Sedan snart 20 år tillbaka arbetar örebroaren Johan Stenkula som safariguide på savannerna i Afrika. Ett ovanligt jobb där han ibland kommer riktigt nära vilda djur.

– Jag väcktes tidigt en morgon av ett tiotal lejon som låg och röt utanför mitt tält en halvtimme. Ibland så ryter de i grupp, så kallat ”social chorus”, det vill säga att de ryter tillsammans för att stärka de sociala banden i gruppen. En mäktig upplevelse, säger Johan.

Johan är i grunden lärare och det var under utbildningen vid Uppsala universitet han fick möjligheten att åka ner till Tanzania för en praktikperiod. Han bodde i en liten bergsby vid foten av Kilimanjaro i ett par månader.

– I samband med det åkte jag på safari för första gången, vilket var en helt fantastisk upplevelse. Jag delar in mitt liv före och efter den resan. Väl åter i Sverige avslutade jag mina studier vid universitetet och kontaktade ett reseföretag där jag sökte jobb som safariguide. Jag fick jobb på en gång, blev nedskickad till Serengeti för att tränas och sedan har allt rullat på. Antalet uppdrag har ökat hela tiden och nu är jag ute på savannen sju-åtta månader per år.

Vilka egenskaper behövs för att vara en riktigt bra guide?

– Jag guidar väldigt många gäster under en säsong och alla gäster är olika, så det gäller att kunna förmedla information på rätt sätt så att samtliga är nöjda. Vilket inte alltid är helt lätt, men väldigt roligt. I början var jag lite kaxig och tyckte efter fem år att ”Jaha, nu kan man det här”. Efter tio år så insåg jag att jag inte alls kan allt som sker på savannen. Efter 15 år insåg jag att jag aldrig någonsin kommer att kunna lära mig det här jobbet fullt ut. Livet på savannen är otroligt komplext och jag lär mig massor om flora och fauna under varje safari. Att alltid försöka utvecklas och lära mig mer är fantastiskt roligt, vilket gör att jag aldrig tröttnar på det här jobbet.

Beskriv hur det är på en safari.

– Vi går upp runt klockan halv sex, tar en kopp kaffe eller te och sedan åker vi iväg tidigt med syftet att försöka se några av de ”stora katterna” – lejon, leopard och gepard – som är mest aktiva under de svala timmarna på dagen. Att för första gången få uppleva dessa fantastiska djur gör de flesta människor mållösa och väldigt glada. En del blir lite rädda när de kommer två, tre meter från en stor lejonhanne eller elefant, men de flesta lugnar ner sig efter ett tag när de inser att det inte är farligt. Sedan åker vi tillbaka till campen för frukost, vilar någon timme och åker ut på safari fram till sen lunch. Efter lunchen är vi ute fram till solnedgången.

Du var med i SVT:s Wild Kids tidigare i år. Hur var det?

– Det var jätteskoj. Att kombinera safariguidejobbet med en tv-inspelning med barn ute på savannen var bland det häftigaste jag gjort. Det är alltid roligt när barn följer med på safari, de har pigga ögon som ser allt som rör sig ute på savannen – det känns som att man har ett gäng extra guider med sig! Och barn ställer frågor som inte vuxna vågar eller inte funderar på, till exempel ”Johan, hur exakt gammal blir den där fågeln jämfört med den där?”. Under Wild Kids fick vi möjligheten att få åka ”off-road”, vilket gav ett par häftiga upplevelser där vi kom riktigt nära lejon och flodhästar.

Hur märker du av tjuvjakten på hotade arter?

– Det är ett sorgligt kapitel. Sammanfattningsvis under den tid jag har varit verksam som safariguide så har jag märkt jag en tydlig minskning av beståndet i många nationalparker i olika afrikanska länder. En klar minskning av elefanter, lejon, geparder samt inte minst den extremt utrotningshotade noshörningen, vilken jag tyvärr tror kommer att försvinna helt i vilt tillstånd inom tio år.

Har du med egna ögon sett tjuvjägarnas framfart?

– Det har jag gjort på många ställen i Afrika. Det starkaste minnet är från Hwange Nationalpark i Zimbabwe där tjuvjägare i september 2013 förgiftade ett vattenhål med cyanid vilket ledde till att cirka 300 elefanter samt många andra djur dog. Det ligger fortfarande idag lämningar runt vattenhålet från djuren.

Hur skyddas de hotade arterna?

– Här finns det mycket att göra på många nivåer. Det är viktigt att förstå att olika länder i Afrika har olika typer av naturvård och prioriterar olika. Många länder och organisationer arbetar med att försöka introducera fler parkvakter samt att internationellt försöker stoppa handeln med elefantbetar och noshörningshorn. Personligen tror jag att det är jätteviktigt att involvera lokalbefolkningen mer än vad man gör idag. Då tänker jag på att de som bor i buffertzonerna nära nationalparkerna måste få större del av de nationalparksavgifter som gäster betalar. Genom att förbättra deras förhållanden inom utbildning och sjukvård samt tillgången till rent vatten så blir de medvetna om att djuren är mer värda levande än döda.

Om man vill åka på en safari och se vilda djur, vilket är ditt bästa tips?

– Det är dyrt att åka på safari, för många är det sitt livs resa man gör. Det bästa tipset är att välja rätt resebolag, ett bolag med ett seriöst och bra tänk rakt igenom. Det skiljer sig en hel del i pris mellan bolagen men man får det man betalar för. Det är värt att lägga en extra slant för att få det riktigt bra.

Vilket område rekommenderar du den som vill åka på safari?

– Serengeti är helt fantastiskt. Många här hemma vill veta var det är bäst någonstans och jag brukar säga att om man endast har möjligheten att åka på safari en gång i sitt liv så väljer jag Serengeti 100 gånger av 100. Där är det bäst.

Johan planerar just nu en fotoutställning i Örebro till hösten, där han ska visa bilder på savannens djur.