Indianlekar
Felicia Stenroth
Norstedts, 165 s.

Jag vill beskriva Indianlekar som lantlig realism, en verklighet där allting går nästan olidligt långsamt. Det är Felicias Stenroths andra roman, tonen och hennes språk är komplicerat i sin enkelhet. Själva handlingen är nästan löjeväckande simpel, det händer inte särskilt mycket, utan det är sättet händelserna beskrivs på som romanen står på. Ebba befinner sig under en sommar på landsbygden i slutet av tonåren, hennes kusin kommer på besök och pojkvännen sticker till Norge för pengarna. Det är uppgivenheten i en bruksort där Volvo-fabriken är nedlagd sedan länge, och ditt öde är helt upp till dig själv. Romanen hade kunnat handla om vad som händer med människorna i krisartade lantorter, men Stenroth undviker spekulationer och lägger sitt krut på formuleringar. Det är vackert, lite långtråkigt och väldigt ångestladdat.