Örebro är i ständig förändring. En stor del av utvecklingen är naturligtvis tydlig för alla men staden gömmer också en oändlig mängd personliga historier och berättelser. Många av dessa når inte ut till den breda allmänheten, men har bidragit till Örebros utveckling. Örebro Läns Museums stora, och allomfattande, utställning Vi blir Örebro myllrar av berättelser och föremål om vad som gjort Örebro till den stad det är idag.
Med hjälp av historier och ägodelar som lånats av Örebroare följer utställningen Vi blir Örebro spår ända tillbaka till stadens ursprungliga beståndsdelar för 750 år sedan. Fokus ligger, ganska naturligt, på de senaste 150 åren där välkända fakta blandas med de personliga berättelser som är så viktiga då stadens historia kommer av människorna som befolkar den.
Utställningens projektledare Maria Uddén förklarar det mer utförligt.
– Vi blir Örebro har som mål att lyfta fram så många berättelser om Örebro som möjligt. Alla örebroare bär stans historia och blir stans historia, vare sig vi bott här i flera generationer eller nyss flyttat hit. På så sätt vill vi att alla som bor här ska känna sig inkluderade och känna att utställningen är för dem. Det har lett till att utställningen kommer att bli väldigt myllrande. Till hjälp tar vi cirka 150 föremål och 700 bilder. Föremålen för storyn framåt kronologiskt och de och alla bilderna har alla sin historia som vi försöker lyfta fram. Vi har också gjort filmer och intervjuer så att riktiga människor och vanliga örebroare ska synas i utställningen. Förhoppningsvis ska den också kännas färgglad, lättsam och tillgänglig. Något som kanske är lite ovanligt i museisammanhang är att flera av texterna finns med på svenskt teckenspråk, det känns väldigt roligt och viktigt.
Det känns såklart logiskt att ni gör den här utställningen nu med tanke på 750-årsjubileet, men det är ett ganska omfattande ämne. Kan du berätta hur idén med Vi blir Örebro växte fram?
– Vi som jobbar på museet och dagligen möter och pratar med våra besökare har länge vetat om att det finns en stark efterfrågan från allmänheten på en stadshistorisk utställning eller ett stadsmuseum. Många är nyfikna på stan, på dess historia, varför ser det ut som det gör? Så med anledning av jubileet gjorde vi slag i saken. Snabbt insåg vi att 750 år är en för lång period att göra en utställning om, det blir för urvattnat och vi hade inte tillräckligt med tid och pengar för att göra en så stor utställning. Vi valde att koncentrera oss på de sista 150 åren ungefär. Det är då det moderna Örebro, den stad vi ser omkring oss har växt fram. Så vårt avstamp är vid stadsbranden 1854. Och eftersom vi bett allmänheten hjälpa oss med egna minnen och prylar är tonvikten kanske mest de senaste 50–60 åren. Men vi vet också att många undrar om det här med 750-årsjubileet. Därför gör vi en djupdykning kring den äldsta historien också. Varför valde man att skapa ett stadsjubileum 1965? Hur kommer det sig att man kan säga att Örebro inte är 750 år? Det är också en intressant historia. Utställningen kommer att stå länge, vi bygger för att den ska hålla i kanske fem år. Och kanske redan nästa år är jubileet glömt. Därför är just 750 år inte med i utställningens titel.
Hur svårt var det att samla informationen som behövdes för att kunna sätta ihop utställningen?
– Eftersom vi vill ha med verkligen allt har det varit jättesvårt. Självklart blir det ett sållande. Men vi har hela tiden utgått från ett inkluderande förhållningssätt, det har underlättat. Vardagliga berättelser och föremål, vanliga människors minnen. Utgå från människan, invånarna, inte gatorna, husen och gamla kartor liksom. Vad gäller föremål hade vi inte så mycket från Örebro i våra egna samlingar som vi kanske trodde. Vi är ju ett länsmuseum och har i alla år samlat saker från hela länet. Så då tog vi hjälp av allmänheten och har fått in allt ifrån bandybollar till gitarrer. Ett stort och jätteroligt jobb! Den svåraste utmaningen är att skildra mångfaldens Örebro, att nå de grupper som inte tycker att deras historia eller föremål hör till ett museum. Tyvärr kanske vi inte har nått fram så långt som vi önskat där. Vad gäller faktadelen har vi haft ovärderlig hjälp av forskare och litteratur, samt arkiven i stan, Arkivcentrum och Stadsarkivet.
Är det några speciella personliga berättelser som har fångat dig?
– Massor! Det har varit roligt att ha kontakt med många människor som lämnat in saker och bidragit med minnen. Just de samtalen och mötena har berört, även om det kanske inte är några hjärteknipande berättelser. Bland de föremål vi har med i utställningen finns en hemstickad tröja gjord av en kvinna som hette Ida Israelsson. Hon kom till Örebro tillsammans med sin man i början av 1900-talet. De kom från väldigt enkla förhållanden, men tack vare att hennes man började med fastighetsaffärer och hennes tre driftiga söner startade konfektionsfabrik blev familjen förmögen. Sönerna kom med tiden att skapa klädkedjan Hagenfelts. Men Ida fortsatte att sticka kläder av restgarner i alla fall.
Har ni hittat några okända historier som ändå haft stor påverkar på Örebro som stad?
– Jag tror inte vi har hittat några tidigare okända historier som gör att vi får skriva om Örebrohistorian. Men vissa saker tycker jag är intressant att lyfta fram, som till exempel Birgittaskolans historia. Det är många barn med hörselnedsättningar som gått i skola i Örebro, ända sedan 1875 faktiskt. De har ofta tvingats lämna sina egna familjer och bo inackorderade eller i elevhem. Och ända fram till 1981 var det förbjudet att använda teckenspråk på lektionstid. Det förekom bestraffningar för de som använde sitt eget språk i skolan, alltså! När man berättar en stads historia är det viktigt att inte framställa allt i rosenrött skimmer. Det finns också historiska berättelser som skaver och inte är så bekväma.
När du ser på de företeelser och människor som verkar i staden idag, har du några idéer om vad som kommer vara med att sätta avtryck på Örebros framtid?
– Hur vi fysiskt planerar vår stad utifrån hur människor faktiskt lever tror jag är jätteviktigt. Nya bostadsområden som byggs, hur parker och andra mötesplatser planeras påverkar hur vi kommer att integreras i framtiden. Att vi är en ganska segregerad stad idag gör att det blir svårt att ta tillvara på goda kontakter med varandra, bygga relationer, känna ett ”vi”. Här är kulturhus, folkets hus och idrottsanläggningar viktiga. Var de ligger, vilka som känner sig delaktiga och hittar dit. Örebro växer så fort idag så just den framtiden ligger inte särskilt långt bort.
