Regi: Sam Taylor-Johnson.
I rollerna: Dakota Johnson, Jamie Dornan, Jennifer Ehle.

Aktuell nu på  blu-ray.
(Blu-ray)

Men strunt är strunt och snus är snus om ock i gyllne dosor som Gustav Fröding skaldade. Upphaussat skit är också alltid skit. Faktum är att Fifty shades of gray är så satans aptråkig att undertecknad somnade två gånger och därför fått genomlida betydligt mer än vad som är nyttigt av det här skräpet till film.

Erotik och romantik ska ju kittla och faktum är att Fifty shades of gray kittlar ungefär lika mycket som att se målarfärg torka.

Handlingen utspelar sig kring litteraturstuderande Anastasia Steel (Dakota Johnson) som en dag lovar rumskamraten att göra en intervju. Hon ska intervjua den mer än stenrike affärsmannen Christian Grey (Jamie Dornan). Hon faller som en fura för hans buttra charm och han kan inte sluta tänka på henne. Men… ett av rummen i hans lägenhet döljer något.

Nu måste jag erkänna att jag inte läst E.L. James roman som filmen är baserad på, men inte fanken kan den vara lika slätstruken som filmen?

Hur Frödings dikt slutar? Och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.

Någon ros kommer filmversionen av Fifty shades of grey aldrig att bli.