Den musikaliska kameleonten Andreas Kleerup är lika bekväm bakom trummorna i ett jazzband som när han producerar elektroniska hits. Ikväll är det dags för hans nästa projekt – att ta över Dramaten för en kväll.
Det är lunchdags på hipstertäta Urban Deli vid Nytorget på Södermalm i Stockholm. Andreas Kleerup beställer en halvtorr cider och jag gör, till hans uppenbara belåtenhet, detsamma. Delin är fullsatt och volymen är hög, men vi bestämmer oss för att sitta kvar ändå.
Jag är nyfiken på hans gig på Dramaten, 27 april, så vi börjar där. Andreas tar sig an ämnet med tydlig entusiasm.
– Jag blev tillfrågad för en tid sedan, genom min bokningsagent, och efter det har vi haft en del möten på plats på Dramaten. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska göra av det – jag vill bara spela live, kanske till och med akustiskt även om jag har satt ihop ett riktigt bra band nu. Det kanske blir några förinspelade spår, men det mesta kommer vara helt och hållet live. Jag kan inte säga så mycket mer om det, för jag vet inte själv än.
Kleerup är den senaste i raden av artister som har blivit inbjudna av Dramaten att ta över scenen för en kväll. Tidigare har bland annat Seinabo Sey, JJ och Linda Pira gjort samma sak. Det som verkligen lockade honom med att göra en spelning på en så klassisk scen var chansen att fördjupa sin relation till Ingmar Bergman och det arv han lämnat efter sig.
– Jag tyckte att det var en bra möjlighet. Jag är ett stort Ingmar Bergman-fan, jag har tillbringat en del tid i hans hus på Fårö och våra vägar har korsats tidigare på annat håll. Sen har jag ju arbetat med musik och dans, och skrivit musik till pjäser, så den här typen av scen är inte helt ny för mig. Men Dramaten är lite extra magisk, och vi kan så klart använda en del av deras scendekor och arbeta med ljussättningen. Det är kul, Bergman har använt samma toalett som jag kommer att använda – jag gillar det.
Andreas är ett slags musikaliskt underbarn och kastar sig enkelt mellan genrer. Han blev tidigt jazzfrälst, innan han via hårdrock och metal landade i att göra dansmusik och elektroniska beats. Det har blivit många samarbeten med andra artister genom åren, och inte sällan har de varit helt olika varandra.
– Alla kanske inte vet att jag först och främst har en musikalisk bakgrund som trummis. Jag har träffat många kids som tror att jag bara är en DJ, men egentligen är det jag gör att spela musik, trummor, gitarr, och att komponera, skriva och producera. Min musikaliska resa började tidigt, jag var bara fyra år. Min storebror Jonas och mina äldre kusiner spelade bra musik för mig när jag var liten. Jag kommer ihåg att jag lyssnade på Mötley Crüe medan jag cyklade omkring på min BMX och dagdrömde om ett amerikanskt rockstarliv.
Andreas mor- och farföräldrar var i kultursvängen och hängde med både Evert Taube och Nils Ferlin på klassiska Gamla stan-restaurangen Gyldene Freden. Uppväxten var full av musik – och av uppmuntran att spela musik – så det kanske inte är så konstigt att han hamnade där han är idag. Rötterna är fast planterade i ett dekadent årtionde.
– Jag växte upp på 1980-talet så musiken från det årtiondet har haft stor betydelse för mig. Eftersom VHS var grejen då, och att byta och titta på filmer tillsammans med andra var min huvudsakliga hobby, fick jag väldigt tidigt inspiration från filmer som Blade Runner, Commando och Flykten från New York. Jag såg typ världen genom mina äldre vänners ögon, och soundtracken från den tiden influerar mig än idag.
När Andreas sedan bytte från att lyssna till att spela valde han det minst diskreta instrument som fanns.
– Trummandet tog upp största delen av min tid under tonåren, även om jag spelade en del gitarr också. Jag startade ett band och fick chansen att jamma med min musiklärare och äldre studenter, fick tidigt spela inför publik – och sen fanns det ingen återvändo.
Efter en spelning med jazzmusikern Jon Rekdal blev Andreas genom sångerskan Paola Bruna introducerad för producenten Klas Åhlund – hjärnan bakom Teddybears Sthlm, och började spela trummor med det sistnämnda bandet. Det här var en språngbräda för Andreas – plötsligt öppnade Stockholms musikscen upp sig för honom.
2007 fick hans solokarriär en kanonstart genom samarbetet med Robyn, With Every Heartbeat, som knep förstaplatsen på Englandslistan. Andreas liv blev det där rockstjärnelivet som han hade drömt om, och några suddiga år senare kom han ut på andra sidan av ett fantastiskt album, några Grammisnomineringar, och en tumultartad livssituation som delvis tillbringades i Göteborg.
Nyligen släppte han sin senaste EP, As If We Never Won, till fina recensioner och precis nu uppfyller han en annan av sina drömmar – att samarbeta med musikern och producenten William Orbit.
– William flyger in ikväll för att arbeta på några låtar med mig. Jag hoppas självklart att det ska bli magiskt eftersom han är en personlig förebild, men jag tillåter inte mig själv att vara nervös eller starstruck i såna här situationer. Det är arbete. Jag vill anstränga mig, bygga upp rätt material för nästa album. Jag har faktiskt även arbetat med örebroaren Joacim Persson, som jag träffade under ett av mina besök i Los Angeles. Han är en härlig person, en fantastisk låtskrivare och väldigt viktig för min nya skiva.
