röst om en vardag långt långt från den amerikanska medelklassens trygga villaförorter. Knark, polisbrutalitet och dödskjutningar, det var vardagen för Dj Yella, Dr Dre, Ice Cube, MC Ren och Eazy-E. Hiphopen blev rap och gangsta över en natt och en hel musikvärld visste helt plötsligt var Compton fanns på kartan.

Straight outta Compton är både namnet på NWA:s debutplatta och namnet på denna dramadokumentär om bandets uppgång och fall. Personligen har jag inte mycket till övers för talat rim till trumkomp och ”kom se min PC spela”, men när det finns ett budskap och en intention att vilja berätta något med sin musik, då är det en helt annan sak.

I Straight outta Compton får vi berättelsen om NWA berättad utifrån Ice Cube och Dr Dre. Det är nämligen de som är filmens producenter och filmens soundtrack ska tydligen räknas som Dr Dres fjärde soloplatta.

Som tidsdokument och som ett inlägg i musikhistoria finns det ett existensberättigande för filmen, men det förutsätter att man gillar den här typen av musik. Ett plus i kanten blir det dock för att man hittat hyfsat porträttlika skådespelare till huvudrollerna och Keith Stansfield som gör rollen som Snoop ser verkligen ut som en pårökt korsning av en gräshoppa och en tops.

146 minuter är dock i längsta laget för den här typen av film.