Factotum
Charles Bukowski
Lindelöws Bokförlag (2004)

Precis som i debutromanen Postverket får läsaren återigen stifta bekantskap med den dekadente, alkoholiserade och arbetsmorallöse Henry Chinaski, Bukowskis alter ego som följde honom genom stora delar av författarskapet. Chinaskis dagar är snarlika; han går upp, rakar sig, skiter, kammar sig, klär sig och skriver. Pengar kommer och går och Chinaskis vilja att skriva fallerar aldrig. Refuserad från andra världskriget dricker han och ströjobbar för pengar till öl, kvinnor och mat. Det är Charles Bukowski när han är som allra mest lysande, i en enkelhet så rak och fantastiskt ärlig att den blir oerhört komplex.

Bukowski blev vid femtio års ålder romanförfattare, innan dess hyllad undergroundpoet och novellförfattare. Egentligen skulle många av Charles Bukowskis verk kunna översättas till rena dagboksanteckningar. Intressant är också hur, trots att skrivandet står i fokus, Chinaskis framgångar som författare aldrig får nämnvärt mycket plats. Enligt mig är Factotum är Bukowskis mest centrala verk, dit jag vänder mig för Bukowskis kärna. I år är det 40 år sedan boken gavs ut för första gången, men den vibrerar kvar och påminner oss om människor som hänger sig åt konsten, åt skrivandet, åt dekadensen, åt livet.