I mars släpptes boken Kjelle Berka från Högdalen där skådespelaren Kjell Bergqvist berättar om sitt liv. Vi tog ett kort snack med honom med anledning av boken.

Vilken är din favoritfilm du själv spelat i?

– Det jag är mest nöjd över i karriären är Den bästa sommaren, jag träffar fortfarande folk som vill prata om den. Det är en förbannat bra film, inget snack. Vissa filmer har fallit mellan springorna lite, till exempel Kocken som var jävligt kul att göra. Under inspelningen fick vi åka lastbåt i fjorton dagar över Atlanten. En fascinerande roll som jag lyckades bra med. När det kommer till vilka filmer som försvinner och vilka som stannar kvar handlar det nog mycket om marknadsföring. Sen finns det alltid undantag, så klart.

Varför blev du skådis?

– Många brinner för det och önskar inget annat än att komma in på Scenskolan, medan jag lät det vara och tog det som det kom. Min kusin kassaskåpssprängar-Svenne övertalade mig faktiskt. Jag klarade mig mycket på att jag tänkte ”skitsamma, det går som det går”. Scenskolan är svår idag. Det otäcka är att när man frågar ungdomar vad de vill bli svarar många ”kändis”. Då har man lyckats enligt dem. Vi har snart mer kändisar i det här landet än icke-kändisar. På den tiden, om man ville synas, var det kvällstidningarna och morgontidningarna som gällde. Kanske någon morgonsoffa.

Finns det någon hemlighet till hur man blir en framgångsrik skådespelare?

– Jag skriver i boken att den största tillgången man har som skådis är sin personlighet. Det gäller att odla den, och hoppas på att det finns folk som tycker att man är intressant. Fotomodeller måste fastna på bild, och så är det mycket som skådis. Min filosofi har varit i alla år att man måste ha en viss utstrålning och en viss personlighet som folk tycker är intressant. Ett stort fel med scenskolan som jag fattade efteråt är att vi som kom in hade nio olika personligheter, men ut kom en eller två. Alla började prata likadant och tappade bort sig själva.